Då var vi igång då! 2026 års Eurovision har börjat, semifinal 1 är slutförd – och för svenska folket slutade den med lättnad, men för mig personligen med en viss besvikelse.
Ja, för Felicia tog sig ju till final trots trasiga glasögon (den detaljen tänkte jag då rakt inte på) och trots ett tidigt startnummer. Hon drunknade inte i mängden. Men däremot räckte inte min favorit Georgien riktigt till utan får åka hem i förtid, och det kändes ju surt, för jag är fortfarande väldigt svag för det där ”lalalalalalalalalaa keep me on reply OK” och tycker det är en uppmuntrande liten bit. Å andra sidan får jag medge att bidraget blev aningen för tamt i rutan: georgierna borde ha gjort lite mer show istället för att låta artisterna stå rakt upp och ner och försöka se ut som de gjorde i JESC 2008 (fast mer ”förvuxna”). Så det kanske inte var så konstigt att låten inte nådde fram.
Nog om detta, Georgien är uppenbarligen inte intressanta för någon annan än mig själv. Jag får vara nöjd med att en annan ”munter favorit”, nämligen Moldavien, klarade sig igenom – och så då med att Sverige fixade det, så att man åter igen slapp en svensk tittarstorm. Dessutom kan jag glädja mig åt att Serbien lyckades ordna hårdrocksrepresentationen i årets Eurovision.
Vissa av kvällens finalister var förstås väntade, som Finland och Israel. Finland gjorde onekligen ett starkt intryck: Linda Lampenius spelar fiol som en gudinna (eller rättare sagt, hon spelar som en gudinna skulle ha gjort om det funnits någon) och då blev det övertygande trots att själva låten fortfarande inte är speciellt märkvärdig. Israel säger jag inte mycket om just nu, det får vänta tills efter finalen då vi har slutgiltigt facit, men man kan ju onekligen undra hur många tittarröster landet egentligen fick.
Tittarna hjälpte säkerligen också till när det gällde Moldavien och Grekland, det är jag övertygad om. Grekland ytterst oförtjänt, jag tyckte de nästan var allra sämst i kväll … enbart trams och inget annat, och jag kan inte för mitt liv begripa att de är så högt tippade. Men lite fjanteri i rutan räcker uppenbarligen för att få en massa tittarröster.
Juryn kom nog å andra sidan till undsättning för andra länder, i synnerhet Kroatien, Polen och Litauen (även om ett och annat av dem nog kan ha fått vissa tittarpoäng också). Jag gissar förstås lite här men det känns ganska troligt att det var så det var. När det gällde Litauens nummer med silverfärgad statysångare tyckte jag mig höra en del sur och överpompös sång från statyn i fråga, men märkligt nog brukar sådant inte spela någon roll för juryn så länge sången i fråga är tillräckligt svulstig och låten i sig är som ett klassiskt verk, och så var det nu också. Jag är inte förvånad över Litauens finalplats och inte heller över Polens – juryerna älskar gospel. Kroatien hade jag som bekant inte med i mitt tips, men i sändning var det numret tillräckligt bra och visuellt intressant för att jag skulle justera det tipset och byta in Kroatien som finalist istället för Portugal (för Portugal var sömngivande och inget annat). Tack vare detta fick jag till slut nio rätt: åtta om det är ursprungstipset här på bloggen som räknas.
Det enda land som jag då ofrånkomligen hade fel på var Belgien, som snodde åt sig en finalplats inför mina förvånade ögon (istället för Georgien som jag önsketänkande tippat på). Vad Belgien hade för speciellt som gjorde dem förtjänta av att gå vidare förstår jag lika lite som varför Grekland är favorittippade. Men för all del, det var några år sedan de var i final sist, så man får väl glädjas åt den saken.
Sammanfattningsvis blev det alltså Portugal, Georgien, Montenegro, Estland och San Marino som lämnade oss i kväll och får åka hem och slicka såren. Förutom Georgien kan man ju där framför allt beklaga Montenegro, som gjorde ett ambitiöst försök men det höll mycket riktigt inte (numret blev mest bara argt och skrikigt på något sätt), och för San Marino kan man konstatera att det inte håller i längden att ta in tidigare deltagare i kombination med avdankade 80-talsprofiler. Tyvärr, Boy George, men det hela kändes faktiskt precis så chanslöst som det sedan visade sig vara. Estlands misslyckande visar för sin del hur varierande Eurovision kan vara, då ju landet kom trea förra året – en stor framgång ett år kan raskt förbytas i rent fiasko året därpå, och det är bra dynamik att det är så. Det är förstås lite tråkigare när ett och samma land går på pumpen flera gånger i rad, vilket Montenegro och San Marino har en tendens att göra. Hoppas de inte ger upp.
Annars är det väl inte så mycket att säga om finalisterna rent statistiskt. Det blev fem från den västeuropeiska kultursfären (dit man väl får räkna Israel och Grekland) och likaledes fem från den östeuropeiska, så där är det jämn fördelning. Norden har hittills full pott, Balkanregionen har det också börjat ganska bra för. Fem gick till final från första halvan och fem från den andra. Sju av tio bidrag var helt eller delvis på landets eget språk. Varsågoda att dra era egna slutsatser av det.
Beträffande själva programmet så var det väl ungefär som det brukar, även om jag störde mig en aning på den manlige programledarparten som mest liknade någon sorts urballad vidlyftig österrikisk Robert Gustafsson. Det där pausnumret om ”Austria/Australia” kändes också alldeles för långvarigt och omotiverat. Men i övrigt flöt det mesta på och man fick in den stämning det ska var, något så när. Tråkigt att höra diverse skrikanden under Israels bidrag, men som sagt, Israel pratar vi om en annan gång. (Förutom att jag alltjämt tycker deras låt i år är tämligen tråkig.)
Det var nog allt så länge – nu ser vi fram emot torsdagen och nästa semi, där jag verkligen inte räknar med att få så mycket som nio rätt, så svårtippat som det är där. Men kul ska det bli att titta på den också. På återseende!
P.S. Det var verkligen skönt att man nu återgick till att ropa upp finalisterna på vanligt sätt, istället för att köra en split screen mellan tre utvalda länder varje gång. Det fick räcka att testa den varianten förra året – nu håller vi oss till det gamla vanliga tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar