”Bravo! Kul!” brukar de flesta i Sverige säga om detta, utan att ens tänka tanken att problematisera det.
Detta har jag förtvivlat svårt att förstå. Även om den omfattande svenska inblandningen förvisso kan resultera i bra låtar ibland (av de ovan nämnda i år gillar jag framför allt Makedonien och Cypern!) så är jag av den uppfattningen att varje land i idealfallet borde representeras av en artist och en låt som kommer från det landet. Jag tycker inte det blir riktigt hederligt annars, och det ger ingen rättvisande bild av olika länders musikliv och inget riktigt musikaliskt utbyte mellan dem.
En musiktävling mellan länder ska väl ändå vara just mellan länder, med dessa länders egna tävlingsbidrag som de tagit fram från sin egen inhemska musikbransch. Eftersom inget land i grunden är sämre än något annat på att göra musik (att påstå detta är snudd på rasistiskt, tycker jag) borde det inte finnas något som hindrar att varje land tävlar med något de själva producerat, och att det ändå blir en tävling på lika villkor där alla har chans att vinna.
Men så är det alltså inte just nu, och så har det för övrigt aldrig varit i Eurovision Song Contest. Redan för länge sedan utmärkte sig Luxemburg genom att nästan aldrig skicka något luxemburgskt, utan bara artister från andra länder med låtar skrivna av låtskrivare från andra länder (mest från Frankrike), som inte ens valts av TV-tittare eller jury i Luxemburg utan internt av Luxemburgs TV-bolag. Och så går det fortfarande till på flera håll, om det nu inte bara är svenska låtskrivare som ställer upp i utländska melodifestivaler och vinner och får med sina ”svenskbidrag” för andra länder. I båda fallen är det tråkigt, likriktande och beklagligt.
Jag ska redogöra för hur jag skulle vilja ha det istället.
Det jag önskar är en regeländring av något slag, som inskränker möjligheterna för låtskrivare och skivbolag (företrädesvis svenska) att lägga sig i andra länders ESC-uttagningar och bidrag.
Naturligtvis skulle man då kunna ha en riktigt sträng regel. Om vi tar Tjeckien som exempel så skulle Tjeckien med de striktaste villkoren vara tvunget att ställa upp i ESC med en låt som är helt och hållet skriven av låtskrivare som är tjeckiska medborgare, och vidare måste Tjeckiens artist plus alla andra inblandade (producent, musiker, körsångare och dansare) vara medborgare i landet. Samt att bidraget måste ha valts av Tjeckiens TV-tittare eller åtminstone av en tjeckisk jury.
Nu tycker jag inte att man behöver vara riktigt så sträng. Framför allt inte när det gäller definitionen på vem som är ”tjeck” i exemplet. Krav på medborgarskap känns överflödigt – det räcker att personerna åtminstone är bosatta och verksamma i Tjeckien.
Men även att kräva att samtliga inblandade ska uppfylla det kriteriet är kanske lite för mycket. Trots allt kan det bli hämmande och på ett besvärande sätt utesluta folk som skulle vilja vara medarbetare och medhjälpare till ett bidrag. Lite flexibel får man vara också, och dessutom blir det sällan bra om man tvärt inför strängare regler – ”interimsregler” är i så fall att föredra.
Jag skulle därför vilja föreslå en regelvariant där ett bidrag måste uppfylla ett visst antal av några bestämda nationalitetskriterier. Det skulle till exempel kunna gå ut på att ett bidrag godkänns för tävlan för ett land i ESC om det uppfyller minst tre av dessa fem villkor:
1. Det är helt skrivet av låtskrivare som är medborgare eller permanent bosatta och verksamma i det landet.
2. Det är inspelat antingen helt på plats i det landet, eller helt med producenter som är medborgare eller permanent bosatta och verksamma i det landet.
3. Det framförs helt av artister som är medborgare eller permanent bosatta och verksamma i det landet.
4. Det är valt genom en nationell uttagning där landets TV-tittare fick vara med och rösta fram det.
5. Det framförs på något av det landets officiella språk eller minoritetsspråk.
Naturligtvis har jag funderat på om man skulle kunna variera reglerna här, till exempel genom att byta ut ”helt” i de tre första kriterierna mot ”helt eller delvis”. Men jag tror det kan ha en viss verkan om det faktiskt är ”helt” som gäller. Det lämnar fortfarande utrymme för att låna in en artist från ett annat land om man skulle vilja det (till exempel i en duett med någon från det egna landet), och det är fortfarande möjligt att ta hjälp av en låtskrivare/producent utifrån, men då får man i så fall se till att de övriga kriterierna är helt uppfyllda. Det blir alltså en tvingande effekt, men inte för överdriven.
En annan sak jag övervägde var att faktiskt göra kriterium 1 helt obligatoriskt – för officiellt så är Eurovision Song Contest faktiskt en tävling för låtskrivare, och då känns det på ett sätt vettigt att just låtskrivare inte får komma från något annat land än det de tävlar för. Men åter igen, man kan ju göra så här som ”interimsregel” tills vidare åtminstone. Det kan säkert bli nog så svårt för svenska musikfabrikanter att få in en fot i t.ex. Moldaviens uttagning när det är tre av fem kriterier som måste uppfyllas – dessa svenska låtskrivare brukar ju ofta inte bara skriva utan även producera (i svensk studio) de bidrag de ställer upp med, vilket gör att de inte skulle klara vare sig kriterium 1 eller 2, och med mitt förslag kan de därför inte ställa upp i Moldavien om de inte låter låten framföras på moldaviska, alternativt ger upp kriterium 2 och låter bidraget spelas in i moldavisk studio eller med moldaviska producenter. Då uppnår man en effekt, och Moldaviens egna resurser och nationella särprägel tillåts att komma fram istället för att undertryckas av svensk popimperialism.
Låt vara att tillämpningen av de här kriterierna innebär en viss byråkrati, men jag tror det kan funka och förebygga att vissa låtskrivare sprider ut sig över Europa och likriktar musiken i Eurovision, och åstadkomma mer nationellt särpräglade bidrag.
Faktum är att vissa länder redan har regler i den här stilen för när de själva väljer bidrag. I Finlands uttagning UMK finns till exempel ett krav på att minst en av låtskrivarna och minst en av de medverkande artisterna i ett bidrag måste ha finländskt medborgarskap eller bo permanent i Finland. Även Polen har liknande föreskrifter för artisterna, som måste vara polska medborgare. Jag förstår helt tanken, och anser att liknande reformer gärna får införas på Eurovision-nivå.
En invändning är förstås att allt det här pratet om krav på ”nationell tillhörighet” kan verka lite främlingsfientligt och osunt nationalistiskt, i synnerhet då när det handlar om Polen som ju just nu håller på att skaffa sig dåligt rykte som en småfascistisk stat. Vill jag verkligen ta dem till föredöme då? Är det inte lika bra att låta vilka nationaliteter som helst få tävla för ett land, helt obegränsat? Det återspeglar ju mångfalden av folk och länder och att alla människor blandar sig.
Ja, jag förstår det argumentet, men samtidigt har man tappat lite av poängen med ESC om man med den motiveringen går med på all möjlig inblandning i andra länders uttagningar. Tanken med ESC är just att länder ska mötas och ha utbyte och visa hur musiken låter och hur musiklivet är hemma hos dem (och här kan ju även invandrare i de respektive länderna ha något att bidra med, märk väl!). Det är inget osunt nationalistiskt med det, utan tvärtom syftar det till att länder och kulturer ska kunna mötas i respekt. Om tävlingen istället blir likriktad, och uttagningar och låturval präglas av att vissa mäktiga skivbolagsmänniskor försöker ta över alltsammans, så blir det inget möte, inget utbyte, ingen mångfald, utan bara en menlös smet av alltihop. Svenska låtskrivare bidrar för närvarande väldigt mycket till just sådan menlös smet, och det är sådant som jag gärna vill få stopp på. Jag tycker att denna kulturimperialism, om man drar den till sin spets, egentligen är ett uttryck för en nedlåtande syn på andra länders musikaliska kunnande, och att risken för rasism är mycket större i det fallet än när man eftersträvar ”inhemska Eurovisionbidrag”.
Inför regler och kriterier för landstillhörighet i Eurovision-bidragen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar