Dock hittar vi här en av de största favoriterna för i år, nämligen Schweiz, och även några andra länder som blivit uppmärksammade, t.ex. San Marino – dem ska vi inleda med alldeles strax. Grannarna Finland, Danmark och Island återfinns också i den här omgången och är speciella var och en på sitt sätt.
Ja, jag tar väl och börjar. Klickar ni på ländernas namn kommer videoklippen upp. Märk väl att jag inte har tittat på några klipp från repetitionerna, även om det är fullt möjligt att göra det – jag vill helt enkelt inte veta för mycket i förväg utan vill ha ett visst mått av överraskning framför TV:n också när det är dags, så min grund för omdömen och tips är (som vanligt) hur låtarna låter på Spotify, hur de ser ut i sina videor och i viss mån vad jag läst att andra skriver om dem.
Först meddelades det att sångerskan Senhit skulle få göra ett nytt försök att representera San Marino, och då gäspade alla i Eurovisionvärlden. Sedan kom skrällnyheten att amerikanske hiphoparen Flo Rida kommit med i bidraget med ett par rappade partier, och när låten dessutom visade sig vara modern även i övrigt så fick vips San Marino mängder av uppmärksamhet och sköt upp högt på oddslistorna där de sedan legat kvar. Själv försöker jag se det hela sansat, då Flo Ridas gästspel inte gör mycket för att förbättra låten i mina öron – det brukar ju snarare vara rapparna som tar hjälp av gästande sångare för att ge sina låtar minnesvärda refränger, inte tvärtom. Jag tycker också precis som med Cypern att det är tråkigt att artisternas anknytning till San Marino saknas (förutom att Senhit tävlat för landet en gång innan, 2011). Men jag känner förstås igen en medryckande låt när jag hör den.
EDIT: Det har varit lite hit och dit om Flo Rida skulle medverka själv i Rotterdam eller inte, och på repetitionerna användes först en stand-in, men nu ser det ut som Flo Rida är med i semifinalen till att börja med.
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
En ganska modern radiopoplåt, som dock är rätt lågmäld och i midtempo och har förpassats till startnummer 2 gissningsvis på grund av det. Trots vissa syntinfluenser och en antydan till dramatik i det mörka kompet går jag inte heller själv igång på allvar på det här, utan det känns medelmåttigt och oinspirerat. Möjligen om Estland kan få liv i det hela med något slags sprakande show, men jag tvivlar.
Mitt personliga betyg: 4/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
”Oh my God, you’re so beautiful” sjunger Benny Cristo tydligt hörbart, men stavar det av någon anledning ”Omaga” … i väntan på att jag ska begripa poängen med detta och med texten (om det finns någon poäng) kan jag nöja mig med att konstatera att låten är småfånig på ungefär samma sätt som titeln. Det är en viss fart i den och lite samtida R&B över den, men den blir mycket snabbt tjatig och tänder inte till i några avseenden. Tjeckien verkar ha sänkt sin standard igen efter att ha glimtat till ett par år.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Jämfört med föregående Tjeckien blir det här dansrytmer med lite mer stil på – det dröjer i och för sig ett litet tag, men sedan kommer det igång ordentligt i refrängen, och det är genomgående en sådan där stämning av sydeuropeisk nattklubb som Grekland brukar vara rätt bra på i den här tävlingen. Nog för att man har hört bättre i discoväg, men till final borde det allt räcka.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Dags för den andra ”amen”-låten för i år, och det här är den bättre av dem. Precis som Slovenien har Österrike matchat ordet med en viss gospelstämning, med bättre resultat i det här fallet: stundtals blir det rentav riktigt bra, då det finns ett visst vemod över alltihop när Vincent till vackert klingande komp sjunger ut sin sorg och smärta över ett avsked. Men det känns som textförfattarna har missat en viktig detalj, nämligen att när man säger ”amen” till något betyder inte det att man avslutar det – man bekräftar det. Ja ja, jag kanske ska försöka bortse från den petitessen.
Mitt personliga betyg: 8/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
En kommentar jag ibland sett till årets ESC-startfält är att många av låtmakarna uppenbarligen har låtit sig inspireras av det senaste årets stora stjärna The Weeknd och hans megahit ”Blinding Lights”. Det är möjligt, men det är framför allt i det här bidraget från Polen som påverkan känns uppenbar: här hittar vi precis den där kombinationen av 2020-talspop med vissa syntiga 1980-talsinfluenser. Synd då bara att artisten Rafał inte kommer igång bättre … med så goda förutsättningar är det förvånansvärt att det blev en så anonym låt.
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
I videon till det här bidraget går Moldavien verkligen ”all-in” och utnyttjar alla associationer från titeln ”Sugar”: det är socker och sötsaker för hela slanten, och sångerskan (som förra året skulle ha ställt upp med en mycket tråkigare låt) har låtit sig stylas till en liten tjej med slickepinne ungefär. En sensuellt stönande uppvisning i godis. Nu kommer det tydligen inte att bli riktigt så på scen, och själva låten matchar inte heller sockeridén tillräckligt bra – den sällar sig till den stora skaran av upptempobidrag, men det hade nog funkat bättre om den varit ett snäpp gladare istället för det dramatiska blås den nu har i refrängen.
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Om förra årets tävling blivit av är det ganska troligt att Island hade vunnit, med låten ”Think About Things” som Daði Freyr skrev åt sin nyfödda dotter. Nu ställer han och hans band upp igen, tyvärr med en uppföljare som det bara skriker ”karbonkopia” om … den nya låten är nästan exakt likadan, men med skillnaden att nu handlar det om Daðis fru istället (som är med i bandet) och att de varit ihop i tio år. Trots att det fortfarande alltså är precis samma slags lite småcoola stil på musiken och bandets framtoning så känns det som att det är ett krystat försök jämfört med det som kändes äkta förra året; personligen var jag heller aldrig helt tjusad av ”Think About Things” och då blir den här kopian än blekare. Många verkar hålla med om det och få tror längre att Island kan vinna, men låten är väl förstås ändå tillräckligt stark och Daði och hans kollegor tillräckligt minnesvärda i sina utstyrslar för att det ska bli final åtminstone.
EDIT: Island kommer inte att uppträda live utan använda ett klipp från sina repetitioner istället, eftersom en av medlemmarna i Gagnamagnið har fått covid. (Jag önskar honom god bättring.)
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Tre fagra tjejer skuttar omkring i ett upptemponummer som nog är uttänkt så att de ska synas minst lika mycket som de hörs … om man säger så. Låten är i mina öron ganska mycket menlös dagispop och får sin enda karaktär av att det är det egna språket som används – vad nu det ska tjäna till när man ändå försöker dölja det genom mer internationella fraser som ”zam-zam-zam” och den spanska titeln ”loco loco”. Och så kommer det även här en sådan där gäll instrumental slinga efter refrängen … varför ska alla ha det?
Mitt personliga betyg: 2/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Georgien har även de samma artist i år som var tänkt för förra året, men Georgien är ju kända för att aldrig göra samma sak två gånger i Eurovision utan alltid ställa upp med något helt eget och oväntat … och det gör de sannerligen nu också. 2020 sjöng Tornike ett (ganska besynnerligt) skrikrockigt nummer, men nu har han taggat ner och framför istället en stillsam vals – dock finns naivismen från förra året kvar. Vid första lyssningen är ”You” en vanlig kärlekssång, men man inser snabbt att föremålet för kärleken i fråga är naturen, med hav och berg och vind och vad han nu nämner. Kompet för sin del får mig nästan att associera till min farfars gamla speldosa med en gubbe som spelade gitarr. Underligt nog kan jag inte låta bli att gilla detta en del, det blir vackert på ett nästan rörande sätt, trots den kraftiga pekoralvarningen.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Ett rätt typiskt albanskt bidrag: vinnaren från Festivali i Këngës, som därefter har fått en rejäl ”revamp” och nu visas upp för Europa i ett dramatiskt arrangemang med dundrande trummor och etniska instrument – plus att det givetvis är en kvinnlig sångerska som tar i från tårna. Ja, så brukar Albanien göra och låta i den här tävlingen. Vissa år gör det intryck (förra gången till exempel), andra år passerar det fullständigt obemärkt, och i år lutar det väl åt det senare tycker åtminstone jag.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Wow, Portugal sjunger på engelska! Om jag inte är helt fel underrättad är det första gången någonsin som det händer, och även om jag tycker att alla länder borde sjunga på sina egna språk då och då så uppskattar jag förvisso också när det går åt andra hållet (för att helt undvika engelskan är ju ett motsatt dike). Hur som helst, vad själva låten beträffar så gör språkbytet tyvärr inte så jättestor skillnad, för det här känns ganska så släpigt och mossigt … gruppen The Black Mamba har ett coolt namn och har nog lyssnat en del på gammal britpop, men resultatet har blivit en långsamt rullande pastisch i falsett som går mycket på tomgång.
Mitt personliga betyg: 4/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Förra året skulle bulgariska Victoria ha tävlat med en stillsam låt karakteriserad av hennes Billie Eilish-inspirerande sångsätt och något slags ”kolibrierna i Kalle Anka på julafton”-liknande omkväde. Det nya försök hon nu kommer med är ganska liknande … jodå, det låter kolibriaktigt nu med på sina ställen, och jag tycker det matchar förra året. Man blir i viss mån hypnotiserad av den där viskande och lätt melankoliska sången (och apropå Billie Eilish så kan man ju konstatera att medan Kroatien har tagit efter Billies rytmik så har Bulgarien gjort efter sångstilen) och det är inte dåligt alls, men själva låten når inte riktigt ända fram.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Här kommer rocken äntligen in, och inte helt förvånande är det Finland som står för den. Jag vet dock inte om en hårdrockskännare skulle godkänna detta som hårdrock riktigt … det är mer något slags hiphop-hårdrock i stil med Linkin Park (en grupp som inte var så dum i och för sig) och det är mest textens uppradande av skräckklichéer som ger anknytningen till den tuffare metallens värld. Just de där klichéerna är smått irriterande, men låten är ändå helt okej som helhet och den utgör en frisk fläkt i startfältet. I år tror jag inte Finland får några större problem att gå vidare.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Flera gånger de senaste åren har Lettland förlitat sig på den onekligen begåvade sångerskan/låtskrivaren Aminata (sexa i ESC 2015), och även om hon inte sjunger nu är det hon som står bakom även detta bidrag, med sitt lätt igenkännliga experimentella, minimalistiska elektrosound. Den här gången är det uppblandat med diverse andra influenser – gospelkörer, ”Nattens drottning”-operareferenser och Samanta Tīnas gälla ylande – till ett säreget mischmasch. Jag har inget emot det alls, men för dem som röstar kan det kanske bli för svårsmält.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Förutsatt att man gillar när herrar sjunger i falsett, så sjunger Gjohn’s Tears (vilket är ett artistnamn, det är en manlig sångare vi snackar om) onekligen väldigt bra … han har en imponerande pipa helt enkelt. Känslosamheten i den här låten har också gjort att Schweiz nämns bland favoriterna, precis som förra året då samma kille skulle ha tävlat med föregångaren ”Répondez-moi”. Men för min del tycker jag att den låten var bättre, och jag tvivlar på att tillräckligt många i Europa är på humör för snyftballad på franska.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
I år tar danskarna ett oväntat språng tillbaka i tiden – de gör återbesök i 80-talet, den period då de brukade liva upp Eurovision med snabba, muntra och ytliga glädjepiller till schlagerlåtar. Precis ett sådant nummer är det här, med stänk av ”Fame”, och dessutom helt och hållet på danska. Stilen är ”inte min kopp te” (som många brukar säga i ett hemskt direktöversatt uttryck), låten är egentligen inte så mycket att ha, men det sticker ut så pass mycket med sin spontanitet att man blir rätt glad ändå. Inte minst åt språkvalet naturligtvis: det är upp- och nedvända världen i år, då Portugal sjunger på engelska och Danmark inte gör det.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Ja, i den här semifinalen är standarden sämre, det får jag säga. Jag märker till min egen förvåning att det att döma av betygen faktiskt är Österrike som verkar vara min personliga favorit härifrån, och då tycker jag ändå inte att den är så överdrivet fantastisk. Efter den gillar jag nog bäst Georgien, som helt klart sticker ut med sin stillsamma naturvals, även om de inte lär ha en chans.
Att det i övrigt är mer jämntjockt och intetsägande gör också att det känns svårare att tippa den här semin än den första. Den säkraste finalisten borde väl vara Schweiz, det vore en alltför stor skräll om de inte klarade sig efter alla tippningar på dem, och San Marino och Grekland ska inte heller ha några problem med sina relativt starka upptemponummer. Även Finland känns ganska säkra, då de på ett stabilt sätt fyller rockkvoten, och när nu Island kommer med ett bidrag som i så många avseenden liknar förra årets som de var vinsttippade med, borde de väl logiskt sett lyckas slå an tillräckligt många strängar för att gå vidare nu.
Ja, där blev det ju visst fem säkra i alla fall, det var alltid något. Eller vänta nu, sex förresten, Bulgarien kommer också att fixa det.
Och om vi sedan tar de som garanterat missar så tror jag att Georgien gör det – på samma sätt som min favorit Belgien i semi 1 så är de för udda och besynnerliga. Länder som Estland, Tjeckien och Polen är för sin del på tok för anonyma och gynnas inte heller precis av sina tidiga startnummer (om man nu ska vara vidskeplig), och Portugals låt är precis av det slaget som knappast någon lär ha som favorit och komma sig för med att rösta på. De fem länderna får rött ljus i mitt tips.
Mer svårbedömt är hur Europa kommer att reagera på danskarnas nostalgiuppvisning eller Lettlands egensinniga elektrokonst. Och med Albanien, som alltid balanserar lite mellan att gå vidare och bli kvar, vet man aldrig riktigt heller. Vad gäller Österrike så kan jag tänka mig att juryn gillar dem, de brukar gilla Österrike och även gospel, men kan det tänkas räcka? Slutligen finns de där ”kvinnliga upptemponumren” med dels Moldaviens sockerchock, dels Serbien och deras triss i damer … är det sådant som får tittarna att kasta sig på telefonerna, eller kommer de att ha blivit trötta på den där sortens låtar vid det laget efter San Marino?
Jag tror efter ett antal funderingar att Danmark faktiskt kommer att charma Europa, och att vi följaktligen får se alla de fem nordiska länderna i final i år (förutsatt att mitt tips från semi 1 då har visat sig stämma). Österrike kommer också att lyftas upp av en förtjust jury så till den grad att de klarar sig. Lettland är jag mer tveksam till, det blir kanske för svårt trots allt … och jag tror att när nu Moldavien inte fått med sig allt sitt socker på scen så blir det för lite kvar och landet får kliva av. De sista två platserna går följaktligen till Serbien och Albanien (vilket jag för min del tycker är tråkigt, men så blir det nog ändå).
Min tipsrad blir då denna: till final går San Marino, Grekland, Österrike, Island, Serbien, Albanien, Bulgarien, Finland, Schweiz och Danmark. Och nu ser jag så pass mycket fram emot att få slå mig ner vid TV:n och få facit att jag inte har mycket mer att säga om detta för närvarande.
Jag har talat.
Mina omdömen om semifinal 1
Mina omdömen om de direktkvalificerade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar