Den repliken är nog utdöd nu som väl är, men istället har jag numera en annan som är minst lika irriterande:
”Den här låten är ju bra på riktigt.”
Vilken otroligt sorglig inställning man uttrycker när man säger så (även om det är menat som beröm).
Jag menar förstås inte att alla måste gilla alla låtar i MF och ESC, det gör inte jag heller, långt ifrån, men det ligger något tragiskt i att som standard betrakta bidragen där som inneslutna i en bubbla som per definition är lägre stående än all annan musik. Varför tittar man ens, om det är så väldigt illa?
Att negativt inställda Eurovisionkritiker uttrycker sig på detta sätt när det någon gång dyker upp en låt de gillar är väl kanske inte så konstigt. Men det märkliga är att även de Mellobitna själva verkar ta denna dystra musikaliska världsbild för given och acceptera ”Eurovisionbubblan”. En riktigt negativ självbild full av mindervärdeskomplex. Ungefär som om ett Håkan Hellström-fan skulle säga att ”wow, den här Håkan-låten går ju faktiskt att lyssna på även när det inte är Håkan-konsert!” :)
Själv har jag en musiksmak inom ”Eurovisionbubblan”, men också en smak utanför bubblan, och hos mig överlappar dessa båda varandra och går in i varandra och är jämlika – i praktiken finns där helt enkelt ingen bubbla. På min mycket stora Spotify-lista med ”låtar jag gillar särskilt mycket” samsas ESC- och MF-bidragen med allt möjligt annat, från Bach och Vivaldi via Beatles och 80-talsblipp till diverse hårdrock, om det inte rentav är samtida norsk indie. Varje år tillkommer nya låtar till den listan, däribland (uppskattningsvis) 15–20 procent av de nya ESC- och MF-bidragen för året. Dem gillar jag särskilt mycket. Men inte uttrycker jag mig som att de är ”bra på riktigt”, underförstått att en låt från MF eller ESC i normalfallet endast kan vara bra om man betraktar den inom dess egen sfär.
Nej, jag tillämpar samma måttstock för både ESC/MF och ”det andra”.
Och hur underligt det än kan låta för vissa, så tycker jag att många av musiktävlingsbidragen i mina öron står sig i jämförelse med musikhistoriens klassiker.
Zara Larsson, som uppträdde i den bejublade mellanakten i lördags, verkar enligt många befinna sig högt upp på kvalitetsflaggstången medan själva Mellobubblan ligger vid botten. ”Att låta Zara Larsson vara mellanakt i Melodifestivalen är som att spela paintball där någon plötsligt får ett riktigt vapen”, tyckte någon. Är det verkligen så? Jag för min del tycker att Zara förvisso var bättre än en del av bidragen, men att en del andra av bidragen också var bättre än hon ...
(Bild från SVT, innan jag lade in den i en flagga.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar