Just nu är det Eurovisionvecka. Eller det som skulle ha varit Eurovisionvecka. Eller det som ändå blev något slags Eurovisionvecka, fast inte på samma sätt … men ändå … eller … ja … öh …
Ja, det håller ju i alla fall på att ordnas ersättningstillställningar på TV och i andra medier just nu, och helt oberörd av detta har jag förstås inte varit. Jag tittade lite grann på den alternativa omröstningen ”Eurojury” häromveckan, och i torsdags gjorde jag och familjen ett försök att följa första delen i SVT:s initiativ – men det gick ju naturligtvis inte, vi tyckte som alla andra att det var fullständigt omöjligt att titta när de där panelrecensenterna snackade sönder alltihop. Däremot såg vi på alla bidragen i ett sträck på Youtube istället, och fick på sätt ett slags show. Det blir nog också att vi tittar på SVT:s final ”Sveriges tolva” i morgon, för där ska låtarna visst presenteras under mer vettiga former.
Hur som helst. Jag har funderat på att göra en uppställning av alla årets bidrag som inte fick tävla, och recensera dem precis som jag brukar och kanske gissa hur det hade gått för vart och ett av dem om tävlingen ägt rum … men jag har nu landat i slutsatsen att det inte blir något. Det är helt enkelt inte tillräckligt kul när man vet att bidragen inte får tävla på riktigt. Man orkar inte med det då. I alla fall inte jag.
Så jag nöjer mig med att säga att jag tror att om ESC blivit av så hade Island vunnit, efter en hård strid med Schweiz och Litauen. Jag tror också att Sverige hade halkat sig med i finalen, men fått en mittenplacering där.
Och jag kan för all del bidra med min egen personliga ranking av årets bidrag, efter hur bra jag själv tycker att de är (med samtliga 41 länder med i beräkningen):
Russia – 1 point
Armenia – 2 points
Bulgaria – 3 points
Iceland – 4 points
Romania – 5 points
Latvia – 6 points
Lithuania – 7 points
Ukraine – 8 points
Switzerland – 10 points
And 12 points from Carl-Henrik go to – AZERBAIJAN!!!!!
Thank you! Good night!
Just så. Men sedan får det räcka. Mer behöver jag inte säga om en tävling som ändå inte blev av på riktigt. Jag väntar till nästa år – om det nu kan bli någonting då, det är ju förstås inte på något sätt säkert, men vi får väl verkligen hoppas att det ordnas ett ESC åtminstone i någon form.
Nu när det inte är så mycket att göra på Eurovisionfronten så kan man ju i gengäld ägna sig åt att fundera just över framtiden. (Det hoppas jag att alla TV-bolagen och delegationerna gör också för fullt just nu, och tänker ut riktigt bra hur de ska jobba med tävlingen och sina bidrag när det väl börjar igen.)
Jag kan då ta tillfället i akt att framföra en önskelista över hur jag skulle vilja att ESC var i framtiden. Ja, Melodifestivalen också för den delen, så det får väl bli två önskelistor. Med reformer som jag önskar att få se i de respektive tävlingarna.
En hel del av det här är säkert sådant som jag nämnt och kommenterat förut, men jag har nog aldrig sammanställt alla förbättringsförslag på en gång. Så här kommer de i den formen (utan inbördes ordning). Trevlig läsning – ni får väl se om ni håller med om mina idéer.
ÖNSKELISTA FÖR EUROVISION
• En regel om nationstillhörighet: varje artist måste som minst ha anknytning till landet hen tävlar för.
• Avskaffa jurygrupperna – de är ändå bara korrumperade och vimsiga. Återgå till enbart telefonröstning, det säger mycket mer om vad Europa gillar och vill ha. Resultatet kommer ändå inte att bli förutsägbart, det har vi sett under 20 års telefonröstande. Inte ens Ryssland har alltid klarat av att få tillräckligt många tittarröster för att klara en semifinal. Så skippa juryn.
• Och med enbart tittarröster behöver man naturligtvis inte heller det nuvarande poängpresentationssystemet där en stor del av poängen presenteras i klump. Istället kan vi återgå till det gamla, att läsa upp varje lands poäng i lite långsammare takt. (Typ att poängen 1–7 fladdrar upp fort och presentatören tar 8:an, 10:an och 12:an var för sig.)
• Avskaffa Big 5-regeln. Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien får allt lov att tävla som vanligt folk. Så viktigt är det inte med deras pengabidrag att de måste ha gräddfil bara för det. Tvärtom kan det vara bra för dem att möta lite svårigheter, så får de fram bättre bidrag. (Det kan i synnerhet britterna, tyskarna och spanjorerna behöva.)
• Liveframförd musik bör tillåtas igen. Varje land får välja själv om man vill ha playback eller livebakgrund helt eller delvis.
• Antalet bidrag i ESC-finalen är i nuläget lite för högt. Jag ser gärna att det sätts till 21 istället – tio från varje semifinal (även om Big 5 också är med där) plus värdlandet, som då är det enda land som blir direktkvalificerat.
• Det skulle även vara kul om man började ha en ”utomeuropeisk gäst” varje år – alltså ett land utanför Europa som tillfälligt är med och tävlar. Vilken gäst det blir kan då få variera. Men gästen får en direktplats i finalen tillsammans med värdlandet och blir då land nummer 22. (Detta var vad jag tyckte när Australien började vara med för några år sedan, och när det gäller dem så är de väl nu så pass etablerade att man kanske får finna sig i att de är med i ESC permanent, men om fler utomeuropeiska länder anmäler intresse framöver så får vi använda gästsystemet för dem åtminstone.)
• Jag ser också förstås gärna – även om det inte går att stifta regler för sådant – att alla de länder som i nuläget inte är med i tävlingen börjar vara det igen. Att alla länder i Europa deltar helt enkelt. Även Kazakstan, Liechtenstein och Vatikanstaten som inte debuterat än.
• Och Kosovo också förresten. Det är lite knepigt med deras erkännandestatus men jag hoppas att det blir löst, så att de också får vara med. Även Palestina skulle vara kul. Något av det bästa man kan tänka sig är ju att Palestina är med i ESC och de och Israel ger varandra tolvan!
ÖNSKELISTA FÖR MELODIFESTIVALEN
• Här vill jag se en förändring vad gäller röstningen i finalen. Istället för nuvarande gruppfördelning föreslår jag att de sju åldersgrupperna i appen utgör varsin röstningsgrupp, sedan utgör telefonrösterna en grupp, en internationell jury från Västeuropa är en grupp och en internationell jury från Östeuropa en annan, och så har vi slutligen en svensk jurygrupp. Det blir sammanlagt elva. Dessa gruppers poäng läses upp i detalj under röstningen – varje siffra för sig, inga uppfladdrande poäng, det är inte fler som ska rösta än att man kan ta dem en och en. På detta sätt blir det mycket mer intressant, att se hur de olika åldrarna har röstat.
• De internationella jurygrupperna får förstås mindre inflytande med detta förslag, men om man fortfarande vill hålla Sveriges TV-tittare lite uppmärksamma på vad folk utomlands kan tänkas tycka, så kan man i Mello-finalen ha vissa små inslag med utländska tyckare som kommenterar bidragen (ungefär som i Idol, fast inte lika plumpt).
• Över huvud taget är det en god idé att i Melodifestivalprogrammet ha lite mer fokus på Europa och de andra ländernas uttagningar, och mindre på Sveriges självgoda, bubbliga Mellomentalitet. Men det har jag pratat om en massa tidigare i år.
• Melodifestivalens generösa regler att tillåta åtta personer på scen (till skillnad från Eurovisions sex), och förinspelad bakgrundssång, ska avskaffas. MF måste vara i harmoni med Eurovision när det gäller sådana regler, och då är det MF som bör anpassa sig. Inte minst för att jag anser att det blir lite väl mycket ”fusk” när förinspelad bakgrundssång är tillåten, med allt vad det innebär av lead dub och annat som döljer artistens verkliga sånginsats. Lite måste man kunna kräva av en artist.
• Lägg av med förnedring av artisterna i form av tramsiga green room-intervjuer och plojiga artistpresentationer.
• Och så det viktigaste med Melodifestivalen – fler kända, creddiga och alternativa artister måste vara med! Produktionen måste börja värva medverkande på ett helt annat sätt, med andra infallsvinklar, istället för att återanvända samma namn år efter år och låta några enstaka skivbolag få med en hel uppsjö av sina låtskrivares alster varje gång. Det gäller att övertyga så många som möjligt i den stora och breda musikvärlden om att detta inte är trams, utan något för alla och ett universellt musikaliskt forum. Ingen musiker ska behöva känna att man sabbar sin trovärdighet när man är med.
• Av den anledningen skulle jag också vilja se en regel om att artister som redan deltagit tre gånger inte får delta igen. Mycket också för att undvika tjatighet i största allmänhet.
• De två sistnämnda önskemålen gäller, vid närmare eftertanke, naturligtvis för Eurovision också.
Så där, det var nog allt … eller kanske inte förresten, jag skulle nog kunna komma på mer om jag tänkte efter ett tag till, men de här önskemålen är nog de viktigaste.
Inte för att nu den här bloggen brukar läsas av särskilt många, men jag hoppas ändå fåfängt att en och annan inflytelserik person läser detta och tar till sig av mina anspråkslösa små förslag.
Ja, även om nu inte allt detta skulle gå i uppfyllelse direkt så ser jag sammanfattningsvis fram emot många fler trevliga Eurovision Song Contests och Melodifestivaler i framtiden, när det väl går att genomföra tillställningarna igen! Och det ska det väl i längden gå att göra.
Ha det gott och försök hålla er själva och andra friska så ses vi snart igen med mera ESC- och MF-snack!
