* Jag brydde mig aldrig om att tippa Andra Chansen i år, för jag kände ärligt talat att jag inte var tillräckligt intresserad … det kändes redan från början att det var slätstrukna bidrag i slätstrukna dueller. Men nu har jag ju ändå naturligtvis tittat och följt det hela, även om två av mina barn symptomatiskt nog frångick sina tittarvanor och lämnade TV:n i förtid ...
Och i dessa fyra dueller (som man ändå får säga var sammansatta på ett bra sätt, med lämpliga kombinationer) så var mina reflektioner nedanstående:
* För den som undrar så hjärtröstar jag i Andra Chansen på det sättet att jag ger samtliga fem hjärtan till den jag tycker är den bättre i respektive duell, och inga hjärtan alls till den andra. Fem hjärtan betyder alltså inte i det här fallet att jag asdiggar bidraget i fråga. Bara att jag går in till max för att det bättre bidraget ska vinna.
* Margaret mot Moncho. Jag röstade på: Moncho. Till final gick: Margaret.
Två ”tropiska låtar”, båda med en viss larvighetsfaktor à la Boogaloo dansa rock’n’rolla, där jag ändå tyckte att Moncho var den något mindre larvige och aningen bättre. Men Margarets låt har hörts mer på radio på sistone och har uppenbarligen mer slagkraft på något sätt.
* Renaida mot Olivia Eliasson. Jag röstade på: Renaida. Till final gick: Renaida.
En duell med två bidrag som nästan var förvillande snarlika sett till både sound och show. Men precis som i det första fallet var en något bättre än den andra – det var mer energi i Renaidas framträdande enligt mig. Och den här gången gick det som det skulle.
* Felix Sandman mot Mimi Werner. Jag röstade på: Felix Sandman. Till final gick: Felix Sandman.
Egentligen de två bästa låtarna i denna Andra Chansen-tävling, som typiskt nog fick möta varandra, men det kunde inte hjälpas (för Mimis låt var den enda som var lågmäld nog att kunna matchas mot Felix lugna stycke). Jag var på förhand lite osäker på vilken jag skulle tycka var bäst, för Mimi var enligt mig bäst i deltävling 2 och Felix var inte så dålig i deltävling 4. Men svaret blev att Mimi jämfört med Felix uttryck kändes betydligt mer ytlig. Det är också bra att det nu blir en lugn låt till i finalen, även om ”Every Single Day” inte är så minnesvärd i längden. Så här var jag relativt nöjd.
* Sigrid Bernson mot Mendez. Jag röstade på: Sigrid Bernson. Till final gick: Mendez.
Det tråkigaste resultatet, för här blev det en kamp mellan ”den som kan sjunga” och ”den som inte kan det”, och naturligtvis vann den sistnämnde. Ledsen att behöva säga det, men Mendez sånginsats lät stundtals direkt pinsam (och då har han ändå försäkrat att han har jobbat med sången sedan sist). Han gick till final ändå på grund av att han väl är mer känd, och har sina Despacito-vibbar. Mycket oförtjänt enligt min åsikt. Sedan var Sigrids låt inte så mycket att hänga i julgranen heller i och för sig, men det blev ändå att jag höll på henne mycket starkare än jag trodde, av musikaliska skäl som sagt.
* Som helhet var det inga överraskande resultat i årets Andra Chansen, utan det blev samtliga de låtar som (med största sannolikhet) var 3:or som gick till final. Precis de förhandstippade.
* I vanlig ordning var pausinslaget bäst, och så har det ju varit nästan varenda gång. Maxida Märak gjorde en alldeles utmärkt tolkning av ”Vill du se en stjärna”. Övrig pausutfyllnad var just bara utfyllnad. Verkligen inget mer att säga om det. Andra Chansen börjar kännas väldigt överflödig.
* Kunde David Lindgren verkligen utlova en deltävling till åt Kristianstad utan att ha frågat cheferna om lov först …? Ja ja, han sade ju inte när, så det kan ju lika gärna bli 2039 som 2019. Om nu Melodifestivalen finns kvar i sin nuvarande form år 2039, eller tidigare än så för den delen. Det känns som om något borde göras åt situationen redan snarast. Framför allt måste det tas krafttag för att få in de mer creddiga artisterna igen … och om G:son, Kempe, herrskapet Deb med flera nu envisas med att de måste ha in ett visst antal låtar inkvoterade åt sig varje gång så får de ta sig i kragen och se till att få tillbaka lite inspiration och gnista i låthantverket.
Och showkonceptet måste göras om till ett format där allting inte bara går på tomgång.
* Final nästa vecka, men det återkommer jag naturligtvis till.
* I kväll kan jag i alla fall glädja mig åt att Finland mycket riktigt valde den låt jag hoppats och trott på, nämligen ”Monsters”. Enligt uppgift lämnade dock Saara Aaltos show och framträdande en del övrigt att önska. Vi får väl hoppas att man reder ut det till Lissabon.
Jag har talat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar