Inför Finlands uttagning: monster, domino eller drottningar?

Nu till helgen är det dags för Finland att välja sitt Eurovisionbidrag. I vanlig ordning har jag med mitt Finlandsintresse försökt ha lite koll på vad som försiggår på den fronten i grannlandet, och i år är det inte särskilt svårt, för Finland har gjort det väldigt enkelt för sig med UMK den här gången.
Som jag skrev i ett inlägg redan i höstas så har Yle detta år bjudit in en enda artist, som får sjunga tre stycken låtar under en direktsänd UMK-finalkväll från Metro Areena i Esbo, varpå TV-tittarna och en internationell jury väljer vilken av låtarna som artisten ska få åka till Lissabon med. (Själv vet jag inte om jag som åskådare skulle tycka det var värt pengarna att få höra en enda artist sjunga endast tre låtar, men vem vet, Yle kanske lyckas bygga upp en stor arenashow kring detta på något sätt.)
Artisten man har bjudit in är Saara Aalto, som har varit med i UMK ett par gånger tidigare – år 2016 kom hon tvåa med den utmärkta låten ”No Fear” – och dessutom blev hyfsat känd utomlands när hon deltog i Storbritanniens X-Factor och blev tvåa där också.

I höstas när nyheten kom att Saara Aalto blivit internvald av Yle, så reagerade jag med viss skepsis. Jag tänkte att även om det nog på ett sätt är smart att välja ut en enda bestämd artist som får fritt spelrum och utrymme att lansera sig själv obegränsat (det är lättare att locka stora namn på det sättet än när man låter dem tävla mot andra!), och även om den artisten är en av de mest stjärnglänsande Finland kan erbjuda för närvarande, så kanske Yle överdriver stjärnglansen i fråga. Jag menar, hur pass känd är Saara Aalto egentligen? Hur många internationella hits har hon haft? Knappast någon.
Och själva greppet att TV-bolaget väljer artisten och tittarna låten, det har ju också prövats tidigare av andra länder och behöver inte alls vara något framgångsrecept.
Så tänkte jag.

Men den senaste månaden har jag märkt att konceptet just i det här fallet har verkat fungera. Saken är den att Yles och Saara Aaltos manöver faktiskt uppmärksammas i Eurovisionkretsarna – Finland åtnjuter just nu ett intresse som deras bidrag nästan aldrig annars får. Det märks inte minst på den kombinerade oddslistan: där ligger Finland bland de allra översta, tidvis har de rentav varit etta. Det där att X-Factor-tvåan Saara Aalto ska representera Finland, det har alltså väckt en viss respekt och förväntan!
Och Saara har också sett till att utnyttja denna förväntan på rätt sätt och bygga upp något slags spänning kring de tre låtarna hon ska framföra. Tre fredagar i rad har låtarna presenterats, en i taget, och de har fått en hel del berömmande kommentarer och intresset har behållits. Nu är det alltså dags att se vilken av dem det blir.
De tre låtarna heter ”Monsters”, ”Domino” och ”Queens”. Som synes tre mycket effektiva, snärtiga och internationellt gångbara titlar, det kan man ju inte säga annat … det känns som att såväl Saara själv som Yle jobbar medvetet och beräknande för att charma Europa rejält den här gången.

Jag har förstås lyssnat på alla de här tre låtarna, och det första som ska sägas är att det förvisso är en strategisk fullträff att göra som Saara gör och lansera inte bara en utan tre kompetenta poplåtar i snabb följd. Som promotion för hennes kommande album och internationella satsning är det förträffligt, och jag kan inte tänka mig annat än att hennes karriär får en skjuts uppåt. Jag blir ganska imponerad av upplägget.
Men när det gäller själva låtarna så blir jag ändå faktiskt något besviken. Inte minst när jag ser på upphovsmännen … för gissa vad? Det är svensksamarbete. Givetvis. Även om Saara Aalto själv också har varit med och skrivit samtliga tre låtar, så står delvis Joy och Linnea Deb bakom ”Monsters”, och ”Domino” är ett samarbete med – just det – Thomas G:son och Bobby Ljunggren. Den tredje låten ”Queens” har ingen uppenbar svensk inblandning (såvida inte ”Farley Arvidsson” är någon svensk låtskrivare som jag inte känt till tidigare), men att de två andra har det är illa nog. Jag blir så innerligt trött på att de där svenska låtskrivarna ska vara med hela tiden, och nu dessutom i Finland, som annars är kända för att gå sin egen väg. Nu har de sålt sin själ till Sverige istället.
Nåja, vi kan väl försöka tänka bort det för stunden och koncentrera oss på musiken. Där har vi i samtliga tre fall modern pop helt enkelt, om än med lite olika stämning: ”Monsters” är rätt så omväxlande och i refrängen snabb, med en något mörk ton; ”Domino” är mer balladtempo med dundrande trummaskiner; ”Queens” har orientaliskt inspirerade slingor här och där men känns ändå ganska mainstream.
Jag känner när jag lyssnar på dem alla att visst, det är snyggt gjort, finfin produktion, inget fel på låtarna, Saara sjunger bra, allt är väl utfört. För väl utfört. Det blir i slutändan samma känsla som jag så ofta har inför nutidens Eurovisionbidrag, nämligen att det är bra musikaliskt hantverk men samtidigt livlöst. Jag får liksom inte någon wow-känsla av att Saara är en grym artist mogen för världslansering.
Om de enskilda låtarna kan jag säga att ”Queens” för mig känns ganska rörig (trots att det orientaliska borde ha kunnat lyfta upp den), medan ”Domino” i längden mest är ett midtempo-sömnpiller. Den av låtarna som jag spontant tycker är bäst är istället (med rätt stor marginal faktiskt) den första som presenterades, ”Monsters”. Även om den delvis är slätstruken har den ändå vissa fördelar … melodin sätter sig rätt bra, Saaras röst kommer mest till sin rätt i denna ljudbild, och texten är catchig med ordet ”monsters” och temat som utvecklas kring det. Det finns dessutom något av mörk finsk folksjäl i just denna lätt skräckblandade symbolik (en anknytning som Saara också själv har gjort i intervjuer) och då känns det ju lämpligt att Finland skulle skicka detta till Eurovision, trots den svenska inblandningen.
För min personliga del hoppas jag därför att Finland väljer ”Monsters”. Något som också ser ut att kunna bli fallet, för när jag tittar på publikundersökningen på Yles sajt så märker jag att den är ganska klar favorit. Intressant är också att låten har börjat få rätt många visningar på Youtube. En fingervisning om att där ändå finns något speciellt ...?

Hur kan det då tänkas gå för Finland i Eurovision med de här tre Saara Aalto-låtarna de har att välja mellan?
Ja, det kan säkert gå bättre än det gjort de senaste åren. Även om jag tycker att det där svenskproducerade soundet är livlöst så behöver inte andra tycka det, och låtarnas respektive hookar och teman är ju slagkraftiga. Jag inser att det kan finnas vissa hitkvaliteter här – särskilt då i ”Monsters” – och det kan hjälpa Finland en bra bit på vägen. Jag räknar dessutom med att Saara och Yle har arbetat fram bra shower till låtarna som kompletterar bilden (det skulle vara väldigt snopet om de missat den biten) och med ett sådant bra heltäckande paket kan det helt klart bli final för Finland. Kanske rentav en framskjuten placering där. Men vinst …? Mja. Det räcker nog inte någon av låtarna till för.
Nåja, med de förhållanden som nu råder så rekommenderar jag ”Monsters” som Saaras låt i Lissabon. Och här kan jag ju inte låta bli att påpeka att om hon åker dit med den låten, och om hon då vinner, så har Finland vunnit Eurovision med hjälp av monster två gånger! Vem kan motstå något sådant …?
Sent på lördag kväll vet vi vilken låt Saara Aalto tar med sig till Portugal!

(Bild från Yle.)