Som jag och alla andra redan sagt så är den betydligt sämre än semi 1. Vilket dock inte innebär att den är dålig – det är flera av bidragen som har lyft en aning för mig när jag gett dem fler chanser och fler lyssningar. Men så omedelbara som i tisdagens startfält är de ju förstås fortfarande inte: det är bara ett av de sexton bidragen här som verkligen lyfter till stora höjder i mina öron.
Innan jag börjar genomgången ska jag påpeka en sak om det här med att tippa Eurovision-semifinaler, och det är att det nu har gått så pass många år sedan semifinalerna infördes att det börjar bli meningslöst att titta på statistik. Alltså hur bra de olika länderna brukar lyckas med att gå vidare från semifinalerna. Det känns (till min lättnad) som att det inte längre är så viktigt att ta hänsyn till det. Vi har ju nu haft semifinal sedan 2004 och två stycken sedan 2008, och vi vet vid det här laget att det brukar gå i vågor för alla länderna, och att alla kan lyckas (utom Andorra och Slovakien, men de har inte varit med och försökt på många år) och alla kan också misslyckas (utom Ukraina, men de skulle också kunna det om förutsättningarna blev de rätta). Så då kan det vara dags att släppa de där historikresonemangen. Bättre att bara se till hur varje lands bidrag faktiskt låter och hur det kan tänkas tas emot just i år och i konkurrens med de andra bidragen. Ett mycket bättre sätt att tippa om man ska tippa, och det är också så jag försöker göra själv.
Med detta sagt ger jag mig nu in på årets semifinal 2, och den inleds precis som semi 1 av ett grannland. (Klicka på respektive lands namn så kommer bidraget upp i nytt fönster.)
Det intressantaste med Danmark i år är att artisten är från Färöarna, och det är första gången det händer i ESC. Färingen i fråga heter alltså Reiley och är en liten gosse med stort hår som sjunger skickligt i falsett i refrängen (som för övrigt är en sådan där refräng som är mer avskalad än versen). Låten är tidsenlig i sin produktion, det låter som mycket annat på listorna, men många tror att det är lite för anonymt. Själv lutar jag åt att Färöarna får sin första finalplats ändå, konkurrensen är inte järnhård.
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Förra året fick Armeniens bidrag ett överraskande öde: ”Snap” med Rosa Linn kom på en blygsam tjugondeplats, men efter tävlingen blev låten en världshit, trots att ingen vare sig inom eller utanför ESC-bubblan uppmärksammat den nämnvärt först. Mycket intressant, och egentligen ett bevis på att Eurovisionbidrag visst är lika bra som annan musik, det är bara det att den för det mesta inte bedöms på samma villkor! Ja, hur som helst, i Armenien är man säkert nöjd med händelsernas gång i fjol, och man satsar därför på ett ambitiöst bidrag nu. Kanske lite för ambitiöst, för den här låten (som Brunette har skrivit själv) känns som ett stycke ”symfonipop” på tre minuter, med delar som inte hänger ihop men kopplas ihop ändå (ungefär som i Beatles popkonststycke ”Happiness Is a Warm Gun”) och ökar gradvis i styrka. Visst är det snyggt och Brunette sjunger bra för all del – mot slutet byter hon engelskan mot armeniska – men slutresultatet blir överpretentiöst och ofokuserat. Jag för min del behöver många lyssningar för att komma ihåg låtens olika delar.
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Frågan är om det inte är dags för en (tidig) toapaus här. Inte nog med att själva låten är en av de tråkigaste, tjatigaste och sämsta detta år – uppträdandet i videon/Rumäniens uttagning är dessutom en direkt pinsam uppvisning där den unge sångaren Theodor försöker se cool ut i långt lockigt hår och glasögon men tappar all trovärdighet på att han manschauvinistiskt omger sig med lättklädda damer (och herrar så småningom) som klär av honom. Det funkar på en sjabbig strippklubb men inte i Eurovision. Inte ens att han delvis sjunger på rumänska kan rädda situationen.
EDIT: Tydligen kommer numret inte alls att se likadant ut i Eurovision ... tacka alla goda makter för det. Men jag tycker fortfarande att låten är ytterst mossig.
Mitt personliga betyg: 2/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Efter Rumänien känns det som en lättnad att Estland kommer in med lite mera smak. Nog för att vi har hört bättre från det baltiska grannlandet, och dessutom har vi hört bättre och mer engagerande ballader än den här – men den är ändå fullt njutbar. Börjar med ett ljuvt piano och tilltar sedan i styrka i refrängerna (bra melodi där för övrigt) då det kommer in stråkar och Alika börjar ta i mer i sin sång, men det blir aldrig överdramatiskt och trummor saknas faktiskt helt. Snyggt, om än inte all-in, som sagt.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
En souldiscolåt som växer lite, särskilt efter att jag plötsligt insåg vad det är för tidsepok den går tillbaka till: det är ju 90-talet och discopopmusiken som den lät då, med låtar som Tom Jones ”Sex Bomb” och Chers ”Believe”. Ja, jag menar inte att Belgiens bidrag är direkt likt de låtarna, men det är liksom den stilen. Ett ganska skönt sväng, och jag gillar det där syntetiska kluckande riffet som dyker upp hela tiden. I refrängen kommer det in en gospelkör dessutom. Kompetent gjort.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
I år är Cyperns artist faktiskt en cypriot, eller åtminstone australiensare med cypriotiskt påbrå … det får väl duga med tanke på hur klent det har varit på inhemska förmågor från medelhavsön på senare år. Låten däremot är en produkt av svenskar, bl.a. Jimmy Jansson och Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, som ju gödslar Melodifestivalen med sina bidrag och alltså har sålt in ett av sina alster från låtskrivarlägren till Cypern också. Ärligt talat så fullkomligt skriker det ”mello-reject” om låten, den känns totalt oinspirerad och jag kan över huvud taget inte komma på något att skriva om den. Frågan är hur jag hade uppfattat den om jag inte sett namnen på låtskrivarna? Näppeligen som särskilt anmärkningsvärd då heller. Utfyllnad. Luft.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Vi hoppar genast över från en varm ö i sydöst till en kall ö i nordväst, och det blir förvisso en aning mer känsla och inspiration nu. Diljá sjunger energiskt i sitt höga register (kanske lite inspirerat av landsmaninnan Björk?), till ett tidstypiskt The Weeknd-dunk i refrängerna, och det är ingen dålig låt med sina ”ooh-ooh-ooh”- och ”po-po-po-poower”-hookar, men jag får känslan av att man hade kunnat göra betydligt mer av den med mer udda idéer: ännu mer svävande bakgrund, fler ljudeffekter, mer intensitet. Nu blir det lite platt.
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Egentligen ett ganska intressant bidrag. Unge Victor är bara sexton år – faktiskt så är han yngre än samtliga mina tre barn, och det är första gången det händer mig i Eurovision 😊 – och han har skrivit sin låt helt själv. Det är ju värt att berömma Grekland för att de skickar fram en sådan uppenbar talang. Låten är inte heller särskilt klyschigt eller mainstreamaktigt producerad utan har ett eget speciellt sound: rätt mörkt och dovt med diverse lustiga instrumentljud, och Victor sjunger på ett säreget sätt också. Men trots allt detta försvinner bidraget ut i anonymiteten för mig. Det känns efteråt som att själva låten bakom alla trick och kosmetika kanske inte var så märkvärdig.
Mitt personliga betyg: 4/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Det här bidraget har fått väldigt mycket kritik, för att uttrycka sig milt … för de polska tittarna ville nämligen inte alls ha Blanka som vinnare i sin uttagning, utan det var en misstänkt korrumperad liten jury som åstadkom det. Det hela har utvecklats till rena konspirationsteorin där det sägs vara den regeringsstyrda polska TV:n som fixat till detta könsstereotypa nummer helt enligt sina konservativa ideal. Och vad ska jag säga om saken själv då? Tja, på pluskontot kanske att det ändå känns lite sol och sommar och strand om man är på det humöret … men på minuskontot att låten är tämligen blek reggaepop, att Blanka sjunger falskt i liveframträdandet från den polska finalen, att videon är precis så full av kvinnoobjektifiering som kritikerna säger, samt (som en av de elaka tungorna uttryckte det) att alltihop känns som Ariana Grande som druckit för mycket. Nej, jag kan inte gilla det här något vidare jag heller, ursäkta att jag stämmer in i gnällkören.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Precis som Lettland i semifinal 1 kör Slovenien på ett alternativt spår och skickar ett indie-poprockband. Med något bättre resultat: visserligen behöver jag några lyssningar för att det ska lyfta, men det är ändå ett värdigt nummer med lätt rockigt sväng som får ganska mycket mer karaktär av att det sjungs på det egna språket. (Ordet ”salli”, eller hur det nu stavas, fungerar som hook trots att man inte förstår det.) Många tror att Slovenien kan få sin bästa placering någonsin med detta (tidigare har de som bäst varit sjua). Det tror inte jag, men till final tror jag helt klart att karisman och trovärdigheten räcker.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Georgien har fått kämpa på senare år … jag kommer inte ens ihåg när det var som de senast tog sig vidare från semifinalen. Tur nu i år då att de faktiskt kommer att fixa det den här gången – för det gör de. Bidraget är inte alldeles lättsmält, det finns flera lustiga och besynnerliga vokala och instrumentella utbrott som det där ”chum-na-da-rat-ta, chum-na-da-rat-ta”, men sångerskan Irus sånginsats i refrängen är klockren och sätter sig. Sammantaget för låten tankarna en aning till Georgiens första (och alltjämt bästa) bidrag ”Visionary Dream” från 2007: avancerat, djärvt och snyggt. Det här når inte lika höga höjder, men med en bra scenshow är saken klar.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
San Marino har de senaste åren haft en ganska stor och ambitiös uttagning med många bidrag, men deltagarna har mestadels varit tämligen okända italienska lyckosökare. En sådan grupp blev det nu också som vann i år och fick representera det lilla grannlandet. Piqued Jacks kallar de sig, och de är i teorin en rockgrupp, men tyvärr så får man intrycket ”mesiga amatörer” om dem (och det har alltså varit San Marinos problem även tidigare). Visst, de gör det ju bättre än jag åtminstone 😊 men deras ganska gapiga, simpla och textmässigt genanta låt känns helt enkelt bara malplacerad här. Jag har svårt att se att särskilt många röstar på den.
Mitt personliga betyg: 2/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Ett av årets mest uppmärksammade bidrag. Österrike har uppenbarligen tagit fasta på det där med att vissa låtar av ett visst slag brukar kunna bli memes, och i bästa ”What does the fox say”-anda (ja, de hade säkert också ”Give That Wolf a Banana” från Norge förra året i åtanke) har de fått fram den här lilla biten för att testa om det kan vara ett framgångsrikt recept även i Eurovision. Tjejduon Teya & Selena spexar till det ordentligt i ett experiment där det något otippat är Edgar Allan Poe som är försöksobjektet. Ja, catchigt är det ju, de har fått till det där med ”poe-poe-poe-poe …” och även den operaliknande bakgrunden med ”ghooost in my body”. Till final räcker det helt klart. Men jag kan inte låta bli att undra hur de egentligen bar sig åt för att komma undan med titeln ”Who the Hell Is Edgar?” – för är inte svordomar förbjudna i ESC?
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
I Eurovision är Albanien nästan som Östeuropas Portugal … de har sin egen melodifestival som de haft i alla år, och kör sin egen grej där och skickar den sedan till ESC (på det egna språket) oavsett hur mossigt och irrelevant resten av Europa uppfattar det. Som jag har sagt andra år så brukar dessa albanska bidrag med sina balkantongångar, höga klagande sånginsatser och bankande trummor ibland funka bra och ibland inte. Det här tycker jag själv ligger mer åt gäsp-hållet än spärra upp ögonen-hållet. Helgjutet paket förvisso, kanske går det till final för startnumret är ju bra, men jag skulle gärna vilja ha något helt annat från Albanien någon gång också.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Ylandet i refrängens ”stay” påminner ganska mycket om Loreen tycker jag, men det är inte så mycket mer än ylande. Lyckligtvis kommer sedan den där frasen på litauiska in med en mer taktfast rytm, det räddar låten från att bara vara en tråkig och intetsägande ballad … och mot slutet så kopplas de båda partierna ihop med varandra, då blir det ju ganska snyggt får man medge. Nu är det ju inte jury i semifinalerna längre och det är nog framför allt de som hade röstat på detta, så helt säkra på finalplats kan Litauen ändå inte vara, men med sångerskans röstresurser är chanserna goda.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Här har vi årets mest angenäma överraskning för min del. Jag har inte varit så imponerad av något av Australiens bidrag sedan de började vara med – de har mest gått in för att vara Eurovision-kitschiga med flit – men i år får vi nerifrån södern ett kompetent rockband, som drar åt arenarockhållet, om man inte rentav ska kalla det progressiv metal. Låten har lite olika ingredienser, både syntknattrande, ett skrålande ”ooh-ooh”, elgitarruppvisning mot slutet och t.o.m. en kort snutt growl i sticket, men som helhet så funkar det fint. I synnerhet bryggan och refrängen känns ju väldigt mäktiga, med läckra ödsliga och atmosfäriska bakgrundsharmonier som faktiskt får mig att associera (inte melodiskt sett, men stämningsmässigt) till andra gamla storslagna australiska vildmarks-poprockklassiker som ”You’re the Voice” och ”Great Southern Land”.
Mitt personliga betyg: 9/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Ja, det var alla. Och om problemet med semifinal 1 var att det var för många låtar där som jag ville ha till final, fler än det fanns plats för, så är det snarare det motsatta här – jag vill inte ha alla dessa bidrag i final utan måste fylla ut med de mest uthärdliga bland de tråkiga. Likadant blir det då när jag tippar: svårt att komma på tio som går till final, och förhållandevis många ”kanske”, som synes.
Men om jag ska ta det rent objektivt – och även nu med tanke på det där att det bara är tittarna som röstar och inte någon jury – så känns det som att Österrike borde vara den mest självklara finalisten här. Och efter dem Australien. Det sistnämnda kan vara önsketänkande, för som nu har framgått så tycker jag själv överlägset bäst om Australien i det här startfältet, men jag tror faktiskt att den australiensiska rocken får genomslag bland tittarna i stort. Visst att det mest är juryn som har hjälpt Australien tidigare, men publiken har ofta varit med på noterna också och jag tror inte på några teorier om att Europa vill ha bort Australien ur sin tävling.
Sedan är jag också ganska säker på Slovenien och Georgien, båda för att de sticker ut på ett positivt sätt och kan tilltala i både väst och öst. Men efter dessa är det mer ovisst och idel svårförutsägbara bidrag. Det jag kan säga i andra änden av scenariot är att jag känner mig säker på två som inte klarar sig, och det är Rumänien och San Marino. Jag har ytterligt svårt att tänka mig att deras smaklösa respektive amatörmässiga nummer skulle få folk att slänga sig på telefonerna.
Då återstår det ändå tio länder, och sex platser att dela ut, och även om det är en del av dessa återstående länder som jag själv inte skulle vilja ge platser till så får jag försöka fundera på hur väl de kan slå an hos andra, relativt sett i den klena konkurrensen. Danmark tror jag tar hem det faktiskt, de går ut först och känns ändå lite moderna. Grekland borde väl också kunna charma tillräckligt med sin unge sångare. Sedan kan man fundera länge på hur Polen kommer att tas emot. Blir det samma ogillande från Eurovision-tittarna som helhet som det har blivit från fansen? Det beror förstås väldigt mycket på hur det ser ut (och låter) på scen i slutändan, men låtens somriga tongångar är inte helt otilltalande … jag vill inte utesluta något.
Man får också tänka på att minst en lugnare låt borde kunna ta hem en biljett. Här är det i synnerhet Estland och Litauen som har varsin sådan. Jag är böjd att tippa någon av dem i final, men vem? Eller kanske rentav båda? Är det möjligt när det inte är någon jury med i spelet? Vidare ska inte Belgien räknas bort, de har ett discosound som kan smitta, och så kommer Armenien med sin lite mer avancerade låt, kan den gå hem hos tittarna?
Albanien tror jag nog inte riktigt på, och Island kommer nog också att drunkna i mängden, vilket jag faktiskt också tror att Cypern gör med sin mello-reject. Den hade nog behövt en jury för att klara sig. Då blir det en kvar som ska åka ut. Klarar både Estland och Litauen att gå till final med ballader? Ja, jag tror faktiskt de gör det båda två, och då tror jag att det blir Armenien som får ge sig. Polen klarar sig (till mångas förtret).
Ja, det här blev väl kanske inte direkt underbyggt med fakta utan det var nog mer rena spekulationer, men mitt slutliga tips blir nu alltså att till final från semi 2 går Danmark, Estland, Belgien, Grekland, Polen, Slovenien, Georgien, Österrike, Litauen och Australien. De övriga får respass.
Blir det på det sättet så betyder det att det ändå efter förutsättningarna blir ett någorlunda intressant urval i finalen från den här serien. Men jag tvivlar starkt på att någon av dem kommer att ha med toppstriden att göra i finalen.
Oavsett detta så blir förstås den här semifinalen alltid sevärd ändå, om inte annat så för spänningens och stämningens skull. Räkna med att jag sitter på plats vid TV:n och analyserar resultatet efteråt, i denna semi likaväl som i den första. Och beträffande mina låtomdömen så fortsätter jag inom kort med de sex direktkvalificerade. På återseende!
Min genomgång av semifinal 1
Min genomgång av de sex direktkvalificerade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar