Men trots detta kvarstår faktum – särskilt när jag reflekterar mer ingående över raden av medverkande – att en besvärande stor del av startfältet fortfarande är dels återkommanden som man är likgiltig för, dels alltför okända namn. Och framför allt: de verkligt imponerande namnen fattas fortfarande.
Den som sett MF-kommentarer från mig förr om åren vet att jag har en ständig, omöjlig utopi att så många som möjligt av de riktigt stora artisterna ska vara med. Egentligen tror jag att Christer Björkman och SVT har det som vision också, innerst inne. Men det känns inte precis som de strävar aktivt åt det hållet. De har gjort det vissa år, som 2007, 2008 och 2010, men sedan dess har det gått mer och mer utför. År efter år kan jag bara konstatera att den där extra ansträngningen, som SVT borde ta till för att övertala och locka fler stjärnor, helt tycks utebli och att de artister som är med i slutändan bara är en kombination av gamla uttjatade profiler och oprövade wannabes. Önskemålen från de etablerade skivbolagen gör nog sitt till också, för den delen – de förhandlar sig mer eller mindre till en viss andel av startfältet och fyller ut de andelarna med diverse lämpliga namn ur sitt stall.
Kort sagt finns det inte mycket utrymme för överraskningar och djärva drag, och möjligheten att få se ett startfält med Håkan Hellström, Kent, Laleh, Avicii, Zara Larsson, Robyn eller bob hund känns så oändligt fjärran och orealistisk. Det är för den delen också symtomatiskt att Fooo Conspiracy ställer upp först nu, när de tycks vara en aning på tillbakagång, och inte för två år sedan då de var som mest i ropet.
Men att etablerade och ”creddiga” artister inte ställer upp beror nu inte bara på att SVT inte anstränger sig tillräckligt. Det finns en hel del andra anledningar också … ja, det är klart att på ett sätt sabbades ju alltihop 2012 genom Björn Ranelids medverkan (där rasade SVT:s och MF:s trovärdighet ihop som ett korthus) … men det finns ännu fler, och det är en av de anledningarna som det här inlägget egentligen ska handla om. (Även om jag gillar Melodifestivalen kan man nog behöva problematisera lite ibland också.)
Nämligen att SVT envisas med att förnedra sina artister hela tiden. Man utsätter dem för en rent ut sagt förlöjligande och oseriös behandling, som jag faktiskt mycket väl kan förstå att en artist som vill bli tagen på allvar inte gärna går med på.
Titta bara på ceremonin med artistpresentationen. Där visas de medverkande upp en och en under glättiga, tramsiga former, som om det var någon sorts mannekänguppvisning eller en auktion med schlagersångare. Redan detta tror jag mycket väl kan uppfattas som ett förminskande och ett hån mot den artistiska integriteten och trovärdigheten. Jag tror inte att det är alla artister som ställer upp på detta spektakel och på att spexigt gruppfotograferas ihop med de medtävlande; ja, de är väl kanske inte avogt inställda till kollegorna på det sättet förstås, men själva grejen blir onekligen besvärande plojig.
Kanske finns det de bland artisterna som tycker att detta är kul. Men om SVT vill ha med etablerade namn i sin tävling så borde de inte ha en sådan där ritual som de förväntar sig att alla de medverkande ska vara med på och släppa all sin stolthet och alla sina principer för offentliga framträdanden. Ärligt talat, en enkel presskonferens hade räckt (som det är frivilligt att delta i). Eller bara ett officiellt meddelande från SVT om att ”de här ska vara med”, utan att artisterna är där och visar upp sig över huvud taget. Artistpresentationen behöver inte vara så upphaussad – det är den inte i andra länders uttagningar.
Tyvärr fortsätter det i samma stil när det är dags för själva tävlingen. Då måste artisterna ställa upp på att spela in presentationsvideoklipp inför sina bidrag i TV-sändningen, och det är nog ytterligare ett inslag som avskräcker. För ärligt talat – dessa ”vykort” kan ofta vara väldigt fåniga, och klyschiga, och inte sällan förstörda av diverse komiker som driver gäck med alltsammans.
Likadant är det med det som händer i direktsändning. Snacket i green room, när programledare eller sidekicks går omkring och intervjuar artisterna, brukar vara på en väldigt tramsig nivå. Att som seriös musiker få sig själv och sin konstnärliga gärning utsatt för en karaktär som Filippa Bark i direktsändning är inget jag skulle önska min värsta fiende. Det kanske blir roligt för TV-tittarna, på samma sätt som vykortsinslagen, men vad tycker egentligen artisterna om att få sina personligheter och karriärer reducerade till några få kommentarer (som helst ska väcka skratt i publiken) och anspelningar på några enstaka egenskaper? Som till exempel när Rikard Wolff – en mycket etablerad och mångsidig artist som hade förtjänat mer respekt i tävlingen – i en green room-intervju 2013 blev ombedd att citera sin replik som Scar i ”Lejonkungen”: ”Jag dödade Mufasa!” och därmed fick hela sin artistiska profil snuttifierad till en enda ynklig insats.
(Filippa Bark tramsar till det med artister. Bild från SVT.)
Åter igen, kanske finns det artister som diggar den här tillvaron … men det skulle inte förvåna mig om många av dem inte gör det. Jag kan föreställa mig att de flesta av dem mer eller mindre ”biter ihop” och ”står ut” med det, i vetskapen om att detta är något som måste göras för att nå ut till tittarna med sin musik. Och för de där allra största och mest etablerade artisterna, som inte alls har något behov av just det där att nå ut, så är det något som de helt enkelt inte vill göra frivilligt.
Jag har ibland undrat hur det kommer sig att stora stjärnor och creddiga artister gärna ställer upp i underhållningsprogram som ”Så mycket bättre” och ”Allsång på Skansen”, men däremot inte vill vara med i Melodifestivalen. Förnedrings-TV är det ju i samtliga fall, har jag föreställt mig tidigare. Ett tag föreställde jag mig att förklaringen var att det är det där att ”tävla i musik” som är skillnaden som gör att ”de stora” undviker just MF. Att det ligger något alldeles särskilt fördummande just i tävlingsinslaget.
Men jag har nu börjat inse att det kanske inte bara har med tävlandet att göra. För i ”Så mycket bättre”, och även i allsången, finns det faktiskt en grundläggande respekt för artisterna och det de gör. Åtminstone är den respekten och medvetenheten större i de två programmen än i Melodifestivalen. I MF tillåts underhållningsaspekten och spexandet att ta över i så pass hög grad att det blir generande för den enskilda artisten, och i MF är det mer fråga om ett ”utnyttjande” – ner på en liknande nivå som ”Idol”, skulle man också kunna säga. SVT har blivit besatta av att göra sitt flaggskepp Melodifestivalen till ”bra TV” (inte minst för att kunna behålla de höga tittarsiffrorna år efter år) och detta sker då på bekostnad av artisternas integritet. Med följden att de inte utsätter sig för det om de kan slippa … lyckligtvis för SVT finns det ändå tillräckligt många artister och presumtiva artister som är beredda att genomgå det hela för framgångens och karriärens skull.
Sammanfattningsvis så är skillnaden mellan nutiden och ett år som 2007, då The Ark ställde upp, att SVT behandlar artisterna med mindre respekt och trovärdighet nu. Därför är också ”stjärntrenden” nedåtgående. Att stjärnorna uteblev under 1900-talet berodde mer på att MF inte var lika stort då; att de började komma på 2000-talet berodde på att det då var stort, och att de nu inte längre kommer beror på att behandlingen av artisterna blir allt mer tramsigt upptrissad. Vem vill vara med i ett ”Hungerspel” där SVT går in för att agera Effie Trinket?
Det är förstås ett svårt dilemma. Melodifestivalen är onekligen ett underhållningsprogram, och det skulle bli konstigt om tävlingen började framstå som en stel och formell Nobelprisutdelning snarare än ett glatt musikevenemang. Så jag kan ju inte begära att SVT helt och hållet lägger av med allt glammande och tramsande.
Men något tycker jag ändå borde göras för att visa artisterna större respekt. Kanske då till att börja med lägga av med de förnedrande artistpresentationerna och intervjuerna och annat i den stilen.
Så kanske det går att locka till sig fler intressanta namn igen någon gång i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar