Hur kommer det att gå för dessa sex? Kommer Ukraina att vinna en gång till bara på att alla har så starka sympatier för dem? Och kommer Storbritannien med något som är värdigt ett värdland?
Ute i fan- och förståsigpåarkretsar anses det att de flesta av de här länderna blir att räkna med i finalens toppstrid. Det jag själv kan säga är att ett av de direktkvalificerade länderna mest bara gör bort sig (i mitt tycke i alla fall), ett annat är tvärtom riktigt intressant och annorlunda, ett är fullt angenämt och övriga tre är i alla fall rätt okej. Vem som är vad? Ja, häng med här så får ni se själva, för här kommer mina omdömen om de sex som redan fått sina finalbiljetter.
Vi börjar med förra årets vinnare (som dock ej är värdland), och den här gången har inte Ukraina grävt i sin egen folkmusikjord utan snarare blickat västerut och tagit till sig vissa RNB-influenser, med en makligt dunkande puls och halvrappad sång. Det som ändå ger det hela en viss hemlandsanknytning är den något olycksbådande och mörka ljudbilden (och titeln) som känns som något slags vink om krig och hot. Ukraina gör alltså inte bort sig den här gången heller, men vi har hört bättre och mer omedelbart tilltalande saker från dem, och även om de säkert placerar sig bra tror jag inte att de vinner ett år till.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den blir toppkandidat? Ja.
Låten inleds med ett mycket vackert litet pianomotiv som sedan återkommer då och då och väl får anses vara den stora behållningen, och av det byggs det upp en ganska traditionellt finkänslig italiensk rockballad: rik på text (italienarna gillar uppenbarligen att rabbla många ord i följd för att uttrycka sina känslor, inte bara när de pratar utan även när de sjunger …) men helt okej även melodiskt. Behagligt alltihop, men jag blir ändå inte berörd riktigt ända in i hjärtat, för det känns som man hört det här förut från Italien. Just i och med det kan man dock inte räkna bort dem från toppstriden: sådant här går ofta hem i stugorna.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den blir toppkandidat? Ja.
Här kommer något djärvt som man inte riktigt vet vad det är. Är det spansk etno? Låter folkmusik så i Spanien? Det har jag aldrig uppfattat förut. Jag får snarare associationer till Mellanöstern eller möjligen till portugisisk fado. Det är besynnerligt och dissonant, verkligen inte lättsmält, men ändå vann den alltså Spaniens uttagning så spanjorerna gillar det ju tydligen … Ja, jag gillar det faktiskt också, låten växer rejält på mig. Sångerskan ylar vemodigt och skickligt och i bakgrunden plingar hela tiden ett snyggt synt-arpeggio. Läcker stämning av elektronisk vaggsång med ”niño mío, chiquito mío” och ”luna” och ”noche”. Allt möjligt på en gång. Spanien har uppenbarligen börjat ta Eurovision seriöst istället för att bara tråka sig igenom tävlingen varje år.
Mitt personliga betyg: 8/10.
Tror jag den blir toppkandidat? Kanske.
En av mina högsta önskedrömmar i Eurovision är att Tyskland någon gång ska representeras av Rammstein. Då känns det snarast som rena hånet att tyskarna i år skickar det här, som låter som något som är (för att travestera Douglas Adams i Liftarens guide till galaxen) ”nästan men inte riktigt helt och hållet olikt Rammstein”. Närmare bestämt så är det något slags glamhårdrock, och detta i en sådan där mesig Eurovision-anpassad form – vilket ju också den personlighetskluvna titeln ”Blood & Glitter” ger en vink om. Sådant som får äkta hårdrockare att mest bara fnysa, och som mest känns ljummet och varken kan diggas eller skrattas åt. Det bästa jag kan säga är att man i år åtminstone kommer att komma ihåg vilket bidrag som var Tysklands, tack vare effektsökeriet – men det lär bli en dålig placering igen, för alla som vill rösta på något energiskt kommer att rösta på Finland istället.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den blir toppkandidat? Nej.
För två år sedan var Frankrike nära att vinna med den gammaldags Édith Piaf-liknande ”Voilà” med Barbara Pravi. Styrkta av detta försöker de nu med något liknande igen, fast den här gången kombineras känslan av chanson och 1950-tal med mer moderna rytmer. Slutresultatet blir då intressant nog (åtminstone i mina öron) ett sound som faktiskt känns lite 70-talsdisco – en kombination av tider som möts på halva vägen var, kan man alltså säga. Jag blir för min del lätt förvirrad av det hela, och oavsett tidsmarkörer så är det en låt som är hyfsad men inte lyfter helt och hållet.
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den blir toppkandidat? Ja.
Som avslutning kommer här värdlandet, som dock inte är värdland för att de vunnit utan för att de ställer upp ändå. Just därför har de kanske pressen på sig att visa upp något bra … och visst, jag tycker inte att Storbritannien behöver skämmas detta år heller. Dock intresserar jag mig mycket mer för texten än musiken i deras bidrag, för den går på det aningen originella temat att hellre än att beklaga sig hit och dit över hur taskig någon är kan man skriva en låt om vederbörande. Onekligen lite fyndigt. Musikaliskt är låten mer anonym, men det är inget särskilt dåligt med den heller, den känns som samtida pop och har ett lätt vemodigt groove som det svänger rejält om.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den blir toppkandidat? Kanske.
Ja, det där var alltså ”Big 6”, och nog borde de flesta av dem ha goda chanser i Liverpool: det gäller i synnerhet Ukraina och Italien men även Frankrike och kanske Spanien och Storbritannien. Frankrike har faktiskt legat väldigt högt i alla förhandsröstningar och tips – ofta trea efter Sverige och Finland – och jag fattar väl inte helt och hållet varför men har helt klart landet i åtanke när jag funderar på hur toppstriden kan gestalta sig.
Sammantaget tycker jag årets startfält med sina 37 bidrag är ganska bra: det finns gott om variation i det och det är nästan det viktigaste, och det går att skilja ut favoriter och ett antal av bidragen växer med tiden.
När det gäller vilka jag tycker är allra bäst av dem har jag nog ändå mestadels kvar samma intryck som jag fick spontant i april, när jag hade lyssnat igenom alla. Vilket innebär att mina personliga favoriter alltjämt är Finland, Sverige, Serbien, Australien, Moldavien och möjligen Nederländerna. Det som har ändrats sedan dess är att Finland har seglat upp och tagit min förstaplats och tillika fått en tia i betyg av mig, efter att det varit besvärligt målfoto mellan dem och Sverige ett tag. Nu tycker jag ”Cha Cha Cha” är ensam etta. Jag är också på god väg att stoppa in Tjeckien och Spanien i favoritsamlingen; särskilt det raffinerat klagande spanska bidraget blir jag mer och mer förtjust i.
Borta i Liverpool är nu det hela igång, och Finland väcker uppmärksamhet även där och verkar i skrivande stund ha tagit in på Loreen i odds och favoritskap. Personligen tycker jag också det skulle vara bättre för tävlingen om Finland vann än om Sverige gjorde det, men det har jag tänkt återkomma till i mitt ”inför finalen”-inlägg.
Just nu har jag inte så mycket mer att säga utan väntar för närvarande mest bara på att själva tävlandet ska sätta igång (detta inlägg lägger jag ut på lördagen innan det börjar). När det väl har gjort det återkommer jag säkerligen full av upprörda/spekulativa/analytiska/spydiga kommentarer.
Ha det bra till dess!
Min genomgång av semifinal 1
Min genomgång av semifinal 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar