Hemma i Sverige pågår Melodifestivalturnén som bäst, men den tänker jag inte heller i år uppmärksamma förrän det är dags för final. Istället hinner nu ”mitt andra hemland” Finland före, då de har sin final i UMK denna helg och första inlägget för i år alltså får bli att kommentera den.
(När det gäller situationen med Ukraina och Ryssland finns det självklart en hel del jag skulle kunna säga, och det är möjligt att jag också gör det senare, men vi börjar säsongen i positiv anda och drar därför lite UMK-snack ändå. Så får politiken utveckla sig på EBU så länge.)
Precis som förra året utgörs årets Uuden Musiikin Kilpailu av en enda finalkväll, med sju deltagare. Dessa bidrag fick man lyssna på redan i januari, då de släpptes ett i taget på Youtube under en dryg vecka. Och det gick ett sus genom Eurovisionfansen när de sju låtarna kom upp, för alla tyckte nämligen att det var värst vilka bra låtar Finland har i år! Stor entusiasm över att UMK tydligen håller på att rycka upp sig ordentligt, och Finland sköt uppåt på oddslistorna. Nu svalnade visserligen entusiasmen något efter ett tag, i takt med att fler länder kommit igång (för närvarande är Finland strax under topp 10 i oddsen), men uppfattningen är ändå att landet har fått till ett utmärkt startfält.
Jag kan också själv hålla med om det – åtminstone på så vis att UMK 2022 har en rätt hög lägstanivå. Det finns ingen tråkig utfyllnad eller pinsamt dålig låt i år. Å andra sidan saknar jag tyvärr också den riktigt stora halleluja-upplevelsen … det är ingen riktig Eurovisionvinnarvarning i sikte. Men genomgående hög nivå tycker jag nog ändå att det är, och framför allt är det intressant, på ett sätt som Melodifestivalen för närvarande saknar. UMK bjuder på stor stil- och uttrycksmässig mångfald bland de sju bidragen, och det märks att Yle verkligen har ansträngt sig för att hitta artister som representerar det moderna Finlands musikliv. Inte minst blir det greppet lyckat därför att majoriteten av bidragen är finskspråkiga, men samtidigt låter fräscha! För mig som svensk blir det liksom en spännande sida av Finland som tar form i detta startuppbåd. Allra trevligast rent artistmässigt är det att Yle har lyckats få med även en hyfsat internationellt känd grupp bland de sju … vilken det är ska jag komma till alldeles strax.
Ja, Finland är något på spåren och har något på gång (om än i liten skala och en liten bit i taget), medan Sverige med sin Mello-elefantiasis tvärtom håller på att tappa greppet. Känns det som.
Jag ska helt enkelt ta och rada upp de sju bidrag vi får se i årets UMK. (Klicka på bidragets namn för att se respektive video.)
Cyan Kicks – ”Hurricane”. Något slags rockdisco, tung och taktfast, med en grupp med kvinnlig sångerska som förmodligen har sneglat lite på förra årets finska ESC-bidrag ”Dark Side” med Blind Channel. Känns inte lika omedelbar som den, men energiskt är det.
BESS – ”Ram Pam Pam”. Här får jag lite vibbar till den fantastiskt kitchiga ”Cicciolina” som Finland valde bort för två år sedan. Sångerskan BESS gör ett nummer med samma glimt i ögat och en sådan där typisk nonsensrefräng som sätter sig. Att låten är på finska gör den bara ännu bättre. Skulle kunna funka ganska bra i Turin i maj.
The Rasmus – ”Jezebel”. Jadå, visst är det populära rockgruppen The Rasmus, en av de grupper från Finland som varit mest framgångsrika utanför landet, och kända för hits som t.ex. ”In The Shadows”, som plötsligt och ganska otippat ställer upp i UMK. Har de fått slut på pengar? undrar kanske någon, men det är naturligtvis bara nys, för om man på riktigt anser sig för bra för ESC så ändrar självklart inga ekonomiska trångmål på den saken. Hur som helst så är ”Jezebel” en snygg rocklåt med stil, som till på köpet växer efter ett par lyssningar. Bra text, bra hook, bra produktion. Och det är naturligtvis en bra utveckling för både UMK och ESC om Finland skickar The Rasmus, men min enda invändning skulle väl vara att vi redan är så vana vid rockbidrag från Finland och att det faktiskt var en rocklåt som vann hela Eurovision i fjol (att ta efter förra årets vinnare funkar sällan) och att det kanske på sätt och vis vore roligare att få någon annan genre från Finland i år.
Younghearted – ”Sun Numero”. Ett lite lugnare, gitarrbaserat popstycke som faktiskt rent stilmässigt påminner en del om den enda låt jag tyckte var riktigt bra i förra årets melodifestival, nämligen Clara Klingenströms ”Behöver inte dig idag”. Och den vann ju inte i Sverige, så då skulle jag inte ha något emot om samma typ av låt vann här istället. Åter igen ger förresten det finska språket en extra ljuv touch till låten.
Olivera – ”Thank God I’m An Atheist”. Det mest besynnerliga UMK-bidraget i år. Musikaliskt är det samma stuk som Billie Eilish och sånt, och man kan mycket väl associera till både Bulgariens och Rumäniens ESC-bidrag förra året, som båda lät ungefär så här (späd röst och dunkigt komp). Men det som framför allt sätter myror i huvudet på mig är texten – för titeln ”Thank God I’m An Atheist” är alltså inte bara en självmotsägande vits, utan hela texten är en lite småfilosofisk fundering på om det inte är bättre att bara slockna ut när man dör istället för att leva för evigt. Jag undrar i mitt stilla sinne om ett sådant tema verkligen skulle godkännas i ESC … för där får man ju inte ha religiösa budskap, och det här är näst intill ett sådant. Religions-relaterat åtminstone. Ja, eftersom det här är en blogg om ESC-musik och inte om ateism kontra religion kan jag inte diskutera saken vidare, men frågande blir jag i alla fall.
Tommi Läntinen – ”Elämä kantaa mua”. Gammal rockräv som shakar loss i videon och ser cool ut med rött hår och skinnpaj, som en finsk Jerry Williams – fast i vissa partier skymtar han förbi med kostym istället och då ser han snarare ut som Christer Sjögren. Låten matchar stilen och är väl mest vad man kan kalla finsk gubbrock: inte dåligt men något som mest lever på gamla meriter.
Isaac Sene – ”Kuuma jääbä”. Modernast i startfältet: trendigt och samtidspoppigt, elektroniska dansrytmer, med en kille som ser ung och framåt och mångfaldig ut. Jag uppskattar storligen att han trots detta inte sjunger på engelska utan snarare befäster min uppfattning att finskan är ett hippt och coolt språk och att all musik i Finland inte är tangoschlagers i Siljabåtarnas karaokebarer.
Ja, det här var det hela. Av dessa sju låtar ska Finlands TV-tittare, tillsammans med en internationell jury, välja ut en som ska försvara de blåvita färgerna i Turin. Hur kommer det att gå? Vem vinner och vem borde vinna?
På grund av den där konstiga texten (som skulle kunna ge Finland trubbel) ser jag helst att Olivera inte vinner – och det tror jag väl inte heller att hon gör. Tommi Läntinen skulle kanske vara ett steg lite väl långt bakåt, och Cyan Kicks eller Isaac Sene skulle vara okej men inte mer. Jag har nog framför allt tre personliga favoriter som har utkristalliserat sig, och det är BESS, The Rasmus och Younghearted. BESS känns som sagt upplivande med sin finskspråkiga kitschpop, The Rasmus står för det största kunnandet och rutinen och har en utmärkt låt, och Younghearted har kanske de mest innerliga känslorna i sitt bidrag. Tre rätt olika stilar, men jag blir nöjd om någon av dem vinner. Kanske blir jag allra gladast om Younghearted gör det. Jag har redan tidigare tyckt att Finland borde skicka ett bidrag på finska igen snart, och med Younghearted blir det både detta och ett uttryck som vi inte hört så ofta i ESC från Finland och som kanske kan beröra Europa i någon mån.
Men det finns nog anledning att misstänka att det blir The Rasmus som tar hem UMK-trofén. De lär nog ha folket på sin sida i väldigt hög grad när det är dags att rösta, och det skulle inte förvåna mig om jurymedlemmarna är inne på samma spår (dessa stofiler har säkert någon förutfattad mening om att finska språket inte funkar). Ja, det känns som ett inte alltför vågat tips att det blir The Rasmus vi får se i Turin. Inte för att jag skulle ha något nämnvärt emot det heller. De ger intryck av att vara proffsigast, och jag skulle dessutom känna mig ganska säker på en finalbiljett för Finland om det är de som står för insatsen. I det avseendet är nog The Rasmus det säkraste kortet.
Vinner ESC gör The Rasmus däremot inte. Det blir inte två rockvinnare på rad i Eurovision, det har jag väldigt svårt att tro. Jag tror inte heller att Finland direkt har någon vinstchans med de andra låtarna heller, även om det är hög lägstanivå. Men UMK är ändå lovande i år. Fortsätt på det här spåret Finland, så blir det ännu bättre framöver!
