Eurovision

Eurovision

fredag 17 maj 2019

Efter ESC-semifinal 2 2019

Så där ja. Efter en tisdagssemifinal som präglades av ett väldigt spretigt startfält med alla möjliga sorters låtar – och artister som inte alltid sjöng helt rent – fick vi nu på torsdagen en mer helgjuten uppsättning bidrag. Det kändes som det var stadigare och säkrare insatser från de flesta håll i semifinal 2, och visst blev intrycket att det inte är utan anledning som många av låtarna här har varit förhandsfavoriter. Sedan tycker jag ändå personligen att semi 1 var intressantare, bara för variationens skull, men om man ska snacka om något så subjektivt som ”kvalitet” så var det nog lite mer sådan nu.
Det var också lättare att tippa den här gången. Jag fick 9 rätt både i mitt tips här på bloggen och i mitt sista minuten-tips, och det är ju inte så pjåkigt. Den enda ändring jag gjorde när jag såg programmet live var att jag motvilligt bytte ut Norge mot Danmark som finalist, vilket ju varken gjorde från eller till då de båda kom med till slut. (Det land jag trodde på som inte lyckades var Armenien.)
När det gällde Norge så har jag ju tidigare varit väldigt envis med att de skulle gå till final, och jag ändrade mig alltså till slut när jag satt vid TV:n – vilket var en felbedömning, men jag greps helt enkelt av en spontan känsla att norrmännen inte riktigt funkade i rutan och att Europa nog inte skulle begripa detta även om jag själv gör det. Jag är rätt glad att jag hade fel; Norge har fortfarande ett av årets bästa bidrag, även om deras framträdande hade kunnat vässas lite till.

I övrigt tyckte jag det var en rätt självklar rad av finalister, både sett till tips och personlig smak. Samtliga som kom med gjorde fina insatser, möjligen med undantag för Albanien, då det var ett av de fåtaliga tillfällen då det faktiskt sjöngs falskt – men det kompenserades av ett nummer med mycket känsla i och av att själva låten faktiskt är bra. Här får jag förresten lägga in en parentes och försäkra att trots att den albanska låttiteln ”åk hem till ert land” ger associationer till främlingsfientlighet på ett otrevligt sätt, så är det inte så det ska tolkas, utan Albaniens bidrag handlar om att de albaner som tidigare flytt Albanien och Kosovo gärna får komma tillbaka om de saknar hemlandet. Återvändande i positiv bemärkelse alltså.
Hur som helst, förutom Albanien var det alltså fullt gediget. Även ett land som Danmark, som jag egentligen tycker är ett rätt tramsigt pekoral, förtjänar finalplatsen på grund av glädje och feelgood-känsla i en originell show. Att Sverige klarade sig vidare var förstås både väntat och välkommet. Men allra roligast tycker jag det var att Nordmakedonien blev uppropat – de har en låt som känns starkare och starkare, både i budskap och framförande, och de förtjänade så väl att äntligen lyckas efter sex finalmissar i rad. Det var faktiskt till och med så att jag förutom på Norge röstade ett par gånger på just Nordmakedonien, i ett anfall av kraftig sympati.

Om vi sedan ska bita i lite statistik, så kan man konstatera att det var väldigt stor dominans från den senare halvan av startfältet – sju finalister kom därifrån, och sex av dessa från de sex sista startnumren. Så det tycks ha varit en fördel att ha gått ut sent i den här semin, och det är möjligt att vissa länder som sjöng tidigt tjurar över sin oturliga lottning. Men jag tror för min del att det är en ren tillfällighet: det var helt enkelt så att många av de bästa låtarna hade råkat hamna på samma halva och de mer anonyma på en annan, och så kan det bli ibland.
En intressantare tendens var att väst dominerade ganska rejält över öst den här gången, vilket inte minst syns om man tittar på Wikipedias karta över finalister (där länder som inte gick till final är markerade i rött). Förutom att alla de tre nordiska startande gick vidare så gjorde ju även Nederländerna, Schweiz och Malta det, och östländer som tidigare har framträtt som ständiga finalister hade ingen chans nu – här är de bästa exemplen Armenien och Rumänien, som båda nu måste ha drabbats av en riktig Eurovisionmässig identitetskris. (I Rumänien lär nog ilskan vara stor med tanke på att deras bidrag valdes högst odemokratiskt av några enstaka internationella jurymedlemmar som körde över TV-tittarna fullständigt, varpå det alltså nu blev flopp för låten som juryn så gärna ville ha.)
Men visst var det ju länder från öst som nådde final också, och jag är överlag belåten med variationen – att det bevisligen inte är samma länder som kommer med från år till år, utan att det växlar en hel del och att samtliga länder kan ha lite olika positiva eller negativa trendmönster som förändras med tiden. Det har nu gått tillräckligt många år med semifinaler för att vi ska kunna konstatera att ingen egentligen går säker och att alla har chansen, det finns ingen kraftig förutsägbarhet på det sättet, och det är väldigt positivt.

Hur stor årets västtrend egentligen är får vi förstås se närmare i finalen på lördag kväll. Jag ska försöka hinna se till att återkomma med en separat analys om hur det kan tänkas gå där, men nog håller jag med om att det inte känns orimligt med en kamp mellan Sverige och Nederländerna. John Lundvik gjorde en fläckfri insats igår, även om låten fortfarande lider av sina tempobyten och av att The Mamas körinsats inte riktigt når samma rungande höjder i TV-rutan som på studioinspelningen. Vad gäller Nederländerna så tycker jag själv att Nordmakedonien är bättre på balladfronten, men jag inser att Duncan Laurence har ett snyggt nummer som kan gå genom rutan och kan ge John Lundvik en match. Dessutom imponerade Schweiz mer på mig igår än jag hade väntat mig med tanke på att repetitionsrapporterna tonat ner deras insats på sistone.
Men som sagt, det där ska jag fundera lite på och skriva ihop något nytt till i morgon.

Till sist måste även jag säga att det är riktigt läckert med de där hiskligt snabba ihopklippta sekvenserna av Eurovisionbidrag genom tiderna (tyvärr såg jag inte alltihop så noga eftersom nätverksanslutningen hängde sig för oss mitt i …) och att det är väldigt mycket sand, sol och blå himmel i alla vykorten från Israel. Vackert, visst, men har de inte gräs och träd någonstans i landet också …? :)
Vi ses på lördag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar