Efter ESC-semifinal 1 2022

Då var vi igång! Skönt att ha en Eurovision-arena i TV:n igen i majaftonen, och allting förflöt smärtfritt i Turin. Ett av mina tre orosmoment inför och under kvällen var ju annars att italienarna skulle få till ett program i samma stil som när de ordnade Eurovision 1991 (d.v.s. kaotiskt), men de har uppenbarligen skärpt till sig sedan dess. Även om vissa inslag inte var riktigt vad man förknippar med en typisk Eurovision-kväll – vad hade den där uppfinnarsketchen i början med det hela att göra? – och även om den där omtalade solen på scenen får stå fortsatt oanvänd och obrukbar, så verkar Italien och RAI på det hela taget sköta det här bra.
Personligen tycker jag också att även om det är tråkigt att SVT:s tänkta andrakommentator Linnea Henriksson förhindrats att vara med p.g.a. ett positivt coronatest, så var det rätt skönt att som tittare i Sverige bli lotsad genom programmet av enbart Edward af Sillén på egen hand. Han borde egentligen alltid få göra det där själv. Poängen med att ha en kommentator och en bisittare är ju att kommentatorn kommenterar det som händer och bisittaren kommer med inpass med intressanta expertkunskaper, vilket funkar bra när det är fotboll, men i Eurovision är det upplägget rätt meningslöst eftersom det ju är Edward själv som är den främsta experten. Nu kunde han också obegränsat hålla låda med sina vitsar och trivia.
Och om någon undrar vad mina övriga orosmoment var, så var det andra att programmet skulle sabbas av sceninvasioner eller attentat, men det slapp vi lyckligtvis nu (peppar peppar) och när showen väl är igång så tänker man inte så mycket på de farhågorna.

Mitt tredje orosmoment då? Jo, det var att Moldavien inte skulle gå till final, för dit ville jag verkligen innerligt ha dem! Jag insåg direkt när Zdob și Zdub (och deras två fiol- och dragspelande medhjälpare i Frații Advahov) kom upp på scenen att det här ändå var min stora favorit i semifinal 1, den något tråkigare nya versionen av låten till trots – den kom likväl in som ett fullständigt oemotståndligt galet glatt inslag. Och lyckligtvis var det uppenbarligen fler än jag som tyckte det, för till final gick ju Moldavien till slut, även om det satt långt inne och det började kännas lite nervöst.
Vidare gick även de tre länder jag höll högst efter Moldavien, nämligen alltid lika proffsiga Ukraina (och i det fallet var det ju inte precis oväntat) samt Litauen och Portugal – båda väldigt snygga låtar framförda med lite stil och känsla. Helt säker kunde man inte vara på att de två skulle klara det, särskilt inte Litauen, men det finns utrymme för deras grejer också.
Annars blev startfältet mer svårbedömt när jag såg det i TV-rutan än när jag har förhandslyssnat på det, och jag gjorde vissa tveksamma anpassningar och justeringar av mitt tips under programmet, för att sedan ändå bli överraskad i viss mån. Schweiz var det land som fick min haka att ramla längst – i det fallet trodde jag inte varken före eller under sändning att de skulle gå till final. Men Europa (förmodligen mest juryerna, misstänker jag) var väl på humör för att gosa till det med lite soft jazz.

Svårförutsägbart var det för mig också vilka av de mer käcka upptempobidragen som skulle passera genom nålsögat och vilka som inte skulle det. Dock var det en sak som tidigt stod klar; efter att ha haft Albanien som säker finalist här på bloggen uteslöt jag dem utan vidare så fort jag såg framträdandet, för maken till skrikigt, överdrivet och övertänt nummer har jag sällan skådat. Om Albanien var ute efter att skapa något riktigt härligt ”typiskt Eurovision” som de skulle komma långt med, så misslyckades de fatalt och har nu förhoppningsvis fått sig en tankeställare, liksom alla Eurovision-fans som haft dem som favorit. (De kan skylla på den trasiga solen om de vill, men jag tror inte den hade hjälpt dem.)
Frågan för mig var då om det skulle finnas utrymme för Lettland istället, och om det rentav skulle kunna bli så att samtliga i den fartiga och medryckande kvartetten Lettland, Österrike, Moldavien och Norge skulle avancera. Jag lutade ett tag åt det, för resten av startfältet kändes nämligen mer och mer segt i jämförelse och då kunde man ju tänka sig att upptempobidragen skulle gynnas allihopa, men så blev det alltså inte, utan det var Moldavien och Norge som ensamma fyllde den kvoten. Egentligen ganska välförtjänt. Lettland var bättre i rutan än på Spotify men kanske ändå inte någon höjdare, och det blev inte Österrike heller (faktiskt så är det rätt sällan som den sortens DJ-disco blir bra i Eurovision och går genom rutan). Jag misstänker vid det här laget att det moldaviska folkloretåget och de norska gula vargarna kan ha rott hem rätt många röster, för jag tror alltjämt att det finns en efterfrågan på humor och sprallighet i tävlingen i år, och då kan de båda ha gynnats desto mer – det ska bli spännande att se hur fördelningen blev (och blir på lördag).

Men tittarna och jurymedlemmarna i ESC är ju en brokig skara och det fanns som sagt också plats för en del annat än fartfylld humor bland finalisterna. Schweiz, Litauen och Portugal gick alltså vidare med sina mer avslappnade uttryck, och Grekland fixade det också (fortfarande samma visa med dem, jag tycker att den låten är tråkig, men den tilltalar många andra). Islands country och Nederländernas känslosamma nummer – båda på de egna språken – fungerade tillika, och så dök Armenien upp som en trevlig dark horse: den iögonfallande showen med pappersväggar avgjorde nog saken för en redan rätt trevlig låt. Vad Ukraina beträffar så är nu bara frågan inför lördagen hur starkt stödet för dem egentligen är när det räknas i röster. Att det är stort i arenan och bland artisterna och delegationerna var ytterst uppenbart igår, då många av länderna helt oblygt viftade med ukrainska flaggor. (Det kan väl knappast vara otillåtet i och för sig, men om det är det så ser EBU naturligtvis glatt mellan fingrarna.)

På det hela taget tyckte jag nu det fanns en viss variation i stil bland finalisterna och att det var de mer minnesvärda som kom med och de mindre minnesvärda som åkte ut (med smärre undantag). Jag märker också, apropå det där med egna språk, att sex av tio finalister var sådana som helt eller delvis sjöng på det egna språket. Trenden verkar fortsätta gå mot att göra något eget istället för att apa efter andra, och det tycker jag är glädjande.
En annan trend jag tyckte mig observera var att det inte verkade vara riktigt lika påkostade scenshower detta år, utan att det faktiskt var något vanligare att artisterna stod rakt upp och ner och sjöng sina låtar. Rekvisita och effekter fanns förvisso, men allt var inte en enda kavalkad av pyro och LED-trick, som det har varit andra år. Jag vet inte om det i någon grad beror på det där med solen som gjort att länderna inte kunnat göra riktigt som det var tänkt, men kan näppeligen tänka mig att det gjort så stor skillnad. Vi kanske ser en tendens till mindre effektsökeri?

Någon variation i finalstartfältet ser det dock hittills inte ut att bli, för nio av tio av tisdagens finalister är nämligen sådana som var i final förra året också (undantag Armenien som inte deltog 2021), och bland de som missade är det flera som nu verkar köra fast i negativa trender. Ledsna miner på de hållen förstås. Både Danmark, Österrike, Lettland, Slovenien och Kroatien missar final för (minst) andra året i rad, och hela ”Balkanregionen” med f.d. Jugoslavien med omnejd har fortfarande svårt att hävda sig i nutida ESC-tävlingar: närbelägna Moldavien har på något sätt tagit över Balkans tävlande. (Serbien är nog de enda som kan hyfsa till regionens statistik när det är deras tur på torsdag.) Det råder också geografiskt en viss vägning mot väst, kan jag märka, för av alla ”västländer” i semifinal 1 var det bara två som missade final. Öst gick det sämre för.
Man får i vanlig ordning hoppas att de drabbade länderna i fråga inte hänger läpp för mycket utan kommer igen. Armenien bröt ju å sin sida en dålig trend nu, efter att ha missat de senaste gångerna de varit med.

Mitt tips av semifinal 1 här på bloggen ledde till 8 rätt: jag hade ju med Albanien och Österrike i den raden och de fixade det inte, medan Schweiz och Island gjorde det istället. 8 rätt blev det även i mitt justerade tips under kvällen, där jag korrekt kastade ut Albanien men även felaktigt Litauen, och ersatte dem med Lettland (fel) och Island (rätt). Ja ja, det är ungefär så det alltid brukar gå med mina tips.
På torsdag blir det säkert värre, för då är det dags för den mest svårtippade ESC-semifinalen i mannaminne, och inte heller då lär man bli mycket klokare när man ser hur låtarna tar sig ut i TV. Att Sverige går till final är jag dock fortfarande spiksäker på.

Jag har talat.