Och det skulle ha kunnat vara rätt intressant, för Finlands ambitioner är det inget fel på och det är ett ganska stort namn inblandat.
Finland och Yle upprepar det de började med förra året, nämligen att välja ut en enda artist och låta den artisten tävla mot sig själv med tre stycken låtar i en arenashow. Sist var det Saara Aalto som fick äran. Gissningsvis gör man detta för att kunna locka något stort namn som rimligen inte hade varit så pigg på att ställa upp i en vanlig melodifestival.
Men redan nu andra året har Yle haft problem, för trots fördelen att få en hel arena för sig själv har det ändå inte varit så gott om intresserade artister. Den som det till slut blev tackade också nej först, men lät sig övertalas, till stor lättnad för Yle antar jag för annars hade floppen varit ett faktum.
Artisten som denna gång ska tävla mot sig själv är Ville Virtanen, mer känd som – Darude. Han är nog bekant för många, för år 1999 åstadkom han trance-techno-DJ-hiten (eller hur man nu ska benämna det) ”Sandstorm”. Mycket känd låt, inte minst för att den levt vidare som meme i flera olika former på nätet, så att det där smattrande ledmotivet blivit inpräntat i skallen på många som en del av den musikaliska allmänbildningen. Man skulle nästan kunna kalla ”Sandstorm” för en klassiker på det sättet. Jag är själv väldigt förtjust i den; även om jag mest uppfattade den som dunka-dunka när det först begav sig, så har jag senare insett hur snyggt gjord den är och vilken läcker, hypnotisk trance-stämning som finns i den. Det ska Darude verkligen ha credd för.
Men det var ju 1999 som han gjorde ”Sandstorm” … hur ska det gå nu tjugo år senare? Darude har förvisso inte varit overksam genom åren utan har fortsatt göra musik och fått fler (mindre) hits, men spontant undrar ju säkert ändå de flesta om han verkligen kan nå upp i samma klass som ”Sandstorm” i Eurovision. Det var även den fråga jag själv ställde mig.
Ett omedelbart problem med Darude som Eurovision-artist är att han i likhet med många andra DJ-artister inom house och EDM inte sjunger själv. ”Sandstorm” är instrumental, men i ESC måste det finnas sång med i bilden, så hur gör man då?
Jo, Darude har ju naturligtvis fått göra som DJ-kollegorna och ta in en featuring-sångare, och det blev Sebastian Rejman, som till vardags är sångare i det finska bandet The Giant Leap. Redan här började mina egna varningsklockor ringa … är det verkligen rätt slags sångare för Darudes musik?
Svaret har kommit de tre senaste fredagarna, när videorna med Darudes och Sebastian Rejmans tre möjliga Eurovision-kandidater har släppts en i taget (på samma sätt som Saara Aalto släppte sina förra året). Låtarna i fråga heter ”Release Me”, ”Superman” och ”Look Away”, och det är alltså dem som Darude och Sebastian ska framföra nu i Finlands nationella final, i kulturcentret Logomo i Åbo. Jag vet förstås ingenting om hur det kommer att bli när det där med scenshow kommer in – Darude, Sebastian och Yle har säkert hittat på något svulstigt med laserstrålar och grejer – men om man ska döma av själva låtarna så har mina eventuella förhoppningar om en ny ”Sandstorm” tyvärr kommit på skam i takt med att jag har lyssnat på dem.
Inte så att låtarna skulle vara direkt dåliga, för det är de inte. Darude har skrivit dem alla tre själv (i samarbete med diverse andra personer, dock ingen svensk som väl är) och han behärskar fortfarande sitt hantverk som DJ-producent, det är uppenbart. I alla tre fallen har han fått till ett fett, svettigt, pulserande sound med tjocka datoriserade syntmattor, på ett sätt som man inte kan klaga på.
Att de ändå tyvärr ligger långt ifrån ”Sandstorm”, och inte är de Eurovision-vinnare man kunnat hoppas på, beror framför allt på att den svaga länken i de tre paketen är Sebastian Rejmans sång.
Sebastian gör ingen dålig insats heller, han är en fullt kompetent sångare, men det är bara det att slutresultatet av hans och Darudes fusion har blivit så ”schlagerifierat” på något sätt. Visst är det DJ-techno och EDM och hur man nu vill benämna det, men det saknas gnista, det saknas rätt stämning. Det är nu istället bara det vanliga vers-refräng-vers-refräng och ett format som är gjort för att passa in på Eurovision-scenen, och som därför har tappat sin originalitet. En fälla som är mycket lätt att gå i och som Darude har gått i.
Jag nämnde att ”Sandstorm” är instrumental, och det borde Darude egentligen ha tagit fasta på, för att de instrumentala motiven lyfts fram är en av de saker som gör den låten så fängslande. Nu måste det ju naturligtvis vara sång med i ett Eurovision-bidrag, men hade man ändå inte kunnat skära ner på den sången? Bygga upp låtarna på ett annat sätt, som gjorde att själva Darude-soundet kom mer till sin rätt? Jag tror det hade varit en bättre idé. Ungefär som i andra låtar han har gjort (t.ex. ”Feel The Beat” och ”Timeless”), där det finns sång men inte så mycket. Halvinstrumentala eller nästan-helt-instrumentala låtar har förekommit förr i Eurovision (Norge vann med en sådan 1995) och det är förvisso inte konventionellt i tävlingen, men det är ju ofta när man inte är konventionell som det går bra! Nu har Darude istället offrat för mycket av sin särart för sången och texten i de tre låtarna.
Men finns det inget positivt med dem då? Är det åtminstone inte någon av dem som kan sägas vara bättre än de andra, och som Finland skulle göra klokt i att rösta fram?
Ja, jo, visst finns det små skillnader mellan låtarna. Nog för att de låter ganska lika alla tre … ja, det är för övrigt också en aspekt, att Darude hade kunnat pröva att låta Sebastian Rejman medverka på bara en av dem och använda sig av andra gästsångare på de två andra. (Det hade blivit ett extra tävlingsmoment i en tillställning där någon tävlar mot sig själv!)
Det gjorde han nu alltså inte, och därför känns ”Release Me”, ”Superman” och ”Look Away” rätt lika, men vissa inbördes skillnader finns det ändå. Och den jag tycker är den mest minnesvärda är den mittersta av dem, ”Superman” – därför att det ändå, trots allt, är den som ger de bästa vibbarna till ”Sandstorm”. Faktiskt så är det rentav ett parti (drygt två minuter in i låten) där man hör några slingor som låter som de är samplade ur den gamla klassikern. Men jag tycker att ”Superman” är den bästa av de tre låtarna även oavsett det. Darude-soundet kommer helt enkelt fram bäst i den, och så är den aningen mer catchig än de andra.
Om Finland vill använda sig av igenkänningsfaktorn, att Eurovision-tittarna kommer ihåg Darude och ”Sandstorm” och blir förtjusta för den sakens skull – ungefär som för två år sedan då Europa flög upp och satte kryss i taket åt Moldavien och Epic Sax Guys återkomst – då är det nog ”Superman” som Finland ska välja. Annars är risken stor att Darude inte alls uppnår någon Epic Sax Guy-effekt utan snarare drabbas av samma öde som DJ Bobo: den schweiziske artisten som hade flera stora hits under eurodiscons 90-tal (t.ex. ”Somebody Dance With Me”) och som sedan ställde upp i ESC för Schweiz 2007 när hans stjärna börjat dala … och inte alls fick någon nytändning utan tvärtom stod på näsan redan i semifinalen trots ett ambitiöst koncept i låten ”Vampires Are Alive”.
Nu kan det förvisso gå på det sättet även om det verkligen blir ”Superman” som Darude och Sebastian Rejman reser till Tel Aviv med. För inte ens den låten är tillräckligt stark för att en finalplats ska kännas säkrad. Men de bästa chanserna har de nog med den ändå. Även om Finland lär få vänta ett år till på sin andra Eurovision-vinst.
Som sagt, synd att det inte blev mer av det hela när Yle nu ändå fått ett respekterat namn som Darude på kroken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar