Det bästa bidraget i Eurovision någonsin

Min ”favorit alla kategorier” bland alla de låtar som varit med i Eurovision är för många säkerligen ett något oväntat val – för att inte säga obegripligt. Det är en låt från ett land som inte precis hävdat sig i ESC genom åren och inte är så där jätteberyktat för sitt musikliv, och här i Sverige var det verkligen inte många som uppskattade bidraget den gången det var med. Men likväl gick det ganska bra för det i tävlingen (även om det inte vann), och det visar väl att jag kanske inte är helt i avsaknad av smak och omdöme.

Vilken är det då, den låt som jag tycker är det allra bästa ESC-bidraget genom tiderna?
Jo, det är ”Water” som var Bulgariens bidrag i Helsingfors 2007. Alternativt kan låten också kallas ”Voda”, som är det bulgariska ordet för vatten, men ”Water” är den titel som användes i ESC trots att låten är helt på bulgariska. Den framfördes av duon Elitsa Todorova och Stojan Jankulov (ja, jag stavar deras namn enligt de svenska transkriptionsreglerna …) och den gick vidare från semifinalen och i finalen nådde den så högt som plats fem. Titta gärna på den vattendränkta videon till låten (lite taskig kvalitet, men det var det enda klipp jag hittade).

Varför är jag då så oerhört förtjust i detta bidrag att jag inte bara sätter det högt, utan rentav högst av alla? Är inte det att gå till överdrift?
Nej, jag tycker inte det, för jag är helt enkelt bara såld på den här låten. Soundet och stämningen i den kan knappast överträffas. En fantasifull, spännande och inte minst trolsk etno-technolåt, med oerhört läckra dunkande trummor, en svettig discotrummaskin och en dov surrande bakgrundsvägg, en i det närmaste pentatonisk melodi med tritonus i skalan (det finns säkert ett ord för den sortens tonalitet, men jag kan inte tillräckligt mycket musikvetenskap) och en inte särskilt ordrik men ändå poetisk, sagoaktig text (här är översättningen!) framförd med känsla och stor teknisk skicklighet av sångerskan Elitsa. Mystiskt och gripande, exotiskt och fängslande, med en doft av fantasy och östeuropeisk medeltid, och samtidigt väldigt modernt.
Bara början av ”Water” ger mig verkligen otroliga rysningar … med den atmosfäriska inledningen som följs av Elitsas suggestiva ylande ”mo-o-reeee …”, varpå en mungiga kommer in och trummorna sätter igång att dundra, mer och mer, tills det hela exploderar igång på allvar i ett hypnotiserande dunka-dunk.

Studioinspelningen av låten är naturligtvis bäst, och videon är också fantastisk, men artisterna lyckades återge det mesta av paketet även live i Helsingfors. Och även om det hela var för svårsmält för att gå hela vägen till vinst, så var det glädjande nog ändå väldigt många i Europa som begrep tjusningen med numret och röstade fram Bulgarien till landets bästa resultat dittills (det var till och med Bulgariens enda sejour i finalen fram till 2016, då Poli Genova inte bara nådde final utan även toppade ”Water” genom att bli fyra med ”If Love Was A Crime”).

Det tråkiga med det år då ”Water” var med, 2007, var att publiken här i Sverige var ovanligt tjurig. Tävlingen i Helsingfors dominerades ju av öststaterna, och det var i ärlighetens namn inte konstigt för de var helt klart bättre än väst den gången, men svenskarna såg det inte så utan surade värre än någonsin över den orättvisa östdominansen och över att våra egna The Ark kom så långt ner i resultatlistan. (Med facit i hand så var det inte konstigt att Ola Salo & co gjorde det – de hade en betydligt sämre låt än de annars brukar ha och gjorde mest bara ett förbryllande intryck på Europa.)
”Water” blev i de flesta svenskars ögon därför bara en i raden av dåliga och konstiga låtar från Östeuropa som fick oförtjänt bra placeringar på vår bekostnad, och det var ytterst få här hos oss som fattade grejen med Bulgarien det året. Ett bra exempel på det är SVT:s kommentator Kristian Luuk, som väldigt spydigt jämförde Bulgariens sångerska med Ronja Rövardotter (på grund av hennes trollrufsliknande hår, får man väl anta) och var allmänt nedlåtande mot hela bidraget. Även andra kritiker verkade mest vara inne på linjen att Bulgariens låt bestod av en massa dunkande på trummor och inte så mycket mer.
Men själv satt jag och höll på Bulgarien från början, låt vara att jag även skarpt gillade Georgien och nästan hejade ännu mer på dem just under finalkvällen, men under tiden närmast efter växte ”Water” mer för mig än vad georgiska ”Visionary Dream” gjorde.

Ja, oavsett vad andra tycker så kommer jag alltid att älska ”Water”.
Man kan ju därför ana att mina förväntningar var skyhöga vid ESC 2013, när Elitsa och Stojan kom tillbaka som bulgariska representanter, nu med låten ”Samo Shampioni”. Tyvärr blev jag besviken, för även om den också var bra och hade förtjänat finalplats (vilket juryn såg till att den inte fick) så saknade den nästan helt den magi som präglat ”Water”, och låg ofrånkomligen flera hästlängder efter föregångaren.
Inte för att det nu var någon överraskning egentligen. Det är svårt att överträffa ”Water”.