* Till dig som nu är missnöjd med att internationella juryn körde över svenska folket och hindrade såväl Nano som Wiktoria från att vinna, så att istället Robin som bara var trea hos tittarna kunde göra det.
Tänk på en sak. Hade du Nano eller Wiktoria som favorit och gav hjärtan till dem? Okej. Gav du sedan hjärtan till fler bidrag än dessa – kanske till Robin?
I så fall beror resultatet på dig själv. På dig och alla andra som gav hjärtan hit och dit åt alla håll och gjorde så att folkets poäng blev så pass jämnt fördelade. Om ni inte gjort så, utan bara gett poäng till de ni verkligen gillade och inga andra, så hade Nano förmodligen vunnit. Så klaga inte.
Ärligt talat – SVT borde se över det här med hjärtröstandet till nästa år. Det funkar inte, det blir inte rättvisande. Man ska bara kunna välja ut en eller två favoriter att rösta på. Inte använda appen som ett betygsättningsredskap där alla får hjärtan.
* Ja ja. Nu blir det i alla fall Robin Bengtsson vi skickar till Kiev. Jag får säga grattis till Robin givetvis, det är kul för honom och som artist kan han ju sina saker. Sverige behöver inte alls skämmas för vårt bidrag.
För mig personligen däremot (som inte hjärtröstade alls, ska jag väl påpeka, utan bara telefonröstade två gånger på Jon Henrik & Aninia) känns det här resultatet lite försmädligt. Mest för att Nano var så nära … när nu Jon Henrik & Aninia tidigt försvann ur bilden så hade jag så väldigt gärna föredragit Nanos låt, som är så mycket mer spännande och annorlunda. Men också för att Robins låt för mig är så markant intetsägande radioskval. Inte direkt dåligt för all del, och showen är ju småsympatisk med de där rullbanden, men ändå inget som gör något vidare intryck. Särskilt inte som det rent stilmässigt känns som man bara försöker apa efter Justin Timberlake.
13-åringen höll med mig om detta; han blev riktigt sur på resultatet och sade att han inte varit så missnöjd med en melodifestivalvinnare sedan Anna Bergendahl kom före Eric Saade och Salem Al Fakir 2010 (fast den gången var det värre medgav han också).
* Omröstningen blev precis så oförutsägbar som jag hade trott. Juryns poäng spretade som väntat åt många håll, men det utkristalliserade sig alltså ändå ett bidrag som var favorit lite mer än de andra, och eftersom tittarna röstade jämnt (om än med lite mer spridning än förra året) så blev det också det bidraget som vann. Det gick alltså till så som många trodde, inklusive jag, även om det blev Robin som blev juryfavorit istället för de väntade Wiktoria och Jon Henrik & Aninia. Att Wiktoria kom så långt ner hos juryn var för övrigt rätt oväntat, men det mesta kan ju hända när juryn är i farten, det visste vi förstås.
* Annars finns det väl inte så mycket att säga om kvällens show. SMAK-inslaget var kul, det var det faktiskt, men i övrigt lämnade underhållningen en del övrigt att önska. Det känns snarast skönt att årets Melodifestivalturné är över – nu börjar ju det riktigt roliga! :)
* Jag kanske återkommer med en mer omfattande analys av resultatet en annan dag, men just nu är jag förhållandevis tom på reflektioner. Det sista jag kan säga är att även om vi inte kommer att få skämmas för Robin och ”I Can’t Go On” i Kiev, så är jag inte särskilt angelägen om att han måste lyckas bra där. Till final är det naturligtvis trevligt om han går – och det har han väl förutsättningar att göra också – men väl där är Italien flera hästlängder bättre än han. Liksom Belgien och Finland om de hänger med dit. Det finns därför ingen anledning att hoppas på att Sverige ska ta sin sjunde vinst på deras bekostnad med ett så här ljummet bidrag. (Ursäkta om jag har svårt att dölja min besvikelse.)
Jag har talat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar