I så fall – ta och läs, för nu ska jag göra en sådan där grej som ibland är rätt populär, nämligen att köra en sorts ”mythbusters”-uppställning där jag bemöter vanliga kritiska synpunkter mot ESC. Ja, i ett och annat fall får jag väl medge att du har rätt, det är möjligt. Men det är också fullt möjligt att du får ompröva dina åsikter.
Nu börjar vi.
Eurovision Song Contest är en fullkomligt oviktig tillställning. Den spelar ingen som helst roll för världen eller samhället eller någonting, det är bara ett spektakel som man inte behöver bry sig om ett dugg.
Mja. Nog är det en ganska stor tillställning … det är enligt flera källor världens största underhållningsprogram, och lockar hundratals miljoner tittare varje år, inte bara i Europa utan även utanför. Många länder tar också tävlingen på så pass stort allvar att arbetet med den och resultaten av den ger genklang ända upp på politisk nivå. Eurovisionfenomenet och dess betydelse och följdverkningar och ländernas beteenden engagerar och intresserar många, även forskare inom såväl musikvetenskap som statsvetenskap (det finns särskilda ”Eurovisionforskare” på vissa universitet). Och man ska inte glömma att hela tävlingen (i likhet med EU) skapades som ett sätt att ena Europa, fast genom musik – det är i mitt tycke ett hedervärt ändamål som inte utan vidare ska avfärdas som ”spektakel”.
Alltså: du kan mycket väl tycka att tävlingen är oviktig för dig, men du kan inte påstå att den saknar betydelse för massor med andra människor. (Det är lite samma sak som med sport, som man också kan fnysa åt, men man kan inte neka till att det spelar roll för många.)
Musiken i Eurovision Song Contest är dålig, ytlig och menlös. Bara kommersiell pop utan något som helst budskap, allvar eller ambition.
Kanske var det så förr i tiden, att det bara var ytlig ”schlager”. Men nej, det var faktiskt inte så då heller. Bidrag med budskap och allvar har funnits hela tiden i tävlingens historia, och även nu. Sedan innehåller Eurovision förvisso alltid ett mått av ”smaklöshet” om man kan kalla det så, galna påfund som är lite typiska för tävlingen, men kan inte detta vara lite skönt befriande ...? Och när det gäller ”dålig musik”, se en annan punkt längre ner där jag gör upp lite noggrannare med den beteckningen.
Eurovision Song Contest ska vara en tävling för låtar, men när TV-tittarna ringer och röstar blir det ju bara den som har den häftigaste showen som vinner. Allt bygger bara på show. Det är tröttsamt och förljuget.
Faktum är att ESC faktiskt numera ska handla om både låt och show! Jurygrupperna bedömer låt och framträdande i kombination nu för tiden, vilket de inte gjorde innan. Så om showen har betydelse för resultatet så går det ändå inte emot reglerna. Om någon sedan tycker att detta är fel, eller att showerna fortfarande har alltför stort inflytande jämfört med låtarna, så finns det gott om exempel på att avskalade och enkla framträdanden lyckas bra än idag. Ta bara Italiens ”Grande amore” från 2015, som trots avsaknad av spektakulär show blev etta hos TV-tittarna och kom trea totalt (det var inte främst tittarna utan juryn som föll för Måns Zelmerlöw och hans specialeffekter samma år). Eller vår egen Frans från förra året, som kom femma med ett synnerligen enkelt uttryck på scenen. I årets upplaga av ESC är det för övrigt ganska många länder som satsar på att ha sin artist ensam på scen och låta bli de urballade showerna.
Eurovision Song Contest handlar bara om politik, inte om den bästa låten. Det grannröstas en massa så att det blir ungefär samma länder som lyckas bra varje gång.
Visst, det grannröstas och kompisröstas mycket i Eurovision, och politiska vänskaper och fiendskaper märks ibland i tävlingen. Men det betyder inte att resultatet alltid blir liknande. Trots att vissa röstningstendenser är återkommande, t.ex. att Grekland och Cypern byter tolvor, länderna i Norden röstar på varandra och tittarna i de f.d. Sovjetstaterna ringer som galningar på Ryssland, så finns det variation varje år och ibland bryts mönstren. Och det varierar ännu mer när det gäller vilka länderna röstar på förutom sina kompisar. I det stora hela så kan det vara stora skillnader från år till år, och för det mesta brukar vinnaren bli ett sådant bidrag som det visar sig att hela Europa är ganska markant överens om även om grannrösterna räknas bort.
Resultatet i Eurovision Song Contest är förutsägbart.
Inte alls! Det har ofta hänt att en del länder placerat sig dåligt gång efter gång, för att sedan plötsligt glimta till och få en jättebra placering och kanske rentav vinna. Eller tvärtom för den delen.
Tänk också på att i de 20 senaste ESC-tävlingarna som hållits så har det varit inte mindre än 16 olika länder som har vunnit, från olika delar av Europa, och det är 17 olika länder som varit tittarnas favorit under dessa år. Skulle detta vara möjligt om tävlingen styrdes av förutsägbar grannröstning?
I Eurovision Song Contest tillåts diktaturer och skurkstater att vara med, och om de vinner får de rentav arrangera hela tävlingen. Hur vettigt är det egentligen?
Visst kan det sticka i ögonen att länder som Ryssland, Vitryssland och Azerbajdzjan får delta (och Israel, om man nu anser det vara en skurkstat), men i de allra flesta tävlingar brukar ju faktiskt alla suveräna stater få vara med, oavsett statsskick och sådant. Bojkotter av politiska skäl brukar inte höra hemma i vänskapliga turneringar länder emellan, såvida det inte rör sig om ett land som är utsatt för direkta sanktioner från FN eller så.
Att de här länderna sedan får arrangera om de vinner ger förvisso också en sur eftersmak, men det är väl en risk man får ta, ser jag det som. Man kan ju också se det som ett tillfälle att uppmärksamma bristande mänskliga rättigheter i landet och göra en insats, som Loreen gjorde när hon åkte till Azerbajdzjan. Det är i alla fall mer vettigt att skurkstaterna kanske vinner och får arrangera, än att man faktiskt tilldelar dem evenemangen fullt frivilligt, vilket är fallet med VM i fotboll, ishockey och friidrott samt OS.
Eurovision Song Contest är rasistiskt och främlingsfientligt och diskriminerar minoriteter. Folk ute i Europa röstar inte på det som de tycker är för främmande, och förra året släpptes romer inte in på festområdet i Kungsträdgården i Stockholm.
Jag skulle snarare vilja påstå att det brukar vara ovanligt många minoritetsgrupper, både språkliga och andra, som får tillfälle att synas i Eurovision (och får röster). HBTQ-rörelsen är kanske det mest uppenbara exemplet, men det finns fler. Många av dessa har också nått bra resultat i tävlingen, till exempel förra året då Jamala från Ukraina vann med en låt på krimtatariska om krimtatarernas situation. Så jag upplever verkligen inte Eurovision som någon främlingsfientlig kontext. Jag tycker personligen att det är ett mer oroväckande beteende att som vissa svenska tittare och recensenter sitta vid TV:n och ägna sig åt att utan eftertanke håna och häckla andra länders artister och framträdanden.
Vad gäller händelserna i Kungsträdgården så var det mycket ledsamt och beklagligt att romer avvisades vid det tillfället, det blev jag också bedrövad över. Men det är inget man kan lasta ESC för – det var ordningsmakten från Stockholms stad som låg bakom det. ESC och organisationen EBU står inte för diskriminering på något sätt.
Det finns en massa korruption i Eurovision Song Contest. Röstbyte, korrumperade jurymedlemmar och fiffel med telefonröstningen.
Ja, jag kan hålla med om att det har funnits korruption i tävlingen tidigare. I synnerhet förr i tiden när det bara var jurygrupper som röstade så förekom det tidvis ganska ymnigt att en del av dessa jurymedlemmar var mutade och att länder gjorde upp om att byta poäng med varandra. Det finns det många exempel på. Vidare så har det flera gånger misstänkts att vissa deltagande länder i ESC (tänker inte nämna några namn här) har ägnat sig åt systematiskt taktikröstande per telefon enligt raffinerade system. Jag påstår inte att ESC är fritt från sådana problem. Det jag dock vet är att EBU för närvarande jobbar hårt med att undvika sådant här och göra tävlingen öppnare och mer ”transparent”. Bland annat brukar de numera helt offentligt redovisa hur varje enskild jurymedlem har röstat, så har man åtminstone själv chansen att granska hur allting har gått till. Och telefonröstningen har de också infört strängare kontroller av. Jag kan inte det där i detalj, men tävlingsledningens sätt att jobba med saken känns för mig betryggande just nu.
Eurovision Song Contest handlar bara om pengar och vinstintresse. Det är pengarna som styr helt och hållet. Man kan inte titta på ett sådant program.
En motfråga – brukar du titta på fotboll? I så fall: håll tyst. :)
Om du inte brukar titta på fotboll så är det mer befogat för dig att komma med denna kritik, och visst kan jag hålla med om att pengar och förtjänst finns med i bilden i Eurovisionsammanhangen. Men om man ska leta efter sammanhang där pengar inte alls spelar någon roll så får man leta länge … det kan liksom inte undvikas, och när det gäller Eurovision skulle jag nog vilja påstå att det kunde vara värre. Man får tänka på att det inte är någon vinst utan snarare en ekonomisk belastning för ett land att delta i tävlingen; vartenda år är det ett eller flera länder som ”inte har råd” att vara med, och att arrangera den kan också gå på en hel del. Det är ju faktiskt till och med så att det inte ens skulle gå att ordna Eurovision om inte de fem största TV-bolagen själva bidrog med en stor del av pengarna (som tack för detta får dessa fem länder alltid vara med direkt i ESC-finalen).
Om det är någon som faktiskt tjänar gott om pengar på tävlingen så är det väl skivbolagen … där kan man ju möjligen ha synpunkter på dem och deras råkommersiella vinstintresse och att de ser Eurovision som en chans till marknadsföring av artister och producenter som de har i sina stall. Men inte kan det vara någon jättelukrativ apparat för dem ändå. Ifall det var det så skulle större skivbolag och i synnerhet större artister engagera sig i ESC i mycket högre grad, vilket de ju inte gör. Jag vet att det egentligen är ett argumentationsfel att ”peka på någon annan som är värre”, men mitt intryck är faktiskt att Eurovision med tanke på sin storlek är en mindre penningfixerad apparat än många andra.
Det är bara den sämsta musiken som är med i Eurovision Song Contest, och de sämsta artisterna. De kan inte ens sjunga och är mest bara ”menlösa får” som ”visas upp vartenda år”, som Magnus Uggla sjöng i ”Jag mår illa”. Skillnaden är skyhög mellan dem och riktiga, stora artister, alternativt seriösa/trovärdiga musiker i mer specialiserade kretsar och små subkulturer.
Hallå, vänta nu här lite – hur avgör man egentligen vilken som är den sämsta musiken, för det första? Är inte musiksmak något väldigt subjektivt? Vad finns det för metoder för att avgöra när musik är bra och när den är dålig? Den frågan vill jag väldigt gärna ha svar på först och främst.
Men du kanske menar att det är den mest menlösa, ljumma, oinspirerade, tråkiga och plastiga musiken, ”musiken utan själ”, som skickas till Eurovision? Ja, jag skulle i så fall vilja ha någon sorts vetenskaplig bevisning även på hur man uppfattar musikens ”själ”, innan jag accepterar det som ett faktum. Jag vidhåller att det är svårare än man tror att höra skillnad på musik som man tycker har kvalitet och är autentisk, och musik som inte anses vara det. Vi tänker oss att en Eurovisionkritiker får göra ett blindtest och lyssna på ett stort antal låtar från olika länder i Europa, och försöka avgöra med ledning av den uppfattade kvaliteten vilka låtar som har varit Eurovisionbidrag och vilka som inte har det. Jag är för min del alldeles övertygad om att kritikern inte skulle gå iland med detta utan tvärtom bli ganska överraskad.
Det finns folk som kan totalsåga ett ESC-bidrag från Kroatien, men sedan inte är främmande för att sitta på ett kafé i Dubrovnik och tycka att det är jättemysigt och stämningsfullt att höra samma låt i högtalarna där. Och en person som hånskrattar åt ett garagerockband från Vitryssland som framträder i ESC kan samtidigt ha full respekt för ett vitryskt band som uppträder på en rockfestival och lirar i ungefär samma stil. Jag vill nog kort och gott påstå att många Eurovisionkritiker lider en hel del av förutfattade meningar och bara dömer utifrån sammanhanget, som de anser är dåligt per definition.
Om vi försöker se saken lite mer faktamässigt så är det onekligen så att många artister som tävlat i Eurovision har varit ganska (och i en hel del fall till och med väldigt) populära i sina hemländer. Det har också funnits åtskilliga deltagare från mer ”alternativa” kretsar, och massor av stilar och subkulturer har varit representerade. Vidare är de låtar som skickas inspelade på ett professionellt sätt av professionella musiker och producenter, och artisterna som framför låtarna har genomgående sysslat med musik tidigare och är verkligen inte plockade ”direkt från gatan”. Med tanke på detta framstår det som orimligt att det uteslutande är den mest menlösa och kassa musiken som är med i Eurovision, eller att det mest är amatörmässiga musiker som ställer upp. Så är det helt enkelt inte. Sedan kan du självfallet fortfarande med din egen subjektiva smak uppfatta merparten av Eurovisionbidragen som dåliga, men det är inte möjligt att påstå det objektivt.
(Förresten har Magnus Uggla trots sina textrader om ”menlösa får” själv deltagit i Melodifestivalen två gånger.)
Precis, alla uppfattar musik subjektivt, det var ju precis det jag försökte säga i föregående punkt, där jag bemötte tesen att Eurovisionmusiken är den sämsta. Då kanske du i så fall håller med mig om att den inte är det? :)
Nej men uppriktigt sagt, visst är det subjektivt vilken musik som är bra och dålig, men det är ändå inget hinder för att tävla i det. Eurovision Song Contest handlar egentligen inte heller om att få tillfälle att ge vinnaren beteckningen Bra och jumbon Dålig, utan resultatet är bara ett mått på vilka låtar och artister som lyckas tilltala flest personer från olika länder. Vad som skulle vara omoraliskt med detta kan jag inte riktigt förstå. Tävlar gör man i många sammanhang, så varför inte i musik, så länge det sker vänskapligt? Är man så anti att tävla i musik får man även bojkotta tillställningar som Grammisgalan, som också är en sorts tävling, och även Guldbaggegalan och Oscarsgalan och liknande (går det att tävla i film?!?). Tävling präglar hela samhället, tävling är spännande och engagerar folk, och som jag ser det är det fullt normalt och inget konstigt alls att vilja tävla och konkurrera i allt som går att tävla och konkurrera i. (På många språk är tävling och konkurrens för övrigt samma sak.) Faktum är att inslag av tävling kan göra folk intresserade av saker som de kanske inte skulle intressera sig för annars, och det är väl inte fel att fler blir intresserade av musik?
Men jag gillar ju helt enkelt inte låtarna i Eurovision! Jag har tittat flera gånger men sällan hört en bra låt där. Det är inte min kopp te.
Ja, om du verkligen är helt säker på detta och har gett tillställningen flera chanser, så visst! Du slipper titta och du slipper gilla det. Jag gillar inte heller alla låtar i Eurovision, långt ifrån. ESC är ungefär som ett smörgåsbord där man kan hitta vissa låtar man gillar och andra man inte gillar, på samma sätt som besökare på rockfestivaler inte heller gillar alla medverkande band lika mycket. Så om du för din del verkligen inte gillar någon låt i Eurovision, på samma sätt som en del inte trivs på rockfestival över huvud taget, så är jag helt okej med det. Bara du vet att du är ärlig och uppriktig.
Dock så är jag för min del väldigt säker på att det finns många människor som är styrda av sina fördomar, och uppfattar musiken i Eurovision på ett visst sätt bara för att de tror att den är dålig (kanske bara för att den framförs i just Eurovisionsammanhanget). Sådana fördomar skadar det inte att försöka göra sig av med, och ett sätt är just att titta en gång till och då kanske även intressera sig lite för vad som ligger bakom artisterna och låtarna. Det finns en historia bakom dem alla, och det är inget man bara borde rynka på näsan åt.
Jag vet inte om du hör till de fördomsfulla eller om du helt ärligt ogillar all Eurovisionmusik, men oavsett vilket så tycker jag gott du kan titta en gång till, om inte annat så för att få lite avkoppling framför TV:n och knastra i dig chips. Men framför allt önskar jag en sak – att du låter bli att direkt hacka på Eurovision och tävlingens intresserade fans. Det blir jobbigt i längden. Och då ska jag försöka låta bli att hacka på dig och din värld också för den delen (jag kan säkert vara plump och nedlåtande ibland). Kan vi komma överens om detta åtminstone? :)
P.S. Om du kommer på någon kritisk punkt mot Eurovision som du märker att jag inte tagit upp ovan, så framför gärna den i en kommentar! Så ska jag försöka bemöta den också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar