Vi ger oss väl direkt in i omdömena. (Något tips är inte aktuellt på det här stadiet.)
Det jag vänder mig mot med den här låten är att den sjungs på både franska och engelska, i en ganska rörig blandning dessutom – enbart franska hade varit mycket bättre och upplyftande för paketet. Med detta sagt så är det ändå en av de bättre låtarna i år: här finns en vemodig känsla av fransk chanson med lätt orientaliskt snitt, och samtidigt popkvalitet. Frankrike brukar varva totalt intetsägande bidrag med riktigt skapliga diton, och det här hör nog snarast till den senare kategorin.
Betyg: 8/10.
Jag har redan kommenterat italienaren Francesco Gabbanis egensinniga bidrag i tidigare inlägg … det är ett utsökt konstnärligt nummer vars italienska text – med österländska metaforer – handlar om ”den nutida västvärldens fördumning”, vilket illustreras av en dansande gorilla (eftersom aporna håller på att gå om människorna i intelligens). Bara detta gör att jag skulle bli höggradigt förtjust om Italien vann. Men nu är det så att själva låten är alldeles utmärkt den också, som låt betraktad; den är trallvänlig och oerhört medryckande med sitt ”allez!” och svår att få ur huvudet. Kan så att säga tilltala såväl kultursnobbar som treåringar. Att den sedan framförs på italienska och trots det funkar internationellt i allra högsta grad är för mig ytterligare ett plus i kanten. Enda nackdelen är att låten har fått förkortas jämfört med när den vann Sanremofestivalen på hemmaplan, med följden att en del fyndiga textrader har gått förlorade, men förhoppningsvis gör det ingen stor skillnad för publiken. Italien har inte riktigt årets bästa låt rent tekniskt sett, men däremot det bästa paketet.
Betyg: 9/10.
Det var så många sura miner när det här bidraget valdes (i den spanska uttagningen körde en tremannajury över tittarna och ordnade så Manel Navarro vann) att jag var beredd på en smärre katastrof när jag först lyssnade. Så illa är det nu inte, för detta är en ganska sympatisk, typisk latino-medelhavshit med spansk gitarr och reggaerytm, och det blir man väl alltid i viss mån glad av. Dock blir det ganska snart väldigt tjatigt med det där ”do it for your lover” om och om igen.
Betyg: 6/10.
Ballad. Sångerska. Engelsk lovesong. Snark. Ärligt talat, detta engagerar mig inte ett dugg, inte ens när jag prövar att lyssna om. För mig är det här helt enkelt bara märkligt anonymt, trots att 2013 års vinnare Emmelie de Forest varit med och skrivit låten, och trots att Lucie försöker sjunga sorgset och innerligt. Storbritannien borde kanske återgå till internval istället för den lilla B-uttagning de haft på sistone – då kan de kanske åtminstone få med en mer känd artist nästa gång.
Betyg: 2/10.
David Guettas och Sias ”Titanium” är alldeles uppenbart en låt som många har försökt och försöker ta efter. Tysklands bidrag i år bygger på en slinga som känns väldigt lånad därifrån, och det är rätt typiskt att den slingan också är det enda som är bra med låten. I övrigt är den mest intetsägande i mina öron. Efter sin vinst 2010 har Tyskland radat upp misslyckanden och sistaplatser, utan att lära sig något mellan varven, och så lär det fortsätta. Jag ser fram emot den dag då de övertalar Rammstein att ställa upp istället ... då snackar vi.
Betyg: 3/10.
Det är mycket beklagligt att värdlandet Ukraina faktiskt är det enda av 42 länder som skickar en rocklåt i år. Och att även denna rocklåt i sin tur ligger rätt långt från riktig hårdrock … kunde Lordi verkligen inte sätta större spår än så? Förmodligen beror det på återinförandet av juryn. Nåja, eftersom detta band från Ukraina ändå representerar någon sorts rock så ligger det nära till hands att uppfatta bidraget positivt – jag tycker det är en rätt trevlig låt (om än lite vemodig), och jag hoppas att bandmedlemmarna tänker ha sina tröjor med digitalur på i ESC också. Men det lär nog bli en placering betydligt längre ner än vad Ukraina är vana vid.
Betyg: 7/10.
Nu har jag alltså satt betyg på samtliga 42 Eurovisionbidrag i år, och även försökt tippa. Som vanligt är ingen av dessa två uppgifter särskilt lätt ... allt eftersom tävlingen närmar sig brukar jag ha för vana att ändra (ibland radikalt) såväl min uppfattning om vissa bidrag som mina teorier om hur det ska gå för dem.
Men just därför kommer jag att återkomma med kommentarer under och efter Eurovision också. Fattas bara annat, för då får man ju massor med nytt att säga som inte fallit en in tidigare.
Nu ser vi fram emot tisdagen och semifinal 1. På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar