Frågan är denna: Kommer Israel den här gången att få så många tittarpoäng att det räcker till vinst trots att juryerna förmodligen håller ner poängen för dem?
Det är vad det hela handlar om. Vissa ser det som att årets final har en storfavorit i form av Finland med Linda Lampenius och hennes fiol, men jag anser att det snarare är Israel som har övertaget och att det är fråga om ett 50-50-scenario: det är ungefär 50 procents möjlighet att Israel vinner och 50 procent att någon annan gör det. ”Någon annan” är kanske då mest sannolikt Finland, men det behöver inte bli så.
Men innan jag börjar diskutera det där närmare ska jag ta och gå igenom de tjugofem finalländerna. Tjugofem alltså istället för tjugosex, för i år har vi ju ett Big 5-land mindre som är med. Det är för övrigt första gången någonsin sedan Spanien debuterade i Eurovision 1961 som de inte deltar i en ESC-final – de har aldrig uteblivit tidigare, vare sig frivilligt eller ofrivilligt. Förrän nu. Tiderna förändras. (Fast ärligt talat, hur ofta har man lagt märke till just Spanien i ESC-finalerna? 😊)
De tjugofem låtarna bildar tillsammans ett startfält som jag måste säga är relativt svagt. Även om det inte är varje år som jag utdelar tior i betyg, så brukar det åtminstone bli ett par stycken nior – men det är det inte i årets ESC-final, utan några åttor som bäst. (Den enda nia jag delade ut i år var till Georgien, och de rök ju i semifinal 1.) Jag har haft svårt att ens välja ut en personlig topp-10 i finalen: jag har inte behövt gallra bland dem som är bra utan fick tvärtom anstränga mig för att hitta tio bidrag som jag över huvud taget kunde känna är bra. Släpigt och oinspirerat är vad det till stora delar känns som, även om smärre ljusglimtar finns.
Här är mina mer kortfattade kommentarer till vad vi får se och höra på lördagskvällen.
1. Danmark. Rätt snygg samtida pop, suggestivt framförd, som funkar fast det är på danska (eller kanske just därför).
2. Tyskland. Betydligt mer intetsägande, ett försök av Tyskland att låta som sydeuropeiska Eurovision-bidrag, men det faller platt.
3. Israel. Tråkigare än de senaste årens israeliska bidrag, nu kör de bara fransk amour i valstakt, men som vanligt har de klar vinstchans alldeles oavsett.
4. Belgien. Ska nog föreställa konstnärligt och futuristiskt på något sätt, sångerskan har viss pondus, men låten är fortfarande ytterst anonym.
5. Albanien. Egentligen inte mycket till låt alls, men den har försetts med en svulstig körbakgrund och ett rörande ”mamma-koncept” och det räckte tydligen för att lyfta den hit.
6. Grekland. Sämst i kväll, skulle jag säga, men ändå högt tippad och jag fattar inte varför. Fånigt, barnsligt, enerverande, som ”Gangnam Style” instoppad i ett Nintendo 3DS och maskinöversatt till grekiska.
7. Ukraina. Lite vemodigt och vackert, glissandot i slutet är snyggt, men det är ändå mest bara ett sömnpiller till ballad.
8. Australien. Och precis som i semifinalen kommer Australien och Ukraina efter varandra (fast i omvänd ordning). Varför? Även Australien har en balladlåt som är snygg men mest bara tråkig, artistens stjärnstatus till trots.
9. Serbien. Metal, tack för det Serbien, det behövdes verkligen! Tungt och långsamt pumpande, lite mystiskt också, bland de bästa i startfältet. Tyvärr kommer inte ljudet fram helt optimalt, så många tycker nog bara det är ett enda dissonant oväsen.
10. Malta. Gammaldags och charmigt till en början, sedan blir det mest bara tjatigt med alla ”bella bella bella”.
11. Tjeckien. Om hela låten varit som den mycket vackra och stämningsfulla inledningen hade den varit toppen. Tyvärr stegras den för mycket och blir överdriven.
12. Bulgarien. Nästan lika enerverande som Grekland. Jag borde gilla det eftersom det sticker av mot de seriösa numren, men det känns mest bara som beräknande dagispop.
13. Kroatien. Har vuxit lite grann för mig, det är mycket kompetent framförd kvinnlig etno-stämsång med ett stänk sagodramatik, som kan skrälla sig upp en bit.
14. Storbritannien. YouTube-humor som inte riktigt är på min nivå, även om jag uppskattar dialekten. Hamnar bland de tre sista tillsammans med Tyskland och Österrike.
15. Frankrike. Alldeles för pretentiöst, man orkar liksom inte med fransk chanson-dramatik i kombination med opera.
16. Moldavien. Moldaviskt folkloristiskt och spralligt till tusen och känns enbart befriande (på ett sätt som inte Bulgarien eller Grekland gör). Men det låter delvis gapigt jämfört med studioinspelningen.
17. Finland. Storfavoriten, som onekligen gör ett suggestivt intryck med intensivt fiolspel bland eldsflammor. Jag vidhåller att låten inte är något mästerverk, men det hela kan gå hem i brist på konkurrens faktiskt.
18. Polen. Tråkig gospel- och RNB-inspirerad låt av polsk Beyonce, vars sånginsats också är det som räddar den någorlunda.
19. Litauen. Visuellt är det ju högst intressant med försilvrad sångare, och låten är egentligen inte heller så dum, men det blir på något sätt övertramp och sången så svulstig att den blir falsk.
20. Sverige. Förutsatt att Felicia får tillbaka rösten till lördag kväll så känns vårt bidrag stabilt. Som jag sagt förut, jag gillar det lätt klagande i den och vi är nästan ensamma om detta slags dansgolvsdunk i kvällens startfält.
21. Cypern. Grekcypriotiskt party med alla ingredienser, utom möjligen inspiration.
22. Italien. Ett ännu vissnare party – här har man rest tillbaka till 70-talet utan att få med sig något annat än ett enformigt rabblande på italienska över en loj discorytm.
23. Norge. Meningslös men catchig och upplivande poprock: precis vad som behövs i ett startfält som i övrigt är för släpigt.
24. Rumänien. Kanske rent objektivt sett det allra bästa bidraget för kvällen: både pop, rock och opera i en rätt häftig kombination, och starka röstresurser och en bra show. Kan komma långt.
25. Österrike. Värdlandet blev lottat att gå ut sist, och här kommer det att kännas som att pausnumren redan har börjat (för de är ungefär i samma stil). Skämtbidrag som eventuellt kan vara vitsigt men som jag har svårt att se någon vits med.
När jag går igenom den här startordningen så känns den för mig faktiskt ganska underlig – jag tror inte att Christer Björkman hade varit nöjd. Hur har österrikisk TV tänkt när de upprepade gånger har satt två eller flera ballader efter varandra, och även klumpat ihop ett par av de få rockbidrag som finns (Norge och Rumänien) som hade funkat bättre som kontraster på varsitt håll mellan diverse lugna nummer? Och jag hade också gärna testat att ge Israel startnummer två och Tyskland tre istället för tvärtom som det nu blev, för det hade gett bättre dynamik och omväxling i inledningen. Inte för att sabba för Israel alltså, jag tror säkerligen att de skulle kunna vinna även som nummer två, och just att ta reda på den saken hade varit ett intressant experiment samtidigt som det alltså funkat bättre för startordningen.
Men nu blev det alltså som det blev. Och Israel ja. Dem som allting handlar om och som allting kokar ner till. Jag är hjärtligt trött på att det ska vara så – det kan jag säga utan att uttrycka några åsikter i sakfrågan – men det är så och då måste jag grunda mitt tips på det.
Saken är den att Israel kommer utan tvekan att få väldigt många tittarröster även detta år. Det kan till och med vara så att publiken blivit mer benägna att rösta på landet sedan i fjol, för jag är rätt säker på att varje gång det görs och sägs något negativt riktat mot Israel så får det en ”tvärtom-effekt” bland folk. Fem länder som bojkottar? Räkna med att ännu fler tycker synd om Israel och blir sympatiröstningsbenägna. Artister som uttalar sig negativt om Israel (som Felicia gjorde)? Samma effekt. Buas och skriks det i arenan? Fler poäng till Israel. Verkar Israel behandlas ogynnsamt av EBU på något sätt? Ja, då kastar man sig på telefonerna.
Så är det även i år, och därför skulle det förvåna mig mycket om inte Israel får flest tittarröster på lördagskvällen. Visserligen har det gjorts vissa saker sedan förra året som kan förhindra det: viktigast är att man nu inte får rösta fler än tio gånger från ett och samma nummer (mot tidigare tjugo) och det kan motverka politiskt färgat massröstande. Det har inte heller kunnat bedrivas kampanjer på samma sätt som innan, och dessutom verkar många tycka att Israel har en sämre låt nu i år än 2024 och 2025. Men trots allt detta tror jag ändå att Israel kommer att plocka hem många tolvor – inte minst för att det nog i tittarkåren har blivit ännu mer slagsida i pro-israelisk riktning, då den motsatta sidan helt enkelt inte längre tittar.
Det finns kanske vissa länder som skulle kunna utmana i tittarröstningen – främst Finland, Danmark, Grekland och Rumänien tror jag – men jag tror ingen av dem på allvar klarar att matcha Israel där. Och då återstår alltså grundfrågan: finns det något land som kan få tillräckligt mycket röster av juryn för att gå om? I så fall har vi vinnaren där, annars blir det Israel. Så enkelt är det.
Förra året var juryrösterna ganska utspridda, men den juryfavorit som utkristalliserade sig (JJ från Österrike) fick ändå poäng så det räckte att slå tittarettan Israel, även om marginalen inte var jättestor. Vem kan fungera som sådan juryfavorit i år?
Ja, de flesta verkar ju vara överens om att det blir Finland, och det framstår onekligen som att EBU har krattat manegen för dem, med specialtillstånd för Linda Lampenius att spela fiol live och allt möjligt (och så har de nu fått vad som ibland anses som det bästa startnumret av alla, nr 17). Men jag har tidigare varit helt övertygad om att Finland inte kan bli överlägsen juryvinnare, och så känns det fortfarande. Det är Finland vi snackar om, med en låt på finska. Finland har så gott som aldrig charmat juryer tidigare, och även om nu tiderna förändras som jag skrev ovan så har jag svårt att se en sådan oerhörd attitydförändring. Vidare är det möjligt att även Finland kan drabbas av en ”tvärtom-effekt”, fast en negativ, då juryerna kanske drar av poäng för dem som ett slags handicap och rättvis kvittning för att de får spela live som ingen annan får.
Dessutom har jurygrupperna en mängd andra länder att rösta på, för som jag observerat innan så är det väldigt många bidrag i årets ESC som är av den arten som juryer älskar. Frankrike är det allra bästa exemplet, men även Australien är högst aktuella för att ta jurypoäng av Finland, liksom Ukraina, Litauen, Polen, kanske Tjeckien och Danmark.
Nej, det finns i mina ögon en väldigt tydlig möjlighet att Israel blir årets vinnare. Linda Lampenius och Pete Parkkonen får snarare sätta sitt hopp till att kunna vinna på sammanlagt resultat: att vara tillräckligt bra hos såväl tittare som jury även om de inte blir etta hos någon av dem.
Men visst, Eurovision är alltid Eurovision, och en viss oförutsägbarhet finns alltid med i bilden – särskilt när det gäller juryns beteende faktiskt, och det beteendet kan ju bli extra svängigt i år när de har så mycket att gilla och man inte riktigt vet hur de tänker. Jag ska inte svära på att Israelvännernas välvillighet blir avgörande i det läget. Och kanske gör Finland så mycket intryck att även tittarna öser poäng över dem, nästan lika mycket som över Israel? I så fall har de grejat det.
Nej visst, Frankrike kan också ha en chans, även om jag för min del tror att tittarna sviker dem. Australien kan de möjligen uppmärksamma lite mer. Rumänien har börjat framstå som en riktig dark horse och en favorit inte bara hos mig själv; i det numret finns något som kan tilltala både tittare och jury, och det verkar ju ganska lovande. Även Danmark kan ha en liknande fördel. Grekland får vi inte glömma bort heller, fast där har jag väldigt svårt att tro att juryerna skulle kunna sätta dem någon annanstans än långt ner, och då blir det väl svårt att nå riktigt högt.
Mitt tips på topp fem i finalen blir i slutändan att Danmark kommer femma, Australien fyra, Rumänien trea … och som jag sade så är det sedan 50-50, allt beror på vad man själv tror blir utslagsgivande, men jo, Finland kommer tvåa och Israel vinner. Det tror jag faktiskt ändå i slutändan. Vad det får för betydelse för tävlingens framtid tar vi senare.
Botten av resultatet är lättare att tippa: där är det redan nu uppenbart att värdlandet Österrike och hopplösa Storbritannien spexar på fel sätt och blir så gott som poänglösa, och tillsammans med Tyskland (som ingen någonsin kommer ihåg) bildar dessa en bottentrio. Jag tror det blir Storbritannien som kammar hem en jumboplats till.
Sverige kommer att placera sig på den vänstra halvan av poängtavlan, men rätt långt ner på den halvan. Typ tionde plats eller något. Man får som svensk vara tacksam så länge Felicias röst håller någorlunda (fast å andra sidan är det så mycket lead dub på hennes sång att det kanske inte spelar någon roll hur hes hon är).
Mina egna personliga favoriter är nog Rumänien, Moldavien och Norge, men jag räknar inte med vinst för någon av dem. Och de är inte så där övermåttan stora som favoriter heller. Det är ett ganska blekt år.
Men blekt eller inte så räkna ändå med att jag ska sitta vid TV:n.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar