Att rasistiskt kritisera rasism i Eurovision

I år kommer jag på ett sätt att heja på Sverige mer än vad jag brukar i Eurovision.
Varför det?
Jo, därför att det (lite krasst uttryckt) kommer att kännas så hemskt besvärligt med alla påståenden om rasism som svenskarna garanterat sätter igång med om Tusse inte vinner.

Så kan det nämligen mycket väl tänkas bli. Placerar vi oss tvåa eller sämre i finalen leder det till att såväl krönikörer i tidningarna som gästtyckare i TV-kanalernas morgonsoffor och vanligt folk på Facebook sätter igång att spekulera över att Europa – och i synnerhet Östeuropa naturligtvis – är så fasligt rasistiska och att det nog var därför som det gick så dåligt för Sverige. (Ja, i svenskarnas ögon är allt annat än seger dåligt.)
För att inte tala om hur det går om – hu, hemska tanke – Sverige missar finalen på tisdag. Jag kommer då att få sitta flera dagar och nätter på sociala medier och försöka framföra en mer nyanserad bild och lugna ner alla upprörda svenska tyckare som inte skräder orden när de ondgör sig över alla de andra länderna som är rasister och tycker att det var ju vi som var bäst och ”lägg ner skiten”.
Så illa går det nu nog inte, jag känner mig säker på att Tusse går till final. Men kommentarer om att han är drabbad av rasism från taskiga Europa, det lär det bli i någon form. Det har redan börjat, då det nu häromdagen stod på nyheterna att det kommit en massa rasistiska inlägg på Instagram efter hans repetitioner. Mer sådan rapportering är säkerligen att vänta, och så blir folk arga, och detta blir jobbigt att se och bemöta.

Menar jag då att jag inte tror på att det finns någon rasism i Eurovision? Tycker jag inte synd om Tusse när det förekommer rasism mot honom? Anser jag inte att folk ska få lov att bli arga för det på hans vägnar?
Jodå, absolut, rasism i Eurovision-kretsar finns, och annat hat också. Det har till och med blivit tydligare i år än tidigare, att det förekommer en hel del mobbing inom fandomen, och det har drabbat inte bara Tusse utan även ett antal av de andra ländernas artister (t.ex. Destiny från Malta som har blivit ”weight-shamad”). Och det tycker jag absolut är hemskt. Det är också självklart att man uttrycker sin förfäran när det faktiskt syns sådana konkreta exempel i form av kommentarer och så.
Det är bara det att här finns en väldigt stor risk att reaktionen på detta i Sverige blir skev och missriktad, och att svenskarnas rättspatos får en motsatt effekt. Rasismen blir då inte bara förskräcklig i sig, utan det blir en extra tråkighet i form av reaktionen på den.

För det första behöver inte rasismen och det andra hatet i diverse medier betyda att rasism verkligen påverkar även resultatet i tävlingen. Att rasism skulle försvåra vinstchanserna motsägs av att det finns åtskilliga exempel på deltagare med ”utomeuropeiskt” ursprung som klarat sig bra i Eurovision genom åren. Kunde Loreen verkligen ha vunnit 2012 om ESC-tittarkretsen varit ett enda rasistbo? Kunde italienske Mahmood ha kommit tvåa för två år sedan? Tja, minnet är ju tyvärr kort hos många, det är det som är kruxet, men jag anser att det än så länge inte finns belägg för någon generell ESC-rasistfaktor. Att se rasism i sociala medier är en sak, men att läsa in rasism i ESC-resultatet är mer onödigt spekulativt.

Sedan har vi det viktigaste. Nämligen att när svenskar anmärker på att folk från andra länder är rasistiska, så finns det en risk att detta slår över i att svenskarna själva blir rasistiska mot de utlänningar som de påpekar rasism hos – och att de glömmer bort att rasism finns även här hos oss i Sverige.

Det är en risk som inte är unik för Eurovision-sammanhang, utan beteendet kan förekomma på annat håll också: ett bra exempel är från fotbollens värld när Alexander Isak utsattes för rasistiska glåpord från publiken i Rumänien under EM-kvalet häromåret. Det var det många som förfasade sig över den gången, men det fanns då också en tendens bland de upprörda att bli nedlåtande och föraktfulla mot Rumänien och ”de där östeuropeiska rötäggen” över huvud taget. Och blir det så, då kan det lätt slå över i omvänd rasism. Samma sak gäller nu i Eurovision, om Tusse skulle bli drabbad. Utpekandet och förebråendet av de skyldiga får inte bli för kategoriskt.
Man skulle kunna sammanfatta hela riskscenariot med denna fejkade replik:
”Usch och fy för de där hemska efterblivna östeuropéerna, ingen hyfs har de, rasismen är utbredd i deras så kallade kultur, j-a öststatsapor!”
Klart rasistisk kommentar. Riktigt så tydligt behöver det kanske inte bli, men min poäng är att man helt enkelt måste akta sig för att falla in i något som ens lutar åt det tankesättet – och det misstänker jag att många inte kommer att kunna i ett läge när de är besvikna för att Tusse missade finalen, eller helt enkelt bara inte fick en tillräckligt hög placering.

Tanken kan annars vara god, att fjärma sig från rasism och framstå som rättskaffens genom att fördöma andra länders rasistiska beteende. Men det får inte bli så att detta används som en obefogad bortförklaring av resultatet (särskilt inte om Sverige nu faktiskt ändå gick till final och hamnade på den övre halvan) eller en ursäkt för att kunna släta över egna problem och slippa sopa rent framför egen dörr.
För grejen är ju att vi i Sverige har en egen dörr att sopa rent framför. Nu kommer jag in på saker jag nämnt tidigare, men min bestämda uppfattning är att svenska folket har en ytterst föraktfull inställning till andra länders Eurovision-bidrag och till deras musik. Man är förstås inte automatiskt rasist för att man inte gillar alla låtar i Eurovision (i så fall är jag också rasist! 😊), men det finns ändå alltför många som har en alltför fördomsfull attityd, och så länge så många här i landet har den är det onekligen ganska snorkigt av oss att klaga över att andra länder är rasistiska mot vår musik.
En talande mening som jag såg från en krönikör i en svensk tidning år 2010, efter att Sverige missat Eurovision-finalen det året, var denna (och i det här fallet är den alltså autentisk):
”Europa vill inte ha vår musik, då vill jag inte ha Europas skit.”
Visst säger det uttalandet en hel del om man tänker efter …?

Jag tror personligen att om ESC-fans och tittare från de andra länderna verkligen har något emot Sverige (och det tror jag att de flesta av dem inte har, men om), så beror det inte i första hand på rasism utan på att vi har just den där stöddigheten och bortskämdheten och tror att vi är bäst på musik hela tiden och har mage att vara missnöjda varje år som vi inte vinner. Då är det kanske inte så konstigt om resten av Europa tröttnar på vår inställning och håller inne med rösterna till oss. Och då blir det än mer missriktat om vi skyller detta på rasism och framställer oss själva som helgon. Extra tragiskt blir det dessutom när vi höjer upp denna smyg-nedlåtande attityd till högsta nivå i debattsofforna och ser den som ett ideal, något att kontrastera mot andra länders dåliga hyfs.

Nej, jag hoppas verkligen att få slippa sådana där kommentarer som i längden säger mer om oss från Sverige än om dem vi anklagar. Enklaste sättet att slippa se det är då förstås att det går bra för Sverige, så att kommentarerna över huvud taget inte kommer upp, och därför hoppas jag extra på Tusse … fast då finns å andra sidan problemet kvar dolt.
Kanske bra att helt enkelt påminna om ett ord från Bibeln som passar bra i sammanhanget: nämligen att man inte ska ”se flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget”.

Till dig som är kritisk mot Eurovision – mina svar på några vanliga myter och synpunkter

Hör du till dem som brukar ha kritik mot Eurovision Song Contest? Har du bestämda åsikter om tävlingens olämplighet och tramsighet, och annat som är negativt med den? Har du vissa förutfattade meningar om hur det brukar gå till i ESC?
I så fall – ta och läs, för nu ska jag göra en sådan där grej som ibland är rätt populär, nämligen att köra en sorts ”mythbusters”-uppställning där jag bemöter vanliga kritiska synpunkter mot ESC. Ja, i ett och annat fall får jag väl medge att du har rätt, det är möjligt. Men det är också fullt möjligt att du får ompröva dina åsikter.
Nu börjar vi.

Eurovision Song Contest är en fullkomligt oviktig tillställning. Den spelar ingen som helst roll för världen eller samhället eller någonting, det är bara ett spektakel som man inte behöver bry sig om ett dugg.
Mja. Nog är det en ganska stor tillställning … det är enligt flera källor världens största underhållningsprogram, och lockar hundratals miljoner tittare varje år, inte bara i Europa utan även utanför. Många länder tar också tävlingen på så pass stort allvar att arbetet med den och resultaten av den ger genklang ända upp på politisk nivå. Eurovisionfenomenet och dess betydelse och följdverkningar och ländernas beteenden engagerar och intresserar många, även forskare inom såväl musikvetenskap som statsvetenskap (det finns särskilda ”Eurovisionforskare” på vissa universitet). Och man ska inte glömma att hela tävlingen (i likhet med EU) skapades som ett sätt att ena Europa, fast genom musik – det är i mitt tycke ett hedervärt ändamål som inte utan vidare ska avfärdas som ”spektakel”.
Alltså: du kan mycket väl tycka att tävlingen är oviktig för dig, men du kan inte påstå att den saknar betydelse för massor med andra människor. (Det är lite samma sak som med sport, som man också kan fnysa åt, men man kan inte neka till att det spelar roll för många.)

Musiken i Eurovision Song Contest är dålig, ytlig och menlös. Bara kommersiell pop utan något som helst budskap, allvar eller ambition.
Kanske var det så förr i tiden, att det bara var ytlig ”schlager”. Men nej, det var faktiskt inte så då heller. Bidrag med budskap och allvar har funnits hela tiden i tävlingens historia, och även nu. Sedan innehåller Eurovision förvisso alltid ett mått av ”smaklöshet” om man kan kalla det så, galna påfund som är lite typiska för tävlingen, men kan inte detta vara lite skönt befriande ...? Och när det gäller ”dålig musik”, se en annan punkt längre ner där jag gör upp lite noggrannare med den beteckningen.

Eurovision Song Contest ska vara en tävling för låtar, men när TV-tittarna ringer och röstar blir det ju bara den som har den häftigaste showen som vinner. Allt bygger bara på show. Det är tröttsamt och förljuget.
Faktum är att ESC faktiskt numera ska handla om både låt och show! Jurygrupperna bedömer låt och framträdande i kombination nu för tiden, vilket de inte gjorde innan. Så om showen har betydelse för resultatet så går det ändå inte emot reglerna. Om någon sedan tycker att detta är fel, eller att showerna fortfarande har alltför stort inflytande jämfört med låtarna, så finns det gott om exempel på att avskalade och enkla framträdanden lyckas bra än idag. Ta bara Italiens ”Grande amore” från 2015, som trots avsaknad av spektakulär show blev etta hos TV-tittarna och kom trea totalt (det var inte främst tittarna utan juryn som föll för Måns Zelmerlöw och hans specialeffekter samma år). Eller vår egen Frans från förra året, som kom femma med ett synnerligen enkelt uttryck på scenen. I årets upplaga av ESC är det för övrigt ganska många länder som satsar på att ha sin artist ensam på scen och låta bli de urballade showerna.

Eurovision Song Contest handlar bara om politik, inte om den bästa låten. Det grannröstas en massa så att det blir ungefär samma länder som lyckas bra varje gång.
Visst, det grannröstas och kompisröstas mycket i Eurovision, och politiska vänskaper och fiendskaper märks ibland i tävlingen. Men det betyder inte att resultatet alltid blir liknande. Trots att vissa röstningstendenser är återkommande, t.ex. att Grekland och Cypern byter tolvor, länderna i Norden röstar på varandra och tittarna i de f.d. Sovjetstaterna ringer som galningar på Ryssland, så finns det variation varje år och ibland bryts mönstren. Och det varierar ännu mer när det gäller vilka länderna röstar på förutom sina kompisar. I det stora hela så kan det vara stora skillnader från år till år, och för det mesta brukar vinnaren bli ett sådant bidrag som det visar sig att hela Europa är ganska markant överens om även om grannrösterna räknas bort.

Resultatet i Eurovision Song Contest är förutsägbart.
Inte alls! Det har ofta hänt att en del länder placerat sig dåligt gång efter gång, för att sedan plötsligt glimta till och få en jättebra placering och kanske rentav vinna. Eller tvärtom för den delen.
Tänk också på att i de 20 senaste ESC-tävlingarna som hållits så har det varit inte mindre än 16 olika länder som har vunnit, från olika delar av Europa, och det är 17 olika länder som varit tittarnas favorit under dessa år. Skulle detta vara möjligt om tävlingen styrdes av förutsägbar grannröstning?

I Eurovision Song Contest tillåts diktaturer och skurkstater att vara med, och om de vinner får de rentav arrangera hela tävlingen. Hur vettigt är det egentligen?
Visst kan det sticka i ögonen att länder som Ryssland, Vitryssland och Azerbajdzjan får delta (och Israel, om man nu anser det vara en skurkstat), men i de allra flesta tävlingar brukar ju faktiskt alla suveräna stater få vara med, oavsett statsskick och sådant. Bojkotter av politiska skäl brukar inte höra hemma i vänskapliga turneringar länder emellan, såvida det inte rör sig om ett land som är utsatt för direkta sanktioner från FN eller så.
Att de här länderna sedan får arrangera om de vinner ger förvisso också en sur eftersmak, men det är väl en risk man får ta, ser jag det som. Man kan ju också se det som ett tillfälle att uppmärksamma bristande mänskliga rättigheter i landet och göra en insats, som Loreen gjorde när hon åkte till Azerbajdzjan. Det är i alla fall mer vettigt att skurkstaterna kanske vinner och får arrangera, än att man faktiskt tilldelar dem evenemangen fullt frivilligt, vilket är fallet med VM i fotboll, ishockey och friidrott samt OS.

Eurovision Song Contest är rasistiskt och främlingsfientligt och diskriminerar minoriteter. Folk ute i Europa röstar inte på det som de tycker är för främmande, och förra året släpptes romer inte in på festområdet i Kungsträdgården i Stockholm.
Jag skulle snarare vilja påstå att det brukar vara ovanligt många minoritetsgrupper, både språkliga och andra, som får tillfälle att synas i Eurovision (och får röster). HBTQ-rörelsen är kanske det mest uppenbara exemplet, men det finns fler. Många av dessa har också nått bra resultat i tävlingen, till exempel förra året då Jamala från Ukraina vann med en låt på krimtatariska om krimtatarernas situation. Så jag upplever verkligen inte Eurovision som någon främlingsfientlig kontext. Jag tycker personligen att det är ett mer oroväckande beteende att som vissa svenska tittare och recensenter sitta vid TV:n och ägna sig åt att utan eftertanke håna och häckla andra länders artister och framträdanden.
Vad gäller händelserna i Kungsträdgården så var det mycket ledsamt och beklagligt att romer avvisades vid det tillfället, det blev jag också bedrövad över. Men det är inget man kan lasta ESC för – det var ordningsmakten från Stockholms stad som låg bakom det. ESC och organisationen EBU står inte för diskriminering på något sätt.

Det finns en massa korruption i Eurovision Song Contest. Röstbyte, korrumperade jurymedlemmar och fiffel med telefonröstningen.
Ja, jag kan hålla med om att det har funnits korruption i tävlingen tidigare. I synnerhet förr i tiden när det bara var jurygrupper som röstade så förekom det tidvis ganska ymnigt att en del av dessa jurymedlemmar var mutade och att länder gjorde upp om att byta poäng med varandra. Det finns det många exempel på. Vidare så har det flera gånger misstänkts att vissa deltagande länder i ESC (tänker inte nämna några namn här) har ägnat sig åt systematiskt taktikröstande per telefon enligt raffinerade system. Jag påstår inte att ESC är fritt från sådana problem. Det jag dock vet är att EBU för närvarande jobbar hårt med att undvika sådant här och göra tävlingen öppnare och mer ”transparent”. Bland annat brukar de numera helt offentligt redovisa hur varje enskild jurymedlem har röstat, så har man åtminstone själv chansen att granska hur allting har gått till. Och telefonröstningen har de också infört strängare kontroller av. Jag kan inte det där i detalj, men tävlingsledningens sätt att jobba med saken känns för mig betryggande just nu.

Eurovision Song Contest handlar bara om pengar och vinstintresse. Det är pengarna som styr helt och hållet. Man kan inte titta på ett sådant program.
En motfråga – brukar du titta på fotboll? I så fall: håll tyst. :)
Om du inte brukar titta på fotboll så är det mer befogat för dig att komma med denna kritik, och visst kan jag hålla med om att pengar och förtjänst finns med i bilden i Eurovisionsammanhangen. Men om man ska leta efter sammanhang där pengar inte alls spelar någon roll så får man leta länge … det kan liksom inte undvikas, och när det gäller Eurovision skulle jag nog vilja påstå att det kunde vara värre. Man får tänka på att det inte är någon vinst utan snarare en ekonomisk belastning för ett land att delta i tävlingen; vartenda år är det ett eller flera länder som ”inte har råd” att vara med, och att arrangera den kan också gå på en hel del. Det är ju faktiskt till och med så att det inte ens skulle gå att ordna Eurovision om inte de fem största TV-bolagen själva bidrog med en stor del av pengarna (som tack för detta får dessa fem länder alltid vara med direkt i ESC-finalen).
Om det är någon som faktiskt tjänar gott om pengar på tävlingen så är det väl skivbolagen … där kan man ju möjligen ha synpunkter på dem och deras råkommersiella vinstintresse och att de ser Eurovision som en chans till marknadsföring av artister och producenter som de har i sina stall. Men inte kan det vara någon jättelukrativ apparat för dem ändå. Ifall det var det så skulle större skivbolag och i synnerhet större artister engagera sig i ESC i mycket högre grad, vilket de ju inte gör. Jag vet att det egentligen är ett argumentationsfel att ”peka på någon annan som är värre”, men mitt intryck är faktiskt att Eurovision med tanke på sin storlek är en mindre penningfixerad apparat än många andra.

Det är bara den sämsta musiken som är med i Eurovision Song Contest, och de sämsta artisterna. De kan inte ens sjunga och är mest bara ”menlösa får” som ”visas upp vartenda år”, som Magnus Uggla sjöng i ”Jag mår illa”. Skillnaden är skyhög mellan dem och riktiga, stora artister, alternativt seriösa/trovärdiga musiker i mer specialiserade kretsar och små subkulturer.
Hallå, vänta nu här lite – hur avgör man egentligen vilken som är den sämsta musiken, för det första? Är inte musiksmak något väldigt subjektivt? Vad finns det för metoder för att avgöra när musik är bra och när den är dålig? Den frågan vill jag väldigt gärna ha svar på först och främst.
Men du kanske menar att det är den mest menlösa, ljumma, oinspirerade, tråkiga och plastiga musiken, ”musiken utan själ”, som skickas till Eurovision? Ja, jag skulle i så fall vilja ha någon sorts vetenskaplig bevisning även på hur man uppfattar musikens ”själ”, innan jag accepterar det som ett faktum. Jag vidhåller att det är svårare än man tror att höra skillnad på musik som man tycker har kvalitet och är autentisk, och musik som inte anses vara det. Vi tänker oss att en Eurovisionkritiker får göra ett blindtest och lyssna på ett stort antal låtar från olika länder i Europa, och försöka avgöra med ledning av den uppfattade kvaliteten vilka låtar som har varit Eurovisionbidrag och vilka som inte har det. Jag är för min del alldeles övertygad om att kritikern inte skulle gå iland med detta utan tvärtom bli ganska överraskad.
Det finns folk som kan totalsåga ett ESC-bidrag från Kroatien, men sedan inte är främmande för att sitta på ett kafé i Dubrovnik och tycka att det är jättemysigt och stämningsfullt att höra samma låt i högtalarna där. Och en person som hånskrattar åt ett garagerockband från Vitryssland som framträder i ESC kan samtidigt ha full respekt för ett vitryskt band som uppträder på en rockfestival och lirar i ungefär samma stil. Jag vill nog kort och gott påstå att många Eurovisionkritiker lider en hel del av förutfattade meningar och bara dömer utifrån sammanhanget, som de anser är dåligt per definition.
Om vi försöker se saken lite mer faktamässigt så är det onekligen så att många artister som tävlat i Eurovision har varit ganska (och i en hel del fall till och med väldigt) populära i sina hemländer. Det har också funnits åtskilliga deltagare från mer ”alternativa” kretsar, och massor av stilar och subkulturer har varit representerade. Vidare är de låtar som skickas inspelade på ett professionellt sätt av professionella musiker och producenter, och artisterna som framför låtarna har genomgående sysslat med musik tidigare och är verkligen inte plockade ”direkt från gatan”. Med tanke på detta framstår det som orimligt att det uteslutande är den mest menlösa och kassa musiken som är med i Eurovision, eller att det mest är amatörmässiga musiker som ställer upp. Så är det helt enkelt inte. Sedan kan du självfallet fortfarande med din egen subjektiva smak uppfatta merparten av Eurovisionbidragen som dåliga, men det är inte möjligt att påstå det objektivt.
(Förresten har Magnus Uggla trots sina textrader om ”menlösa får” själv deltagit i Melodifestivalen två gånger.)

Man ska inte tävla i musik – det är omoraliskt. Musik uppfattar ju var och en subjektivt, det går inte att säga att den är ”bra” eller ”dålig” och rangordna den i ett tävlingsresultat.
Precis, alla uppfattar musik subjektivt, det var ju precis det jag försökte säga i föregående punkt, där jag bemötte tesen att Eurovisionmusiken är den sämsta. Då kanske du i så fall håller med mig om att den inte är det? :)
Nej men uppriktigt sagt, visst är det subjektivt vilken musik som är bra och dålig, men det är ändå inget hinder för att tävla i det. Eurovision Song Contest handlar egentligen inte heller om att få tillfälle att ge vinnaren beteckningen Bra och jumbon Dålig, utan resultatet är bara ett mått på vilka låtar och artister som lyckas tilltala flest personer från olika länder. Vad som skulle vara omoraliskt med detta kan jag inte riktigt förstå. Tävlar gör man i många sammanhang, så varför inte i musik, så länge det sker vänskapligt? Är man så anti att tävla i musik får man även bojkotta tillställningar som Grammisgalan, som också är en sorts tävling, och även Guldbaggegalan och Oscarsgalan och liknande (går det att tävla i film?!?). Tävling präglar hela samhället, tävling är spännande och engagerar folk, och som jag ser det är det fullt normalt och inget konstigt alls att vilja tävla och konkurrera i allt som går att tävla och konkurrera i. (På många språk är tävling och konkurrens för övrigt samma sak.) Faktum är att inslag av tävling kan göra folk intresserade av saker som de kanske inte skulle intressera sig för annars, och det är väl inte fel att fler blir intresserade av musik?

Men jag gillar ju helt enkelt inte låtarna i Eurovision! Jag har tittat flera gånger men sällan hört en bra låt där. Det är inte min kopp te.
Ja, om du verkligen är helt säker på detta och har gett tillställningen flera chanser, så visst! Du slipper titta och du slipper gilla det. Jag gillar inte heller alla låtar i Eurovision, långt ifrån. ESC är ungefär som ett smörgåsbord där man kan hitta vissa låtar man gillar och andra man inte gillar, på samma sätt som besökare på rockfestivaler inte heller gillar alla medverkande band lika mycket. Så om du för din del verkligen inte gillar någon låt i Eurovision, på samma sätt som en del inte trivs på rockfestival över huvud taget, så är jag helt okej med det. Bara du vet att du är ärlig och uppriktig.
Dock så är jag för min del väldigt säker på att det finns många människor som är styrda av sina fördomar, och uppfattar musiken i Eurovision på ett visst sätt bara för att de tror att den är dålig (kanske bara för att den framförs i just Eurovisionsammanhanget). Sådana fördomar skadar det inte att försöka göra sig av med, och ett sätt är just att titta en gång till och då kanske även intressera sig lite för vad som ligger bakom artisterna och låtarna. Det finns en historia bakom dem alla, och det är inget man bara borde rynka på näsan åt.
Jag vet inte om du hör till de fördomsfulla eller om du helt ärligt ogillar all Eurovisionmusik, men oavsett vilket så tycker jag gott du kan titta en gång till, om inte annat så för att få lite avkoppling framför TV:n och knastra i dig chips. Men framför allt önskar jag en sak – att du låter bli att direkt hacka på Eurovision och tävlingens intresserade fans. Det blir jobbigt i längden. Och då ska jag försöka låta bli att hacka på dig och din värld också för den delen (jag kan säkert vara plump och nedlåtande ibland). Kan vi komma överens om detta åtminstone? :)

P.S. Om du kommer på någon kritisk punkt mot Eurovision som du märker att jag inte tagit upp ovan, så framför gärna den i en kommentar! Så ska jag försöka bemöta den också.

Problemet med alla svenskbidrag – ett förslag till regeländring

Nu närmar det sig. Och en sak som man bara kan konstatera om årets Eurovision-startfält är att där finns en hel del s.k. ”svenskbidrag” i år också. Både Azerbajdzjan, Cypern, Irland, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Schweiz, Serbien och Storbritannien har låtar där det är svensk inblandning i låtskrivande eller produktion. Det kan säkert finnas någon till som jag har missat.



”Bravo! Kul!” brukar de flesta i Sverige säga om detta, utan att ens tänka tanken att problematisera det.
Detta har jag förtvivlat svårt att förstå. Även om den omfattande svenska inblandningen förvisso kan resultera i bra låtar ibland (av de ovan nämnda i år gillar jag framför allt Makedonien och Cypern!) så är jag av den uppfattningen att varje land i idealfallet borde representeras av en artist och en låt som kommer från det landet. Jag tycker inte det blir riktigt hederligt annars, och det ger ingen rättvisande bild av olika länders musikliv och inget riktigt musikaliskt utbyte mellan dem.
En musiktävling mellan länder ska väl ändå vara just mellan länder, med dessa länders egna tävlingsbidrag som de tagit fram från sin egen inhemska musikbransch. Eftersom inget land i grunden är sämre än något annat på att göra musik (att påstå detta är snudd på rasistiskt, tycker jag) borde det inte finnas något som hindrar att varje land tävlar med något de själva producerat, och att det ändå blir en tävling på lika villkor där alla har chans att vinna.
Men så är det alltså inte just nu, och så har det för övrigt aldrig varit i Eurovision Song Contest. Redan för länge sedan utmärkte sig Luxemburg genom att nästan aldrig skicka något luxemburgskt, utan bara artister från andra länder med låtar skrivna av låtskrivare från andra länder (mest från Frankrike), som inte ens valts av TV-tittare eller jury i Luxemburg utan internt av Luxemburgs TV-bolag. Och så går det fortfarande till på flera håll, om det nu inte bara är svenska låtskrivare som ställer upp i utländska melodifestivaler och vinner och får med sina ”svenskbidrag” för andra länder. I båda fallen är det tråkigt, likriktande och beklagligt.
Jag ska redogöra för hur jag skulle vilja ha det istället.

Det jag önskar är en regeländring av något slag, som inskränker möjligheterna för låtskrivare och skivbolag (företrädesvis svenska) att lägga sig i andra länders ESC-uttagningar och bidrag.
Naturligtvis skulle man då kunna ha en riktigt sträng regel. Om vi tar Tjeckien som exempel så skulle Tjeckien med de striktaste villkoren vara tvunget att ställa upp i ESC med en låt som är helt och hållet skriven av låtskrivare som är tjeckiska medborgare, och vidare måste Tjeckiens artist plus alla andra inblandade (producent, musiker, körsångare och dansare) vara medborgare i landet. Samt att bidraget måste ha valts av Tjeckiens TV-tittare eller åtminstone av en tjeckisk jury.
Nu tycker jag inte att man behöver vara riktigt så sträng. Framför allt inte när det gäller definitionen på vem som är ”tjeck” i exemplet. Krav på medborgarskap känns överflödigt – det räcker att personerna åtminstone är bosatta och verksamma i Tjeckien.
Men även att kräva att samtliga inblandade ska uppfylla det kriteriet är kanske lite för mycket. Trots allt kan det bli hämmande och på ett besvärande sätt utesluta folk som skulle vilja vara medarbetare och medhjälpare till ett bidrag. Lite flexibel får man vara också, och dessutom blir det sällan bra om man tvärt inför strängare regler – ”interimsregler” är i så fall att föredra.

Jag skulle därför vilja föreslå en regelvariant där ett bidrag måste uppfylla ett visst antal av några bestämda nationalitetskriterier. Det skulle till exempel kunna gå ut på att ett bidrag godkänns för tävlan för ett land i ESC om det uppfyller minst tre av dessa fem villkor:

1. Det är helt skrivet av låtskrivare som är medborgare eller permanent bosatta och verksamma i det landet.
2. Det är inspelat antingen helt på plats i det landet, eller helt med producenter som är medborgare eller permanent bosatta och verksamma i det landet.
3. Det framförs helt av artister som är medborgare eller permanent bosatta och verksamma i det landet.
4. Det är valt genom en nationell uttagning där landets TV-tittare fick vara med och rösta fram det.
5. Det framförs på något av det landets officiella språk eller minoritetsspråk.

Naturligtvis har jag funderat på om man skulle kunna variera reglerna här, till exempel genom att byta ut ”helt” i de tre första kriterierna mot ”helt eller delvis”. Men jag tror det kan ha en viss verkan om det faktiskt är ”helt” som gäller. Det lämnar fortfarande utrymme för att låna in en artist från ett annat land om man skulle vilja det (till exempel i en duett med någon från det egna landet), och det är fortfarande möjligt att ta hjälp av en låtskrivare/producent utifrån, men då får man i så fall se till att de övriga kriterierna är helt uppfyllda. Det blir alltså en tvingande effekt, men inte för överdriven.
En annan sak jag övervägde var att faktiskt göra kriterium 1 helt obligatoriskt – för officiellt så är Eurovision Song Contest faktiskt en tävling för låtskrivare, och då känns det på ett sätt vettigt att just låtskrivare inte får komma från något annat land än det de tävlar för. Men åter igen, man kan ju göra så här som ”interimsregel” tills vidare åtminstone. Det kan säkert bli nog så svårt för svenska musikfabrikanter att få in en fot i t.ex. Moldaviens uttagning när det är tre av fem kriterier som måste uppfyllas – dessa svenska låtskrivare brukar ju ofta inte bara skriva utan även producera (i svensk studio) de bidrag de ställer upp med, vilket gör att de inte skulle klara vare sig kriterium 1 eller 2, och med mitt förslag kan de därför inte ställa upp i Moldavien om de inte låter låten framföras på moldaviska, alternativt ger upp kriterium 2 och låter bidraget spelas in i moldavisk studio eller med moldaviska producenter. Då uppnår man en effekt, och Moldaviens egna resurser och nationella särprägel tillåts att komma fram istället för att undertryckas av svensk popimperialism.
Låt vara att tillämpningen av de här kriterierna innebär en viss byråkrati, men jag tror det kan funka och förebygga att vissa låtskrivare sprider ut sig över Europa och likriktar musiken i Eurovision, och åstadkomma mer nationellt särpräglade bidrag.
Faktum är att vissa länder redan har regler i den här stilen för när de själva väljer bidrag. I Finlands uttagning UMK finns till exempel ett krav på att minst en av låtskrivarna och minst en av de medverkande artisterna i ett bidrag måste ha finländskt medborgarskap eller bo permanent i Finland. Även Polen har liknande föreskrifter för artisterna, som måste vara polska medborgare. Jag förstår helt tanken, och anser att liknande reformer gärna får införas på Eurovision-nivå.

En invändning är förstås att allt det här pratet om krav på ”nationell tillhörighet” kan verka lite främlingsfientligt och osunt nationalistiskt, i synnerhet då när det handlar om Polen som ju just nu håller på att skaffa sig dåligt rykte som en småfascistisk stat. Vill jag verkligen ta dem till föredöme då? Är det inte lika bra att låta vilka nationaliteter som helst få tävla för ett land, helt obegränsat? Det återspeglar ju mångfalden av folk och länder och att alla människor blandar sig.
Ja, jag förstår det argumentet, men samtidigt har man tappat lite av poängen med ESC om man med den motiveringen går med på all möjlig inblandning i andra länders uttagningar. Tanken med ESC är just att länder ska mötas och ha utbyte och visa hur musiken låter och hur musiklivet är hemma hos dem (och här kan ju även invandrare i de respektive länderna ha något att bidra med, märk väl!). Det är inget osunt nationalistiskt med det, utan tvärtom syftar det till att länder och kulturer ska kunna mötas i respekt. Om tävlingen istället blir likriktad, och uttagningar och låturval präglas av att vissa mäktiga skivbolagsmänniskor försöker ta över alltsammans, så blir det inget möte, inget utbyte, ingen mångfald, utan bara en menlös smet av alltihop. Svenska låtskrivare bidrar för närvarande väldigt mycket till just sådan menlös smet, och det är sådant som jag gärna vill få stopp på. Jag tycker att denna kulturimperialism, om man drar den till sin spets, egentligen är ett uttryck för en nedlåtande syn på andra länders musikaliska kunnande, och att risken för rasism är mycket större i det fallet än när man eftersträvar ”inhemska Eurovisionbidrag”.

Inför regler och kriterier för landstillhörighet i Eurovision-bidragen!