Spontana reflektioner efter deltävling 4 2017

* Loreen omvandlade Melodifestivalen till konst nu i kväll. Så det var ju ganska väntat att inte svenska folket skulle hänga med riktigt i svängarna. Det blev nog lite för svårt och raffinerat för gemene man, helt enkelt. Faktum är att inte heller jag var med på noterna fullt ut – efter att ha läst förhandssnacket hade jag stora förväntningar på ett nummer som skulle vara något i hästväg, och riktigt så fantastiskt blev det inte. För även om showen naturligtvis var väldigt stark och Loreens röst otrolig, och även om jätteseriösa melodifestivalbidrag självklart ska uppmuntras, så kändes det som själva låten saknades till viss del, och fortfarande är det faktiskt så att jag gärna vill ha en låt i sammanhanget. (Sedan kan kanske ”Statements” växa även som låt betraktad, men inte på första intrycket.)
De många tittare som brukar tycka att ”pausinslaget var bäst, varför fick inte det vara med och tävla?” borde väl i alla fall vara nöjda med att det faktiskt fick det nu. För sådana här kreativa och konstnärliga framträdanden som Loreens är ju precis sådant som brukar få agera pausnummer.

* Att Jon Henrik Fjällgren (och Aninia, men hon blir väl ofrånkomligen förbisedd av alla …) skulle gå direkt till final även den här gången kändes otippat, men välkommet. Jag uppskattar fortfarande Jon Henrik och hans jojk, och även om låten var något mer anonym nu än 2015 så var framförandet trevligare och mer stämningsfullt och smakfullt, utan de där ursamiska inslagen som var lite väl stereotypa. Man kan också notera att Jon Henrik och Loreen nu delvis hade ett liknande budskap – en röst i en galen värld, typ – och i kampen om den publik som tar till sig detta angelägna innehåll så gick helt enkelt Jon Henrik segrande ur striden.

* Wiktoria kändes för sin del som en inte särskilt överraskande finalist, även om jag nog tyckte att hennes bidrag kom en bra bit efter Jon Henrik och Loreen. Wiktorias refräng gav mig för övrigt vibbar av lovsångsteam på kristna stormöten …

* Den där Axel Schylström var inte heller helt dum: han överraskade med en ganska sympatiskt käck popdänga på svenska, i samma anda som Orup, som jag ju alltid haft en svaghet för. Jag tyckte också att Sara Varga och Juha Mulari var bättre än väntat (skön liten låt) och som helhet så här efteråt får jag nog säga att detta var den bästa deltävlingen. Vilket inte hindrar att låtuppbådet 2017 känns jämförelsevis svagt.

* Jag uppskattade att det i denna sändning var betydligt mer snack om och reportage från värdstaden – i detta fall Skellefteå – än det annars brukar vara. Egentligen borde det alltid vara så, att det märks tydligt vilken stad Mellon befinner sig i för närvarande och att tittarna får någon sorts intryck av den … det blir väldigt tråkigt när värdstaden kommenteras så lite att platsen lika gärna kan kvitta.

* De två sketcherna med Zeyno begrep jag mig inte på alls. Och pausnumret med Hasse & Kvinnaböske samt Nisse Hellberg från Wilmer X tillbringade jag med blicken i mobilen. Det var väl trevligt att Nisse syntes till i Melodifestivalen för en gångs skull (han har ju aldrig varit med på något sätt där vad jag vet) men inslaget lämnade en ändå likgiltig.

* Under de minuter jag suttit och skrivit detta så har nu Björkman satt ihop duellerna till Andra Chansen (han hade säkerligen gjort färdiga duellkombinationer för alla scenarier, så det var bara för honom att ta fram den som nu passade). FO&O möter De Vet Du, Axel Schylström möter Lisa Ajax, Boris René möter Dismissed och Anton Hagman möter Loreen.
Jag tror jag får återkomma med tips av hur det går i dessa dueller, men spontant känns det som att det borde bli en barnlek för Loreen att klara av Anton Hagman. Och om/när Loreen går till final så tror jag hon blir mycket farlig där, trots att det kunde ha gått bättre nu i kväll. De internationella jurygrupperna är säkerligen beredda att överösa henne med röster, kanske så mycket att hon kan vinna även om folket har henne betydligt längre ner. Nåja, vi får se.

Jag har talat.

P.S. Roliga nyheter från Moldavien: gruppen Sunstroke Project, som tävlade för Moldavien 2010 med låten ”Run Away” och därefter blev ett fenomen på YouTube med saxofonsolot från den låten, under benämningen ”Epic Sax Guy” (det är inte många som vet att detta kända meme var ett Eurovisionbidrag från början …), har vunnit landets uttagning och får representera Moldavien på nytt i år! Jag har inte hört låten än, men jag är väldigt förtjust i ”Run Away” (ja, även innan den blev YouTube-spridd) och det bådar ju gott nu så att säga.