Kanske.
Det är lika bra jag säger direkt som det är, att jag är ännu mindre upplagd för att blogga om Eurovision i år än jag varit de två senaste åren. Det är helt enkelt så att den där affären med Israel mer och mer håller på att förgifta hela Eurovisionvärlden och släcka det ljus i mörkret som tävlingen länge var. Och det har fått den effekten på mig att jag håller på att tappa lusten för alltihop. När det gäller Melodifestivalen har jag ju som bekant mist mycket av min entusiasm redan tidigare (på grund av att den tävlingen fastnat i en alltför tråkig och tramsig form), och nu håller jag på att få samma känsla för Eurovision också. Att det liksom inte är så kul längre.
(Och det hade inte varit annorlunda om Israel faktiskt kastats ur ESC. Även då hade stämningen blivit sur och vrång och olustig, och även då hade vissa länder bojkottat tävlingen i protest, så jag hade känt precis likadant då.)
Men samtidigt tänker jag att skam den som ger sig och man ska ju ändå ha en positiv grundinställning, så jag ska åtminstone inledningsvis försöka tvinga fram en sådan – och sätter nu följaktligen igång bloggandet för säsongen. Med reservation för att jag dessvärre kan tröttna senare. Men förhoppningsvis inte.
Som vanligt kommer det första inlägget för i år att handla om Finlands uttagning UMK. Den ska gå av stapeln lördagen den 28 februari, platsen för det hela är Tammerfors precis som förra året, och jag har förmått mig att lyssna (och titta) på låtarna på Youtube. Det är i vanlig ordning sju stycken bidrag som Yle valt ut, och till skillnad från i fjol så verkar det nu också som att ingen blir diskad utan alla sju kommer till start.
Jag har trots mitt Finlandsintresse alltjämt inte så mycket koll på Finlands populärmusikliv, tycks det, för artisterna som framför bidragen är samtliga okända för mig sedan innan. Med ett undantag, nämligen en viss finlandssvensk violinist som faktiskt har något av ett internationellt rykte och som nog även en del svenskar känner till, och som för första gången ställer upp i UMK.
Kanske är det hennes medverkan, med tillhörande förhoppningar, som gjort att Finland i skrivande stund ligger etta i 2026 års sammantagna Eurovisionvinnartips. I alla fulla fall så verkar Eurovisionfansen och de insatta se det som att Finland på 2020-talet fortsätter vara ett ”powerhouse” i ESC-sammanhang och att UMK håller sällsynt hög klass. Den uppfattningen lär nog inte kunna tas ur dem i första taget efter Käärijä och ”Cha Cha Cha” 2023. Jag vet inte riktigt om jag håller med, men jag får medge att det i alla fall fortfarande känns mer intressant att titta närmare på Finlands deltagare än på Sveriges. Och det jag för egen del kan observera, det är att förra årets framgångsrika svenska ESC-bidrag med KAJ från Finland har satt vissa spår i årets UMK, och det kan ju också vara det som driver tipsen uppåt. Kanske har Finland fått lust att visa Europa att man lika gärna själv kan presentera samma sak som Sverige senast – och understryka varifrån den där geniala bastumusikmentaliteten egentligen kommer.
Blir det den taktiken som tar hem UMK och får företräda Finland, eller blir det snarare ett internationellt grepp med den där världskända violinisten?
Jag ska gå igenom de sju bidragen med lite korta omdömen – denna gång i den ordning de faktiskt kommer att uppträda i sändning från Tammerfors.
1. ”Lululai” – Komiat. Vi börjar direkt med en av de låtar som har KAJ-känsla över sig. Det här är en muntert leende ung grupp (nästan som något slags finskt dansband, vilket också antyds av videon från en folkfylld danslokal), och de spelar klart folkmusikaktiga tongångar med gott om finskt dragspel – men det finns även en visslingsslinga à la country & western mitt i alltihop. Medryckande är det, med en känsla av både glädje och vemod, och jag får i viss mån refrängen på hjärnan. Sedan är det förstås inte lika komiskt och skruvat som KAJ utan mer prydligt och bara trivsamt rätt och slätt.
2. ”Million Dollar Smile” – Etta. Trots titeln är även den här låten på finska, och det gör att det faktiskt är hela fem av sju låtar som är huvudsakligen finskspråkiga i årets UMK. Rent stilmässigt är det annars inget inhemskt finskt med låten alls, utan den är en rätt så modern dunkig RNB-radiopoplåt i midtempo, som kännetecknas av att det finns med en rappad vers också. Ja, rappandet klarar artisten Etta av utmärkt, och det är sympatiskt att finska språket utan problem gör sig i de här genrekläderna. Synd då att slutintrycket ändå blir rätt intetsägande … och ärligt talat, vad är poängen med den där engelska titelraden när man nästan ändå inte hör den sjungas?
3. ”Rakkaudenkipee” – Kiki. Om man bortser från språkfaktorn – för visst är det finska som gäller här också – så finns här stora likheter med Loreen. Ja, det brukar ju varje år finnas gott om låtar i Eurovision och de nationella uttagningarna där Loreen har tjänat som influens, och här kommer förebilden igen både i Kikis sätt att sjunga, hennes visuella stil, den atmosfäriska elektroproduktionen och allt det ödsliga på det hela taget. Men det är ingen misslyckad efterapning utan tvärtom en helt okej låt. Mycket beror det förstås på den väldigt läckra och något oväntade ackordvändningen i refrängen, som ger alltihop en extra mystisk/exotisk ton.
4. ”Takatukka” – Antti Palanen. Nästa uppenbart KAJ-influerade inslag, men här känns det som det är lite mera humor, på gott och ont. Det är dragspelsinfluerad folkpop igen, precis som vi hörde från Komiat i början, och den skäggige Antti (vars låt också handlar om att klippa hår och skägg) brummar bastoner på en nivå som vi inte hört sedan Pierre Isacssons ”Då går jag ner i min källare”. Är det riktig strupsång rentav …? Visst lockas jag att småle och tycka att det hela är lite coolt/catchigt, men bra är det knappast. Dessutom blir det mest bara förvirrande att det är två helt olika takter i vers och refräng.
5. ”Cherry Cake” – Chachi. ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård?” sjöng Ann-Christine Bärnsten redan 1975, och ekivoka anspelningar på temat körsbär blir det nu också – fast en hel tårta för att vara exakt. Är det månne Erika Vikmans oanständighets-statement från förra året som man här vill upprepa på något sätt? I så fall har det inte blivit så lyckat, för den sortens fräcka och halvskojiga bidrag har ett slags gräns för att det inte ska kännas som trams, och den gränsen klarar inte Chachi (som för övrigt är amerikanska bosatt i Finland och har tävlingens enda helt engelskspråkiga låt). Det blir bara ett typiskt urvattnat Eurovision-plojbidrag som vi hört rätt många gånger innan: lite som Maltas ”Kant” (också i fjol), fast sämre. Jag ser till på köpet att Linnea Deb varit med och skrivit det här … var det något slags restproduktion som hon släppte till Finland att användas som Yle fann för gott?
6. ”Ready To Leave” – Sinikka Monte. Yle nöjer sig med bara en lugn låt i startfältet i år, och det är denna. Den är också övervägande på engelska, även om det är enstaka rader på finska instoppade i refrängen också (åter igen kan man undra vad det ska vara bra för?). Själva låten är obestridligt smakfull – den är ljuvt stillsam och eftertänksam i versen och framförd med spröd röst av Sinikka, sedan kommer det in betydligt mer energi och styrka i refrängen och lika abrupt tystnar det igen. Dynamiskt, och väl genomarbetat, jag gillade den spontant, fast det är nog en sådan låt som behöver många lyssningar för att lyfta på allvar.
Det var alla, och det är som helhet ett hyfsat startfält tycker jag nog … fast samtidigt finns här inte något som jag går igång på så där extra mycket. Till skillnad från andra tyckare ser jag inte heller UMK som något ”powerhouse” som sprutar ur sig idel potentiella Eurovisionvinnare. Omöjligt är det inte att det kan gå bra för Finland med vissa av de här bidragen, men man får helt enkelt inte känslan att de kommer att bli storfavoriter i Wien.
Hur det ska gå och vem av dessa sju som får åka till Österrike för Finlands räkning, det kan man som vanligt fundera ett tag på. Vi ska då tänka på att den internationella juryn i Finland står för en rätt liten andel av poängen som ska delas ut – så som jag tycker det borde vara i Sverige också – och det blir alltså i praktiken mest de finländska tittarna och deras beteende man får försöka förutsäga. Vad kommer de att ha för favorit?
Linda Lampenius (och ”featuring-sångaren” Pete, om man nu får kalla honom det) har väl de flesta förhandstipsen i tävlingen har jag förstått, tack vare sin stjärnstatus. Jag tycker nog själv också att det är den bästa låten i utbudet, tack vare de där fiolinslagen. Möjligen att Kiki och hennes ”Rakkaudenkipee” också kan konkurrera enligt min egen åsikt. Men hos tittarna tror jag inte att det bidraget slår riktigt, liksom inte heller Etta och ”Million Dollar Smile”, de är för alldagliga.
Om Linda och Pete får någon utmanare har det väl snarare att göra med att de finländska tittarna samfällt kanske får för sig att de vill ha humor och uppsluppenhet, eller möjligen ett mer stilla och allvarsamt uttryck. I det senare fallet blir det Sinikka Monte som kan ta striden, och hon har ju också startfältets enda ”ballad”, vilket är en fördel. Det är inte särskilt vanligt att det finländska folket röstar fram lugna tongångar, men det har hänt (den ljuva ”Blackbird” 2018 är väl det bästa exemplet) och om det är där tittarna landar så blir ”Ready To Leave” Finlands bidrag.
Sedan är det väl kanske visserligen troligare att KAJ-effekten hänger kvar och att det då blir antingen Antti Palanen eller Komiat (eller möjligen Chachi) som skördar de flesta tittarrösterna. Att lite skruvad galenskap kan gå hem vet vi ju sedan Käärijä och inte minst Windows95man året därpå … kan det upprepa sig även den här gången? Eller kommer de båda KAJ-artade bidragen att ta ut varandra? Ja, nej, själv lutar jag nog åt att inget av dem kommer att vinna, men det beror nog inte på att de tar ut varandra utan snarare på att de inte är tillräckligt ”pang på” för att verkligen gå hela vägen.
Som sagt, att sia i förväg om vad Finland är på humör för (och hur de eventuellt taktiskt kan tänka) är inte så lätt, men jag behöver faktiskt inte analysera detta särskilt länge för att inse att jag tror att Linda Lampenius och Pete Parkkonen kommer att vinna UMK ganska klart med sin ”Liekinheitin”. Det finns något för alla i det bidraget, något som lockar såväl jury som tittare i alla kategorier, även om den inte är något mästerverk.
Om det blir så det går så blir det alltså ett Eurovisionbidrag på finska på nytt, och nu har ju Finland i och för sig inte så mycket annat att välja på, men det gör det hela egentligen bara ännu mer anmärkningsvärt. Det känns som att Finland för närvarande känner sig väldigt trygga inte bara med sin egen inhemska musik utan även med sitt eget språk, och litar på att det går lika bra att skicka låtar på det som på engelska till Eurovision: inte ens en för utlänningar svåruttalad titel som ”Liekinheitin” tycks avskräcka. Och det självförtroendet är uppmuntrande att konstatera efter alla de gånger Finland floppat i tävlingen med sina finskspråkiga bidrag.
Sedan kan man ju visserligen också lägga märke till att Finlands andra officiella språk, nämligen svenska, har varit spårlöst försvunnet i UMK de senaste åren och så även nu. Det är väl förstås lite tråkigt, men å andra sidan är ju Linda Lampenius just finlandssvensk, så även om hon nu spelar istället för att sjunga så finns alltså den sidan av landet ändå representerad – och det vore väl konstigt annars, efter all respekt KAJ fick förra året.
Ja, KAJ-faktorn finns på sätt och vis även i Lindas och Petes bidrag. Det gör mig bara ännu mer säker på att det blir det som vinner, överskattning till trots.
Men vi får väl se, man vet aldrig, jag har haft fel förr. Jag bryr mig inte heller så där jättemycket om att rätt låt måste vinna UMK, jag tycker att vilket som helst av de här sju bidragen kan få göra det – förutom möjligen den där körsbärstårtlåten som jag bara tycker är störig (och till på köpet minst finländsk av de sju). Samtliga skulle jag också vilja säga har hyggliga chanser att klara av en semifinal i Wien, men potentiella Eurovisionvinnare är de inte, som jag uppfattar det just nu.
Vi får se vad som händer på kvällen den 28 februari och hur reaktionerna sedan blir. Än så länge ligger ju Eurovisionsäsongen bara i startgroparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar