Sist jag skrev här nämnde jag något om coronaviruset, och reflekterade kort över vad EBU skulle kunna tänkas göra om detta kom att hota Eurovision i maj. Detta skrev jag för tre dagar sedan. Sedan dess har sjukdomsfallen, rädslan och åtgärderna tilltagit rejält här i Sverige och Europa, så nu får jag nästan kommentera saken en gång till.
När det gäller corona (eller covid-19 som det egentligen heter, men jag kallar det corona eftersom det mestadels benämns så i dagligt tal) är naturligtvis det allra mest väsentliga själva hälsoaspekten: att så få som möjligt, helst ingen mer, ska bli smittad och inga fler avlida. För att åstadkomma detta måste man självfallet sätta in åtgärder. Det håller jag med om precis som alla andra, att det är det viktigaste och att insjuknandena och dödsfallen är det mest tragiska – inte ett eventuellt inställt ESC. Jag är alltså inte ute efter att helt insnöat hålla på som om Eurovision var det enda betydelsefulla i världen under denna pandemi. Men det här är en Eurovisionblogg och vi har alla våra egna, särskilda punkter där coronan påverkar oss, så jag tycker gott att jag just här kan ta upp ämnet ur Eurovisionperspektiv. Hoppas alla fattar hur jag tänker.
(Obs! Mycket av resonemanget som nu följer har jag lånat från en bra Twittertråd av ESC-bloggaren Tobson, som jag såg häromdagen. Det jag skriver är lite mer långrandigt och med mina egna ord, men det är Tobson som ska ha credd för att stå bakom en hel del av det från början.)
Det är alltså meningen att ESC ska gå av stapeln i Rotterdam om två månader. Hur läget ser ut då vet vi inte, allting kanske har lugnat ner sig vid det laget, men en sak är säker och det är att det inte går att avvakta besked om detta hur länge som helst. En plan måste finnas och EBU måste vara beredda på att delegationer och publik kanske inte kan komma till Rotterdam när det är dags. Vissa evenemang som planerats att hållas ungefär samtidigt håller nu på att ställas in, och Eurovision kan därför mycket väl också förhindras.
Ett par veckor till kan man kanske avvakta, men sedan måste man fatta ett beslut, för i april ska scenen börja byggas och i slutet av den månaden börjar ländernas delegationer anlända (är det åtminstone tänkt). Vykorten med artisterna vill nog nederländsk TV börja spela in före det till och med. Vid en viss tidpunkt, i början av april skulle jag nog föreslå, måste det därför bli en ”point of no return” – då måste EBU bestämma sig för om de ska gå vidare enligt planen eller köra en annan variant. Har de då is i magen och går vidare, då finns risken att det istället inte blir någonting alls, när det kanske visar sig mitt i de sista förberedelserna att ingen kan komma och så blir alltihop bara inställt för att man satsade allt på ett kort och inte har ordnat med någon nödlösning.
Jag tycker därför att EBU borde ha en plan B redo i månadsskiftet mars-april och sätta in den om situationen fortfarande är lika osäker då.
Och vad ska denna plan B utgöras av? Om man alltså konstaterar att det inte går att samla en massa folk i Rotterdam i maj, vad ska då Eurovision anta för form istället?
Ett alternativ är att skjuta upp, men den möjligheten är jag inte så förtjust i. Skjuta upp till vilket datum då? Det får väl ändå lov att vara ganska rejält tilltaget, så att pandemin verkligen är över vid reservtillfället. Vilket man inte kan veta säkert, och även om det går att avgöra det och få till ett genomförbart reservdatum betyder det att vi hamnar någonstans mitt i sommaren eller kanske rentav frampå höstkanten. En helt konstig tidpunkt att ordna Eurovision på – inte minst för att låtarna som ska framföras redan har varit i ropet färdigt då och slutfört sina sejourer på listorna. Även om en del av dem kanske blir mer långvariga hits (det är väl i alla fall tanken, att låtarna i ESC ska vara det …) så gäller det knappast för samtliga, och därför blir det bara konstigt att skjuta upp. Eurovisionbidrag är i viss mån färskvara, det får man tänka på.
Vidare kan man använda sig av en nedbantad variant, där ESC sänds från Rotterdam med artistframföranden utan publik. Men den idén tror jag ännu mindre på. Även om publiken saknas så måste ändå 41 artister med sina följen infinna sig i Rotterdam, och det är långt ifrån säkert att det skulle funka det heller. Det är inte bara förbud mot folkrika sammankomster som coronan för med sig, utan den sätter käppar i hjulen för resor överlag. Jag tror att en publiklös variant är nästan lika svår att få till under en pandemi som normalvarianten. Satsar man på den kan det även då sluta med att allt blir inställt.
Nej, den plan B som jag tycker att man borde pröva ifall det står klart i slutet av mars att coronan kommer att sätta käppar i hjulen, det är att genomföra ett Eurovision ”på distans”.
Det vill säga att ingen reser till Rotterdam, utan att man får se ländernas artister framföra sina bidrag på länk från sina respektive länder. Alternativt, om detta blir för svårt, att man bara klipper ihop två semifinaler och en final där TV-tittarna får se alla ländernas artister framföra sina bidrag i videoform – ungefär som i gamla ”Inför Eurovision”. Programvärdarna i Rotterdam håller sedan i själva omröstningen, och en vinnare vaskas fram med alla länderna (och tittarna) cybernärvarande. Allt med hjälp av den moderna teknikens under.
”Nämen fy vad tråkigt!” kanske någon invänder. ”Så ska ju inte Eurovision vara, det blir bara en ynklig liten skugga av en fest. Då är det bättre att ställa in helt och hållet. Inga halvmesyrer!”
Jag håller inte med. Jag tycker att det är bättre med ett mycket nedbantat och halvtaskigt Eurovision än inget Eurovision alls.
Om ni tänker efter på saken kommer ni att inse att de allra, allra flesta som tar del av Eurovision är TV-tittarna. Och för dem kommer inte ett sådant här upplägg att göra någon överdrivet stor skillnad. Det man går miste om är livekänslan, att artisterna får sjunga sina bidrag inför en stor entusiastisk publik i en arena – men ett sådant här speciellt år med så exceptionella omständigheter får det väl vara värt att gå miste om just den biten, och som sagt, tittarna kommer inte att märka det så mycket egentligen. Kanske inte artisterna heller. De spelar ju ändå inte live i Eurovision, det är förinspelad musik rakt igenom förutom sången, så någon genuin konsertkänsla har det väl inte varit där på många år (kan man tycka om man är lite elak).
Sedan finns det andra argument för att pröva det här upplägget, med Eurovision via länk eller ihopklippt, och det är t.ex. att det faktiskt är ett gyllene tillfälle att pröva en metod som skulle kunna bli framtidens melodi. Med läget i världen och den globala uppvärmningen och det stora behovet av att ändra på vår livsstil, är det kanske inte så dumt att något enstaka år faktiskt låta bli den slösaktiga och miljöovänliga vanan att en massa folk flyger iväg till ett ställe i Europa och bränner jättemycket pengar på scenshower och en väldig logistisk apparat. Det är ju just sådana grejer som Eurovisions kritiker ofta brukar klaga på, och andra gnäller över att ”allting i den där tävlingen handlar bara om showen, inte om musiken”. Nå, då kan man ju i så fall genomföra en budgettävling på länk! Då kommer musiken i fokus i betydligt högre grad.
Eurovision Song Contest har den fördelen att evenemanget, till skillnad från fotbolls-EM och OS och andra idrottsturneringar, teoretiskt går att ordna utan att deltagare och publik behöver vara på plats personligen. Så varför då inte ett sådant här år pröva på att göra just det? Och på så vis se till att vi, även om vi missar en massa andra roliga grejer på grund av pandemin, åtminstone kan roa oss med en anpassad variant av Eurovision? Tanken är lite kittlande.
Nu tycker jag väl i första hand ändå att det är roligast om ESC 2020 går att genomföra som vi är vana vid, inte minst med tanke på nederländsk TV som har planerat och legat i för att ordna tävlingen. Men om det nu inte går på vanligt sätt, då tycker jag att EBU (helst på ett tidigt stadium) ska ta tillfället i akt att experimentera och ändra på formatet helt och hållet. Det blir trevligare om 2020 får bli ”året då allt var annorlunda” än ”året då det inte blev något”. Och om man in i det längsta försöker ordna den vanliga varianten, trots att det blir mer och mer uppenbart att coronaviruset omöjliggör det, då är risken större att det faktiskt inte blir något.
Med tanke på att alla deltagarländerna nu har valt sina bidrag, och en del av dem tydligen har fått fram rätt bra material (i synnerhet Litauen, Schweiz och Island efter vad det verkar), så vore det självklart också väldigt synd om de inte fick tillfälle att tävla med det i någon form. Nu på våren, inte senare när de redan försvunnit från Spotify och Youtube igen.
Pröva ett Eurovision 2020 på distans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar