Den semin tycker jag personligen är den bättre av de två i år: semi 2 innehåller visserligen bättre enstaka låtar som får högre betyg, men här i nr 1 finns det lite mer variation i startfältet och inte fullt så många tråkiga mellanmjölkslåtar. Bättre medelnivå här helt enkelt. Sedan finns det visserligen ett par riktiga bottennapp även här i semi 1, men å andra sidan ett par riktigt bra låtar också. Även om jag nu precis har konstaterat att den som var min allra största favorit har sabbats i någon mån av en komplett onödig revamp ... ja ja, den är fortfarande bra.
Vi sätter väl igång. Som vanligt ger jag låtarna betyg från 1 till 10, och där är det min personliga smak som avgör siffran, ingenting annat. Klickar ni på landets namn så ser ni videon.
Landet som kommer först i deltagarlistan rent alfabetsmässigt får i år inleda alltihop på riktigt också. De gör det med en låt som ger tydliga vibbar av ”typiskt Eurovision-sound”, med en viss sorts rytm, orientaliskt tutande och andra inslag som är inlånade från diverse gamla bidrag. Sådant som fansen jämt går igång på, och Albanien ligger också högre än de brukar på listorna med anledning av det, men själv tycker jag själva låten försvinner lite i virrvarret.
Mitt personliga betyg: 4/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
När den här låten först offentliggjordes i vintras var det till en början viss uppståndelse: ”titta, den håller på att bli ett meme!”, ”den har en massa delningar!”, ”den är framgångsrik redan nu!”, men sedan har den entusiasmen avtagit betydligt. Inte så konstigt. Ett märkligt stycke pseudohumoristisk förlegad discofunk som handlar om att äta grönsaker (och äta andra saker också … kommer de verkligen undan med det i Turin utan att behöva ändra i texten?) och leva ekologiskt. Musikaliskt går det knappast att ta på allvar, möjligen är texten faktiskt seriöst menad, men eventuellt är den också bara till för att driva med oss. Jag säger i det här fallet som Charlotte Perrelli jämt sade i Inför Eurovision-panelen: ”alltså jag fattar iiiingentiiiing!”
Mitt personliga betyg: 2/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Bättre upp här, och lite mera stil, när det blir något som låter som fransk chanson fast med ett modernt rytmspår till, och på litauiska. En märklig beskrivning? Ja, jag kommer inte på något bättre att förklara det med. Vad det än är så är det en ganska skön puls och behagligt lågmäld stämning, och tämligen unikt i startfältet. Kan kanske fungera.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
På sätt och vis en lite mysig låt, med en tydlig touch av jazz – det känns nästan som sångaren försöker låta lite grann som Louis Armstrong för att matcha den långsamt vaggande, luddiga bakgrunden. Tyvärr har han en bit kvar till förebilden, och som helhet blir numret ändå något av ett sömnpiller. (Lika bra att somna, för då hör man inte den lätt patetiska texten.)
Mitt personliga betyg: 4/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Det här påminner mig om midnattsshowen på Finlandsbåten … ”mina damer och herrar, i kväll blir det föreställning med 70-talsdiscotema!” Och det är inte en komplimang. Fast till Finlandsbåtshowens försvar får sägas att den åtminstone brukar vara rent formellt proffsig. Det här känns inte proffsigt. Bara som en synnerligen menlös discopastisch. Eller misslyckad efterapning av en svunnen tid. Något sådant. Vad det än är så är det chanslöst – inte minst för att det fåtal tittare som kan tänka sig att rösta på gammal disco redan har röstat på Lettland.
Mitt personliga betyg: 1/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Från krigets Ukraina kommer den här folk-hiphop-gruppen och visar (jämfört med föregående länder) var skåpet ska stå, med en läcker kombination av rap och etno, en drillande flöjt och en ledsen refrängslinga som fullständigt klistrar sig fast. I videoklippet från Ukrainas uttagning låter dock sången ganska sur, det är väl det som är den svaga punkten, men kanske blir det stabilare i Turin … och med rätt show så höjer sig säkert det hela ytterligare ett snäpp. Det hade helt klart blivit topp 10 för Ukraina med detta även i normala fall, och frågan är nu om landet är så överöst med sympatier från hela Europa att de till och med vinner. Ja, det är inte så att de är helt oförtjänta av det i så fall.
Mitt personliga betyg: 8/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Det är flera rockbidrag i år, men tyvärr är det inte så många av dem som klarar av genren i fråga, och Bulgarien gör det definitivt inte. Deras bidrag känns bara trött och oengagerat, som en grupp med gamla rockrävar som tappat inspirationen och enbart spelar på tomgång. Melodi finns och det är rockmusik rent teoretiskt, men som sagt, inget som gör något som helst intryck.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Märkligt hur man kan ge en låt en mycket mer personlig touch och särprägel bara genom att sjunga på det egna språket … det gäller i högsta grad för Nederländernas bidrag. Även om den bit man kommer ihåg allra bäst nu förvisso är de textlösa refrängraderna ”oo-oooh, ah-aaah”. Låten som helhet känns i alla fall skön och indie-genuin på något sätt. (Hur sångerskans namn S10 ska uttalas överlåter jag åt någon annan att reda ut.)
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Gruppen Zdob și Zdub har varit med i ESC förut och gjort avtryck båda gångerna, både 2005 när det var mormor i gungstolen som slog på trumma och 2011 när det cyklades på enhjuling. Nu kommer de med en ny omgång glatt spralligt ska-punk-balkan-humor-sväng, nu på temat tåg, och den första versionen fick mig verkligen att gå i spinn och bli förälskad ... jag hade ett färdigskrivet omdöme att lägga ut här och det var en uppmaning att ”hoppa på glädjetåget och häng med på en riktigt härlig resa från Chișinău till Bukarest, med muntra musikanter som virvlar omkring med sina balkanfioler i takt med dunket mot rälsen, och tågvisslan som tjuter av lycka!” Tyvärr är de senaste dåliga nyheterna att den version som Zdob și Zdub nu ska framföra i Eurovision inte blir den versionen (den kan ni lyssna på här), utan en ny ”revamp” (den har ni här, jämför gärna!), som är något rockigare och har fått de vildaste inslagen av balkanfioler och vilda västern-tågkuliss nedtonade ett snäpp. En bra och medryckande låt är det fortfarande, men i mina öron har den tappat mycket av det oemotståndligt magiska och maniska den hade från början, och den tia jag hade tänkt ge i betyg har plötsligt nedgraderats till i bästa fall en åtta. Tja, som sagt, Moldavien kommer alltjämt med glädje och fart i tävlingen och det känns som det kanske är precis vad Europa behöver just nu. Jag tycker fortfarande att tåget måste få tuffa sig till final.
Mitt personliga betyg: 8/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Sömngivande kanske en del tycker, men själv anser jag att det här är ett rätt behagligt nummer. Lågmält igen, nu i valstakt, till kompet av ett modernt dunk och ett riktigt skönt svajande elpianosound. Texten är på både portugisiska och engelska men växlingarna stör faktiskt inte, utan det blir som helhet ett enda drömskt ”saudade” att vaggas med i. (Saudade är ett oöversättligt portugisiskt ord som betecknar ett visst slags längtan och saknad.)
Mitt personliga betyg: 8/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Ett rätt bra exempel på sådana där ”försiktiga” Eurovision-bidrag, ofta i ballad- eller midtempo, som satts samman för att funka i tävlingen och som inte är direkt dåliga men framstår som ganska mjäkiga. Den här börjar skapligt med lite plinkande ovanliga ackord på gitarr, men sedan blir det liksom ingenting … jag har trots ett antal lyssningar inte lyckats lägga den på minnet än. Högst troligt kommer även de flesta andra att missa den.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Den första minuten av denna låt är i lugnt tempo med pianokomp, sedan får samma melodi plötsligt en rivigare och snabbare rockbakgrund istället. Man kan kanske tycka att låten borde ha blivit bättre med bara det ena eller det andra, men det spelar nog ingen roll, för märkligt nog fungerar det inte med någon av varianterna. Båda delarna framstår som allmängiltiga och lättglömliga, och att bandet är ett 100 % tjejband är sympatiskt men räddar inte situationen.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Pang! Efter de två närmast föregående intetsägande numren kommer Österrike in med en snabb och dunkig dansgolvsrökare, som känns riktigt uppfriskande även om det inte är någon särskilt unik låt eller stil egentligen. Refrängen sätter sig snabbt och det är tillsammans med Moldavien det mest käcka och upplyftande i semi 1-startfältet. Vissa har satt frågetecken på sångerskan Pia Marias liveinsats, men vi får hoppas att hon går iland med det, för detta behöver nog finnas med i finalen som frisk fläkt.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Tre systrar som sjunger country på isländska? Ja, det kan väl vara trevligt det också. Det är i alla fall mer personligt än åtskilliga av de andra länderna, och även om det inte precis är någon tempohöjare så låter det vackert, vemodigt och lite ödsligt, med Mark Knopfler-aktigt gitarrylande långt bort i bakgrunden. Associationerna går dessutom till ett par andra countrysystrar, nämligen First Aid Kit. Tyvärr är refrängen lite för intetsägande för att låten på riktigt ska nå de stora mysiga höjderna.
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Norsk-grekisk sångerska (vilket också syns på namnet) sjunger en låt som ligger anmärkningsvärt högt upp på oddslistorna – vilket jag har förtvivlat svårt att begripa. Tvärtom tycker jag att det här är en av de tråkigaste låtarna i år: den skulle ha kunnat bli något spännande, med sin tystlåtna och elektroniskt ekande första vers, men i slutändan mynnar den mest bara ut i en vanlig blek radiopoprefräng. Men Grekland brukar ju gå till final för det mesta och förståsigpåarna brukar förstå sig på.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Direkt efter Greklands norska sångerska kommer här Norge på riktigt, och man får ju berömma grannlandet för att de så ofta satsar på att sticka ut. Det gör de sannerligen här, med sin duo Ylvis … eller förlåt, Subwoolfer kallar de sig, men jag är övertygad om att det är Ylvis för de låter precis så, och att dessa redan skapligt kända grabbar nu söker sig till Eurovision (om än dolda i vargmasker) är trevliga nyheter. Låten är också hyfsat rolig, och till final lär den gå utan problem, men den är inte i samma hejdundrande meme-klass som Ylvis gamla hit ”The Fox” utan snarare som någon av alla de mindre bra låtar som duon därefter följt upp rävlåten med (t.ex. ”The Trucker’s Hitch”). Nåväl, ett snyggt försök ändå, och där rök allt Lettlands hopp om att med humor ta sig till final.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Armenien är tillbaka efter att ha stått över förra året, och jag tycker nog att de har fått till det bättre nu än på länge. En rätt så radiovänlig midtempolåt, vilket inte brukar vara synonymt med bra i mina öron, men här finns en kraftig marschaktigt dunkande rytm och en refräng där texten och musiken smälter ihop rätt bra och hookigt. Viss ton av country finns också. Inte någon av de allra bästa, men nog borde det väl vara tillräckligt catchigt för att ta Armenien till final den här gången?
Mitt personliga betyg: 7/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Det här var alla, och så kanske man ska ge sig på att tippa då. Det är något enklare här än det kommer att bli i semifinal 2, men ändå som vanligt ingen lätt uppgift. Kanske är det extra svårt just i år att förutsäga vad Europa är på humör för – vill tittarna och juryerna deppa ihop i seriös eftertanke eller vill de glömma alla sorger och släppa loss istället?
Jag har i alla fall fått ihop fem stycken säkra finalister, och det är Albanien, Ukraina, Nederländerna, Grekland och Norge. Ukraina får väl anses vara den allra mest självklara av dem – det vore en skräll utan like om de just i år skulle bryta sin tradition att alltid gå till final. Jag tror också att Nederländerna kommer att övertyga med sin helgjutna låt som sticker ut och känns ”äkta” på något sätt, och på samma sätt (fast tvärtom) Norge med sin uppvisning i masker – visst kommer det att roa tillräckligt många. Grekland är jag ju inte personligen så trakterad av, men inser att många andra är det … så brukar det vara med vissa bidrag varje år. Att jag sedan räknar Albanien som en säker finalist har mycket att göra med att den låten är så arketypisk Eurovision och säkerligen blir hajpad av såväl röstande fans som jurymedlemmar bara för det.
Tittar vi i andra änden av skalan så tror jag att Lettland, Schweiz, Slovenien, Bulgarien, Kroatien och Danmark kommer att få hälsa hem, då de helt enkelt är för tråkiga, alternativt för pinsamt obegripliga. Sex länder återstår och fem platser har jag kvar; det blir då bara en fråga om att pricka rätt på den där sista som missar.
Moldavien är intressant att analysera nu när de gjort sin ”revamp”; meningen med den nya versionen var nog att Eurovision-anpassa låten och göra den mindre skruvad och därmed locka fler röster, men paradoxalt nog framstår låten och dess ”hey-ho, let’s go, folklore and rock’n’roll” nu som mer övertrampat tramsig än vad som varit fallet om moldaverna gått all-in med tågpartyt. Frågan är om landet klarar av en finalplats ändå, och den chansen kanske trots allt finns – de kan nog ta hem en del röster från tittarna i öst, särskilt som nu Ryssland inte är med längre. Även Österrike borde kunna liva upp folk, men det beror väldigt mycket på hur framträdandet blir … det är nästan så jag inte kan tippa detta förrän jag ser det på TV. Slänger dock ändå in tipset att Österrike kommer med. Vidare känns såväl Litauen som Portugal som stilfulla bidrag som juryn kan tänkas lyfta vidare, och jag tror att de gör det också. Slutligen tror jag att Island och Armenien kan tänkas kämpa om samma röster och att båda länderna knappast kommer vidare samtidigt … och då blir det nog Armenien som fixar det, då de har ett bättre startnummer medan Island är lite för anonyma (och saknar en stark refräng).
Sammanfattningsvis så blir min lista med tippade finalister Albanien, Litauen, Ukraina, Nederländerna, Moldavien, Portugal, Österrike, Grekland, Norge, Armenien. Hoppas det inte är för mycket önsketänkande över detta.
För övrigt kan jag nämna att jag i år inte är ensam om att tippa utan att se några repetitionsklipp, för sådana har det nämligen blivit mycket svårare att titta på nu i år. Dels har EBU blivit mycket mer restriktiva med pressackreditering (till fansajters och bloggares stora förtret), dels ligger de riktiga repetitionsklippen exklusivt på Tik Tok där man lär få punga ut för att få se dem. Åtminstone är det så jag har uppfattat läget. Inte för att det nu gör mig något som sagt, för jag är inte den som brukar vara jätteangelägen att spana in det där ändå, men om jag klarar mig bättre jämfört med andra Eurovision-skribenter i år så kan det alltså bero på att de inte sett mer av repen än jag.
Hur som helst så var detta semifinal 1, som vi får nöjet att se i TV tisdagen den 10 maj. Härnäst på bloggen följer semi 2. På återseende!
Min genomgång av semifinal 2
Min genomgång av de direktkvalificerade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar