Europas TV-tittare har varit på glatt humör – eller i alla fall velat bli på glatt humör i dystra tider – och har därför som sin största favorit haft en sprallig artist med en medryckande låt. 2023 var det Käärijä från Finland, 2024 var det Baby Lasagna från Kroatien.
Men ingen av de gångerna har den medryckande tittarfavoriten vunnit, för jurygrupperna har för sin del haft en annan favorit, som de har varit mer överens om än tittarna och därför gett så mycket poäng att det sammantaget överträffade tittarnas etta. 2023 blev därför Käärijä slagen av Loreen och 2024 blev Baby Lasagna slagen av Nemo.
Kan detta upprepa sig även i år? Det är den första frågan jag ställer mig som utgångspunkt inför 2025 års final.
Mycket tyder nämligen på att tittarna fortfarande är i samma stämning som de två gångna åren. Visst kan folkets preferenser ändras från år till år, det är klart och tydligt, men att döma av vilka bidrag som gick vidare från semifinalerna nu i veckan (där det ju är tittarna som ensamma bestämmer) så verkar trenden att önska sig glada och uppsluppna bidrag fortsätta. Den kan till och med ha blivit ännu tydligare. Därför är det troligt att tittarfavoriten i finalen blir ett ”glädjepiller”.
Men kommer det att bli samma visa igen, att juryn sätter stopp för ett sådant piller eller över huvud taget för en tittarfavorit som vinnare genom att lyfta fram en egen favorit – av det mer konventionellt professionella slaget?
Innan jag börjar fundera på allvar får vi ta och titta på startordningen, och jag ska dra några korta omdömen om alla de länder som är med i finalen i år, mer kortfattat än när jag recenserat dem tidigare. För jag tänkte ju att detta inte bara skulle bli en analys utan en guide också.
Så här ser det ut:
1. Norge. Typiskt Mellobidrag, kompetent men totalt intetsägande.
2. Luxemburg. Fiffigt gjord blinkning till 1965 års ”Poupée de cire, poupée de son”, och en charmig trallig franskspråkig uppvisning på docktema. En av mina favoriter.
3. Estland. Bakom fånerierna är det egentligen en av årets bästa låtar, vilket man märker på studioinspelningen, men live i rutan tar fåneriet tyvärr över och förstör för mycket.
4. Israel. Riktigt vacker och känslig låt, vars budskap går att ta till sig även om det hela kan kännas beräknande. Övertygande framfört också. Håller tummarna för att vi slipper buanden.
5. Litauen. Härligt med vemodig, mörk och dundrande indierock mitt i alltihop, hoppas det belönas med en hel del poäng.
6. Spanien. Rätt så typiskt spanskt bidrag, flamencopop som snabbt fladdrar förbi.
7. Ukraina. Inte lättsmält men en snygg låt i olika delar i olika musikaliska landskap – bäst är det svävande solopartiet som kommer då och då.
8. Storbritannien. Jag kan bara hålla med om titeln … till skillnad från Ukrainas bidrag är detta en låt där olika skilda delar inte passar ihop med varandra. Övertänt och obegripligt.
9. Österrike. Det är egentligen en fröjd att lyssna på sångarens otroliga sopranprestationer, men själva låten är egentligen inte särskilt märkvärdig och den svartvita showen är farligt nära att bli helt over-the-top.
10. Island. Barnsligt kanske, men befriande glatt och kul med Tiktok-dunk på isländska om en roddbåt.
11. Lettland. Skönt att det finns plats för sådant här också – folkmusik-vokalensemble med oklanderlig kvinnlig stämsång i en snygg komposition.
12. Nederländerna. Franskspråkigt vemod som nederländaren (från början flykting från Kongo) får till bättre än både Frankrike och Schweiz. Att balladen utvecklas till en sorgsen discohymn à la ”I Will Survive” skadar då rakt inte.
13. Finland. Fräckt och utmanande, men verkligen medryckande, och nästan tänkvärt i dagens läge! Jag diggar verkligen detta, det blir otroligt mäktigt med detta dunkande ”Ich komme”.
14. Italien. Rätt så såsig och släpig rock, men sångaren har viss utstrålning med sitt Carl-Einar Häckner-liknande utseende och får till sitt budskap på scen.
15. Polen. Inte direkt upptempo men ändå dramatisk etno. Funkar bättre live än på Spotify men lyfter ändå inte.
16. Tyskland. Dags för toapaus! Det där enformiga hackandet på rösten ger mig huvudvärk.
17. Grekland. Finkänslig grekisk folkton, vackert är det, men ändå inte bland de bästa.
18. Armenien. Kanske årets rockigaste bidrag, i Imagine Dragons-stil, men det känns lite för plastigt för mig.
19. Schweiz. Stillsamt franskspråkigt från värdlandet, i ett avskalat nummer som blir effektfullt just därför.
20. Malta. Låten som blev censurerad men ändå visade sig ha en del energi kvar för att ta sig hit, även utan ordet ”kant”. Livfullt men inte min stil riktigt.
21. Portugal. Rent formellt mjukrock, men mest bara sömngivande som en portugisisk vaggvisa.
22. Danmark. Kul att hon är från Färöarna (det gör att inte bara samtliga nordiska länder utan även färingar och finlandssvenskar är representerade i år), och det är någorlunda okej pop, men inget minnesvärt.
23. Sverige. Här lyfter det däremot när KAJ kommer in med sin bastuglädje och sin glimt i ögat. Med stereotypa medel har de skapat en finlandssvensk hymn som kommer att få ett långt liv.
24. Frankrike. Också ett känsligt (självbiografiskt nummer), franskspråkigt och sorgligt, men för mig försvinner det i mängden.
25. San Marino. Ytligt men onekligen rätt så svängigt när Italien på nytt är på tapeten. Kan kanske ta fler poäng än Estlands råare variant.
26. Albanien. Vi går i mål med originell och tjusig etnopop där både instrumenteringen, sången och ”viskandet” bildar en fungerande helhet. Varning utfärdas – det finns många länder som kan tänkas rösta på Albanien.
Det var det hela. Och jag ska dröja mig kvar vid startordningen, för den brukar faktiskt ge vissa ledtrådar om förutsättningarna, då den i viss mån skvallrar om hur det gick i semifinalerna.
Startordningen sätts som bekant efter att vissa länder lottats till finalens första halva, vissa till den andra halvan och vissa till ”valfri placering som producenterna väljer själva”. Hur producenterna hanterar detta kan vara rätt talande. Något som till exempel verkar uppenbart i år är att Finland måste ha gjort bra ifrån sig i sin semifinal på torsdagen, för även om de blev lottade till första halvan – vilket inte var något att göra åt – så har de nu fått ett startnummer som är så sent i första halvan som bara är möjligt (nummer 13). Även Sverige har behandlats som en favorit, och fått ett sent startnummer (nästan i slutet) trots att vi lottades till ”producenternas val” och alltså kunde ha placerats var som helst. Likadant är det med Israel, fast där är det åt andra hållet: precis som förra året har Israel fått ett mycket tidigt startnummer fastän de fick placeras fritt, och det är alldeles uppenbart ett tecken på att producenterna vill neutralisera Israel så mycket det går. För så var det förra året. Jag gillar absolut inte detta, men som prognosverktyg är det användbart.
Även andra länder kan misstänkas ha goda eller dåliga förutsättningar i finalen med tanke på hur producenterna behandlat dem. Albanien kan ligga bra till, Nederländerna också, och San Marino mer än väntat. Norge och Luxemburg har nog däremot inte så mycket att hämta, åtminstone inte från tittarna. Österrike är lite av ett frågetecken, och med tanke på att Estland går ut anmärkningsvärt tidigt så tror jag de kom mycket sämre än väntat i semin. (Om det inte rör sig om ett försök att motverka dem också …?)
Mitt svar är att jag tror att det kan bli annorlunda i år än 2023 och 2024, för den här gången misstänker jag att juryn inte kommer att hitta en solklar favorit att enas om. Här finns ingen Loreen eller Nemo som alla jurymedlemmar tycker är ”perfekt Eurovision”. Rätt länge trodde jag att Österrike med JJ och ”Wasted Love” skulle kunna få den funktionen, men det tror jag inte nu längre – dels för att JJ:s nummer i torsdagens semi faktiskt inte imponerade så mycket på mig (utan snarare blev lite onödigt rörigt), men också för att Österrike faktiskt har en hel del konkurrens av en rad andra låtar som tilltalar juryn. Jag tänker då nog nästan mest på Nederländerna, som med sin franska disco-deppighet borde vara en juryfriare av stora mått, men även på de övriga franskspråkiga bidragen från Frankrike och värdlandet Schweiz och kanske Luxemburg. Dessutom kan Albanien locka juryröster på samma sätt som Nordmakedonien överraskande gjorde 2019 om ni minns det; juryer behöver ingalunda vara insnöade på just Västeuropa utan kan mycket väl gå loss på Balkan också.
Jag tror därför att det inte blir någon tydlig juryfavorit i år. Det är faktiskt rentav möjligt att juryerna delvis går på samma spår som tittarna och ”släpper loss” lite detta år de också. Varför skulle inte juryerna kunna skrälla genom att rösta en massa på Erika Vikman till exempel? Eller på KAJ. De vann ju Melodifestivalen för att de charmade internationella juryn i oväntat hög grad.
Men om det nu alltså blir så att juryerna sprider ut sina röster, vilket jag tror att de gör, då är det ju bäddat för att en tittarfavorit tar hem segern – förutsatt att det blir en tydlig sådan tittarfavorit. Kan det bli det? Nu går jag vidare med spekulationerna till nästa nivå.
De två länder som förmodligen har de bästa chanserna att bli överlägsen tittaretta är Sverige och Israel. Sverige med sin irriterande perfekta Eurovision-image har kanske haft ett visst anti-tittar-bias emot sig de senaste åren, men det är sannolikt glömt nu när vi för en gångs skull skickar ett uppsluppet humorbidrag – då tror jag att Europas tittare faller för oss igen. Det känns också som att även om det finns många spralliga bidrag i finalstartfältet, så är det inte så många av dem som verkligen kan segla upp och bli detta års Käärijä eller Baby Lasagna (t.ex. har jag nästan upphört att räkna med Estland där) – men Sverige kan det.
När det gäller Israel så är det förstås inte någon längtan efter glädje och humor som spelar in i det fallet, men där är grejen att det finns mängder av folk där ute som är på plats vid TV:n och har mobilerna redo enbart på grund av sina allmänna Israelsympatier. Det är möjligt att effekten inte blir lika markant i år som förra året, för det är kanske inte längre på samma sätt ”nyhetens behag” (eller snarare obehag) efter 7 oktober 2023, men nog kan det räcka till en riklig mängd tittarröster åt Israel även nu, särskilt som landet i mitt tycke har en starkare låt nu än förra året.
Dock kommer väl juryn sannolikt att hålla nere poängen för Israel den här gången också, så att det skulle bära ända till vinst för dem känns inte så troligt, även om det inte alls är omöjligt. Då är det större chans att Sverige får en del juryröster, om än inte i absolut topp, så sammantaget är det fördel Sverige.
Andra länder som jag tror har goda chanser på höga tittarpoäng är Finland (som också har ett uppsluppet bidrag), Nederländerna och Albanien. Kanske Österrike, men jag är som sagt mer osäker på dem nu. Albanien känns faktiskt för närvarande rätt så farliga, för tänk på att det var många Balkanländer (och östländer i allmänhet) som åkte ut i semin … då blir det en hel del länder bortåt östra och sydöstra Europa som uppmärksammar Albanien som ett förstahandsval när de ska rösta.
Men det är nog ändå bara Sverige och eventuellt Israel som har förutsättningar att inte bara vinna tittarröstningen utan vinna den stort. I slutändan kan det dock hända att det inte blir någon jätteklar tittarfavorit, lika lite som det blir någon juryfavorit. Då blir fältet öppet på ett underhållande sätt och det kan bli en dramatiskt jämn tillställning när jury- och tittarröster läggs ihop – jämnare än oddsen har visat när Sverige legat som klar favorit hela tiden. Det land som då lyckas ta hem en försvarlig mängd poäng från både tittare och jury blir helt enkelt det som vinner, och som jag ser det så är det realistiskt att tänka sig att det kan bli både Sverige, Finland, Albanien, Österrike, Nederländerna och Israel. Ja, vinnaren finns nog i den sextetten.
Fast jag tror att det blir Sverige som vinner. Det ligger på något sätt i luften och har gjort det hela tiden.
Inför tanken på en åttonde svensk vinst känner jag mig onekligen kluven. Jag gillar KAJ och i synnerhet att de är finlandssvenskar och har fått den kulturen att märkas och synas. Över huvud taget är det kul att Finland är så populära i Europa just nu. Men texten till ”Bara bada bastu” är ju på ett sätt så fånigt stereotypskämtande (jag skulle avsky den om den inte var gjord av finländare själva). Och det vore så tröttsamt om Sverige skulle vinna igen. Och med ett skämtbidrag … det vore egentligen högst orättvist och ironiskt, för så många andra länder har genom åren tävlat med skämtbidrag och Sverige har hela tiden varit så tråkigt professionella (och dömt ut de andra ländernas trams), och om nu ett skämtbidrag för en gångs skull vinner så är det från Sverige, som har vunnit tillräckligt ofta ändå. Dessutom skulle en vinst för ett skämtbidrag kanske (ännu mer) skrämma bort creddiga artister från Eurovision. Men jag föredrar ju ändå att Sverige vinner framför Israel, inte för att jag inte unnar Israel det, men för att det då blir ett politiskt kaos och en strid som Eurovision aldrig överlever med hedern i behåll hur de än gör …
Ja, så där går tankarna. Jag kan åtminstone dra en något positiv slutsats, nämligen att om Sverige vinner så kommer jag att bli lättad över att Israel inte gjorde det, och om Israel vinner så blir jag lättad över att Sverige inte gjorde det. Så där blir det ju en win-win. 😊
Egentligen har jag i mitt stilla sinne ett önskeresultat, och det är att Finland med Erika Vikman ska ta hem det. Att juryn ska överraska med att ge henne tillräckligt mycket, och att årets Käärijä eller Baby Lasagna som blir tittaretta faktiskt blir Erika Vikman. Jag har ryckts med av ”Ich komme”, den sista minuten av den ger mig gåshud (vilket inga andra av årets bidrag gör), jag tycker Erika gör den fantastiskt och att det skulle vara både en bra och intressant vinnare och att Finland skulle förtjäna att vinna – genom det numret, sitt eget bidrag, inte genom KAJ. Men på något sätt har Finland själva kommit bort bakom bastun. Eller har de det? Ligger de i själva verket och lurar i vassen?
Vi får väl se. Även om Sverige just nu är storfavorit så är i alla fall inget hugget i sten ännu, för som jag nu försökt analysera mig till så kan svängiga jury- och tittarröster i kombination visa sig få intressanta effekter på poängtavlan i kväll.
Väl mött vid TV:n!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar