Kommer Europas massiva sympati för det krigsdrabbade Ukraina verkligen att leda till att landet vinner?
Tittar man på oddsen så är det ingen tvekan, Ukraina vinner, och det har oddsmakarna trott hela tiden (just nu tror de det till hela 60 %). Även många andra verkar hålla med om saken, inte minst flera andra länders delegationer, som nu på sistone har börjat gå ut med att ”om Ukraina vinner så kan vi ställa upp och arrangera”. Inklusive Ukraina själva, märk väl; Kalush Orchestra har sagt att vinner de så ska Eurovision hållas i hemlandet. Optimistiskt i överkant kanske. Men i alla fall är det ju tydligt och klart att Ukraina har allas kärlek (vilket inte minst syns på alla pro-ukrainska fredsbudskap som skymtat förbi överallt i sändning), och de flesta verkar i praktiken inställda på ukrainsk vinst på lördagen.
Nej, jag är faktiskt inte helt säker, och det är ju tur det, för annars hade detta blivit ett väldigt kort inlägg. (Nu blir det så där extremt långt istället. 😊)
Det kan mycket väl hända att i synnerhet jurygrupperna, men även TV-tittarna, faktiskt håller igen och tänker att ”nu ska vi vara rättvisa och inte rösta extra på Ukraina bara för att visa sympati”. Rätt tänkt. Hoppas det inte slår över åt andra hållet bara, så att de inte alls röstar på Ukraina. Men det är nog inte så troligt.
Eftersom jag nu alltså väljer att inte ta för givet att Ukraina vinner, så blir det istället ett nytt sådant där ovisst år då många kan vinna (om än inte lika öppet som förra året). Sverige är en toppkandidat, värdlandet Italien likaså, och de två pånyttfödda Big 5-länderna Storbritannien och Spanien. I synnerhet det sistnämnda landet är en het kandidat ifall Europa är suget på något med mer fart i – vilket jag ju ett tag har misstänkt att Europa faktiskt är – men i så fall finns det fler upptempokandidater som dessutom har en hel del humor och knas över sig, nämligen Norge och Moldavien. Om de röstande å andra sidan vill försjunka i allvar och tungsinthet i dessa svåra tider så finns förutom Sverige och Italien också sådana länder som Grekland och Polen, båda med (enligt mångas mening) starka ballader.
De jag räknade upp nu är nog de främsta favoriterna enligt min mening. Att jag räknar med Moldavien är kanske lite förvånande, men jag blir alltså inte förvånad om det blir en skräll från det hållet – ska strax förklara varför.
Först ska jag för att friska upp minnet på er dra kvällens startfält: jag har visserligen redan kommenterat låtarna förut i tidigare inlägg, men jag tänkte göra det igen, mycket mer kortfattat, och med mina betyg från 1 till 10. (I vissa fall har dessa betyg ändrats något sedan förra gången.)
1. Tjeckien. Snyggt gjord ”progressiv house”. 7.
2. Rumänien. Också discoaktigt: tvålfager sångare, men lätt drömskt och med en refräng och en instrumental slinga som verkligen sätter sig. 8.
3. Portugal. Härligt portugisiskt vemod till tonerna av läckert svajigt elpiano. 8.
4. Finland. Enda rockbidraget: professionellt gjort, men något slätstruket. 6.
5. Schweiz. Jazzvaggvisa då man kan ta sig en tre minuters lur i TV-soffan. 2.
6. Frankrike. Och här blir det dags att vakna igen, för fransmännen imponerar med mörkt trolsk etno-disco på bretonska. 9.
7. Norge. Två hemliga herrar i gula vargmasker gör sagan om Rödluvan till ett rätt så lyckat skämt. 6.
8. Armenien. Catchig refräng som inte blir sämre av en scenshow instoppad i ett rum fullt av papperslappar. 7.
9. Italien. Långsamt lunkande duett mellan två herrar, innerlig men mycket överskattad. 3.
10. Spanien. Dunkigt och energiskt, rätt så mycket ”Eurovision-pop” men på ett okej sätt. 7.
11. Nederländerna. Personlig, lätt desperat låt på nederländska, saknar inte känsla och utstrålning. 7.
12. Ukraina. Härlig kombination av vemodig etno och hiphop. Otroligt klistrig refräng och snygg flöjtslinga. 8.
13. Tyskland. Något slags R&B, inte dåligt men oengagerat och lätt klyschigt. 4.
14. Litauen. Intressant med rytmisk modern chanson på litauiska. 7.
15. Azerbajdzjan. Svenskskriven stillsam låt som inte berör det allra minsta. 2.
16. Belgien. Nästa sömnpiller, endast upplyft av sångarens inlevelsefulla ”no-ow” i refrängen. 3.
17. Grekland. I likhet med Italien oerhört överskattad lågtempolåt. Inget som känns speciellt, trots röstförvrängareffekter i verserna. 3.
18. Island. Småtrevlig country med ödsligt gitarryl. 7.
19. Moldavien. Det största glädjeämnet! Omöjligt att inte bli smittad av energin i detta. Häng med på det kitsch-folkloristiska lyckotåget! 9.
20. Sverige. Stil och kvalitet och fantastisk inlevelse från Cornelia, med hennes lätt hesa röst i den ack så bitterljuva texten. 9.
21. Australien. Mest frustrerande med det där förhänget han har för ansiktet, och låten är bara tröttsam. 2.
22. Storbritannien. Britpop i modern tappning, som dock fortfarande inte helt gripit tag i mig. 5.
23. Polen. En av de snyggaste balladerna förutom Sverige. Saknar inte dramatik och skönsång. 7.
24. Serbien. Märkligt men mycket minnesvärt konstnärligt nummer som man inte får dissa bara för att man inte fattar det. Älskar den där ”biti zdrava”-refrängen. 8.
25. Estland. Spaghettiwestern-ljudlandskap som bildar en helt okej avslutningslåt. 6.
Det finns förstås bredd i det här finalstartfältet (jag är glad att vi fick med t.ex. Tjeckien, Finland, Serbien och Litauen), och man märker fortfarande att många av länderna ansträngt sig för att komma med sina egna grejer istället för att apa efter andra.
Men ett problem är att det är på tok för många lugna låtar. Jag begriper fortfarande inte riktigt hur det gick till att så många av dem samtidigt kunde ta sig vidare från semifinalerna, men så blev det (och det kan ju kanske i och för sig tolkas som att svårmod går hem just nu). Följaktligen sitter vi nu med en startlista som producenterna på RAI måste ha haft stora problem med när de skulle lägga bidragen i lämplig ordning. Det kommer tidvis att bli en seg uppvisning på lördag kväll – särskilt under den stunden då både Litauen, Azerbajdzjan, Belgien, Grekland och Island ska framföra sina förhållandevis lugna låtar efter varandra. Om man vill kan man ta en tämligen utdragen toapaus där, åtminstone under de tre mittersta i den klungan, enligt min åsikt.
Man kan ju också frestas att fundera på om alla dessa lugna låtar tar ut varandra, men det vet vi ju nu att de inte alls nödvändigtvis gör, utan det kan mycket väl bli så att någon av dem vinner: Sverige, Italien, Grekland, Polen. Allt beror på hur mycket balladhumör Europa visar sig vara på när det verkligen gäller, och vilket av balladuttrycken som berör allra mest. Svårt att veta säkert.
Är det då möjligt att det blir något av upptempobidragen som sticker upp och tar över istället?
Ja, här ska vi förstås inte utesluta Norge, men de gula vargarna har å andra sidan nu fått ett ganska tidigt startnummer som kan få dem att bli bortglömda (tyder det på att de kanske inte placerade sig jättebra i semifinalen trots allt?). Där ligger Storbritannien bättre till som går ut bland de sista; inte för att det nu är jättemarkant med tempo i deras låt, men den är ändå jämförelsevis upplyftande och kan kanske bli farlig om det är sådant publiken vill ha. Å andra sidan tror jag fortfarande på det där att Storbritannien är överdrivet hajpade bara för att de är bättre än andra år. Lite samma princip gäller för Spanien: de har en medryckande låt, har nämnts i förhandssnacket, kan framträda som glädjefaktor som lockar till röster, men ryktet kring dem kan även visa sig vara överdrivet.
Det finns också ett par andra saker som talar starkt för Moldavien. De kommer med sin sprudlande show direkt efter just den där sega sträckan med fem lugna låtar på raken som jag nämnde ovan, och då lär effekten bli markant. Dessutom ligger de bra till för att ta hem en massa röster från ”östblocket”, då Ryssland inte är med och nästan alla Balkanländerna blev kvar i semifinalerna. Jag tror att till och med juryerna i öst skulle kunna uppskatta Moldavien (de öste poäng över likaledes uppsluppna Sunstroke Project som kom trea 2017!) och att tittarna kan göra det är tydligt och klart.
Så jag vill bara säga det att även om jag inte skulle våga sätta en hundring på Moldavien som vinnare, så blir jag inte alls förvånad om detta nummer dyker upp som en outsider och klättrar riktigt högt. Det är i så fall inte oförtjänt, för även om fansen nu inte tycker att det ska vara så glättigt i Eurovision så är ”Trenulețul” på sätt och vis ett väldigt typiskt skruvat Eurovision-bidrag. Roligt och kitschigt, men utan att vara dåligt för det (för Zdob și Zdub är inga amatörer utan ett etablerat folkpunkband). Raden ”folklore and rock’n’roll” sammanfattar det ganska bra.
Nej, nu har jag ägnat tillräckligt mycket spekulationer åt ett land och ett bidrag som egentligen lika gärna kan bli flopp som flipp. Har jag inga andra hypoteser? Hur kommer det till exempel att gå för Sverige? Och ska jag inte krypa till korset och bara medge att det i slutändan blir Ukraina som vinner i alla fall?
När det gäller Sverige så tror jag att om det nu blir så att de lugna låtarna dominerar, att det är åt det hållet som Europa drar sig i år, så kan det gynna just Sverige. Vårt bidrag är visserligen inte helt och hållet lugnt och avskalat, det blir lite tempo och dunder en bit in i låten, men just därför har vi också något som skiljer oss från de andra. Och Cornelia Jakobs gör ett finfint framträdande med otroligt mycket känsla i. De främsta rivalerna Italien, Grekland och Polen har i mina ögon och öron inte tillräckligt mycket gnista och dramatik i sina paket, utan de låtarna är lite mindre dynamiskt uppbyggda (Polen kommer väl kanske närmast Sverige i det avseendet, men når inte lika långt). Jag tror att Sverige vinner balladkampen. Att vi går ut direkt efter spralliga Moldavien kan för den delen också bli en intressant kontrast.
Och så Ukraina … jag ska nog medge att de utöver sin medföljande sympati från hela Europa har ett annat ”vapen” (kan man använda det ordet?!?) och det är att de har en låt som är upptempo, men samtidigt vemodig också. Man kan fundera länge på om Europas röstande (och Australiens förstås) är sugna på att komma bort från krigsstämningen med något glatt eller om de vill ha det lugnt och tänkvärt, men Ukraina har fördelen att kunna erbjuda både-och. Kanske blir det avgörande.
Jag skulle vilja sammanfatta läget så här:
Antingen är det så enkelt som att hela Europa älskar och tycker synd om Ukraina just nu, och då vinner Ukraina (inte minst för att de i vilket fall har ett bra bidrag som kan tilltala ur flera aspekter).
Eller så är Europa på lätt vemodigt och seriöst humör och vill ha något stillsammare och vackrare i år, utan att det nödvändigtvis måste komma från Ukraina, och då vinner Sverige (även om det finns gott om konkurrens i det facket).
Eller så vill Europa komma loss från alltihop och bara festa, och då skrällvinner Moldavien!
Det är alltså inte bara en fråga om att tippa vinnare, utan även att tippa Europas humör. Och så är det egentligen varje gång, det är bara det att det känns intressantare att göra en sådan prognos just i år.
Så förenklat som jag just beskrev det behöver det förresten inte heller vara. Det kan vara så att Europa fortfarande är på rockhumör, som de var förra året … men i så fall finns bara Finland att rösta på, och jag tror inte att Finland är att räkna med på allvar. Det kan också hända att Europa drar åt det konstnärliga hållet, och då finns Serbien med sin ”In corpore sano” som dark horse (själv gillar jag minsann den!). Men det ska å andra sidan mycket till för att något så udda ska gå hem så brett.
Mot bättre vetande – för det blir ju säkert så att Ukraina står som segrare vad som än händer – så sticker jag ut hakan och lämnar här på bloggen in mitt vågade tips att Moldavien ”kommer från ingenstans” och vinner med sin lättsamma tågresa från Chișinău till Bukarest. Om så inte blir fallet har jag skämt ut mig, men riskerar förhoppningsvis ändå inte mitt rykte som Eurovision-nörd i längden. Om så blir fallet så lär tävlingen bli skakad av chockvågor ur många aspekter, men medge att det skulle vara kul med en omruskning också.
I kväll får vi veta – vi ses vid TV:n då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar