För vad är egentligen ett skämtbidrag? Eller en ”skämtlåt” över huvud taget? Är det när en låt inte är seriöst menad? Och hur ska man i så fall veta när den inte är det?
Det där är intressant, för ibland kan förekomsten av skämtbidrag i Eurovision väcka känslor.
Jag känner till en person som brukar vara mycket aktiv på nätet i Eurovision-sammanhang (inga namn eller forum nämnda). Den personen, har jag konstaterat, har en extremt negativ syn på skämtbidrag i Eurovision. Det är nästan så jag har blivit lite fascinerad av hens ständiga rasande utfall mot skämtbidrag, som alltid kommer som ett brev på posten varje år.
I år är personen i fråga förstås särskilt hatisk mot Estlands bidrag ”Espresso macchiato”, men hen har även gett flera av de andra länderna nolla i betyg, och det de till stor del har gemensamt är att de är ”skämtbidrag” och då blir de uppenbarligen genast föremål för denna tyckares vrede. Det brukar inte heller behövas särskilt mycket för att personen ska betrakta en låt som ett skämtbidrag. Det verkar som det räcker med att där finns minsta antydan till humor eller sprallighet någonstans i själva låten eller i framträdandet, så plockas den fördömande motorsågen fram av vederbörande. Nu i år och tidigare år.
Då ställer jag mig en nyfiken fråga, som jag tyvärr av tekniska skäl inte kunnat framföra till den här kritikern själv, men jag funderar lite över hens inställning här på min egen blogg istället.
Jag undrar i mitt stilla sinne om hen hatar all musik där det förekommer humor i någon form, eller om det bara är i Eurovision som hen anser att sådan musik borde förbjudas?
Och varför ska då just den genren/uttrycket vara tabu, och inget annat?
Kanske skulle personen svara mig med att Eurovision Song Contest är en seriös musiktävling och att det är respektlöst mot den att ställa upp med något slags trams. Kritikerns resonemang brukar vara något åt det hållet.
Men då kan man ju fråga sig vidare – när är det egentligen trams? Är det verkligen rätt att som denna kritiker ta fram tramsstämpeln så snart det är en gnutta humor inblandad i en låt? Och även om ett bidrag verkar tramsigt, är det inte möjligt att det ibland kan ligga något annat och djupare bakom?
Humor är faktiskt en ganska komplicerad sak. Enligt min uppfattning kan humor vara väldigt mångdimensionerad och ofta avancerad. Det är inte ens säkert att man som tittare uppfattar allt som humorn bygger på. Och även ett humornummer kan vara gjort med mycket möda och stort besvär och en lång kreativ process. Ska man inte uppmärksamma sådant?
För att illustrera problemet ska jag ge några exempel på olika Eurovision-bidrag genom åren som man skulle kunna betrakta som skämtbidrag – just i och med att de på ett eller annat sätt innehöll humor, eller lustigheter, eller spektakel, eller en konstig utstyrsel, eller en artist med fejk-identitet, eller något annat som kanske inte skulle betraktas som helt seriöst. Jag är inte helt säker men misstänker att kritikern jag talar om avskyr merparten av dessa låtar (eller åtminstone avskydde dem när de framfördes i Eurovision). Men i mitt tycke är de ganska olika. Är de skämtbidrag allihop, och vad är det som avgör det? Det kan även ni läsare försöka fundera på när jag nu rabblar upp dem.
(Observera att enligt många Eurovisionskeptiker är naturligtvis alla låtar som någonsin varit med i Eurovision oseriösa och tramsiga per definition. Den synen tar jag dock ingen hänsyn till – här är vi mer nyanserade än så minsann.)
”Ding-a-dong”, Teach-In (Nederländerna 1975). Tramsigare text har man sällan hört: ”Ding-a-dong every hour, when you pick a flower, even when your lover is gone-gone-gone …” Då är det väl ett skämtbidrag?
”E’ de’ det här du kallar kärlek”, Lasse Holm & Monica Törnell (Sverige 1986). Själva låten är en fullt normal poplåt, men under sitt framträdande uppträdde Lasse och Monica ganska vilt och spexigt med en utspökad kör, Lasse gjorde ett hopp ner från flygeln och Sveriges delegationschef Sten Carlberg var också med på scenen och spelade gitarr i bar överkropp.
”Shir habatlanim”, Datner & Kushnir (Israel 1987). Refrängen ”hopa-hulle-hulle-hulle” kommer väl många ihåg antar jag, och de båda israeliska herrarna gjorde på det hela taget ett lustigt sång- och dansnummer av det hela.
”Hard Rock Hallelujah”, Lordi (Finland 2006). Hårdrock, och själva låten var inte ett skämt, men bandet var utklädda till monster och låtens text var också teatralisk på ett sätt som passade in på det temat.
”Irlande douze pointe”, Dustin The Turkey (Irland 2008). Låten som framfördes av en kalkondocka och var en anarkistisk protest mot att det inte gick bra för Irland i ESC längre. Mest trams kan man tycka – men tänk på att dockan Dustin The Turkey redan då i ett antal år varit en välkänd profil på TV och skiva på Irland. Kanske inget man avfärdar så lätt ändå?
”Baila el chiki-chiki”, Rodolfo Chikilicuatre (Spanien 2008). Också en fejk-artist, men även här en rätt så smart text bakom den besynnerliga fasaden – och det var onekligen en catchig låt.
”Party For Everybody”, Buranovskije Babusjke (Ryssland 2012). Sex små gummor som stod och sjöng struttigt och knasigt, och bakade limpor på scenen under tiden. Var det något att ta det allra minsta på allvar?
”Cha Cha Cha”, Käärijä (Finland 2023). Artist i lustiga kläder som mest verkade vara ute efter att spela apa (även om låtens text mer handlade om party i allmänhet).
Och så nu då Estlands ”Espresso macchiato”, och Australiens ”Milkshake Man” med flera. Eller Sveriges egna Kaj. Är ”Bada bara bastu” ett skämt, ovärdigt Eurovision?
Jag kan förresten också lägga till (även om den inte kom till Eurovision) Björn Ranelids ”Mirakel” i Melodifestivalen 2012. Där har vi ett bidrag som även jag faktiskt kan tycka gick över en gräns och var enbart pinsamt. Men var det ett skämt egentligen?
Är alla dessa låtar skämtbidrag? Eller är vissa av dem det och andra inte? I vilket fall som helst skulle jag verkligen vilja höra definitionen på vad det är som gör det.
Mitt eget förslag är att om ett bidrag (låt + framträdande) är utfört med huvudsyftet att få publiken att skratta, då kan man definitivt kalla det för ett skämtbidrag.
Men även om man använder den definitionen så kan det fortfarande vara svårt att sortera in vissa låtar (som de här ovan) i eller utanför kategorin i fråga – om man nu inte som vår kritiker är beredd att se all förekomst av humor som bevis för att de hör hemma där. I annat fall är det dock inte så lätt att veta vad huvudsyftet var.
Och det spelar egentligen ingen roll heller, för jag vill för min egen del inte se något förbud mot skämt och komik och spektakel i Eurovision (som vår kritiker helst verkar vilja ha), oavsett om komiken är huvudsyfte eller inte. För enligt min uppfattning är ESC till stor del underhållning, och i underhållning kan man inte utesluta komik. Det tycker jag egentligen är en ganska självklar princip. Plus att komiken alltså mycket väl kan vara gjord på ett medvetet och kreativt sätt som förtjänar respekt, fastän den är komik.
Den enda faran är väl att artister som tar mer allvarligt på sin medverkan i Eurovision kan bli bortskrämda av när bidrag som till synes bara är på skoj och ploj (eller totala nipprigheter som Björn Ranelid) får bra placeringar på deras egen bekostnad. Jag tror att det är vår kritikers farhåga lite grann också. Ungefär som jag själv inte heller gillar när artisterna blir alltför förnedrade i fåniga vykortsinslag och utslagningsprocedurer. Vem vill utsätta sig för sådant liksom?
Men därifrån till att såga all komisk musik är ändå att gå väl långt, så om jag då ska upprepa mig: är det verkligen så att vår kritiker inte gillar musik med humor över huvud taget? Om hen faktiskt lyssnar på ”rolig musik” utanför Eurovision, och kanske till och med skulle uppskatta skämtlåtar om hen hörde dem utanför tävlingen, är det inte i så fall ett väldigt konstigt och inkonsekvent sätt att bedöma musik?
Om vi går åt andra hållet och lyfter fram några exempel på klassiska komiska låtar gjorda av proffskomiker … till exempel Monty Pythons ”Every Sperm Is Sacred”, Grotescos ”Bögarnas fel”, Galenskaparna & After Shaves ”Husvagn”, Robert Brobergs ”Uppblåsbara Barbara”, Povel Ramels ”Ittma Hohah” eller Tyskarna från Lunds ”Global Fussball OK”. Eller roliga/galna ”glimten i ögat”-låtar gjorda av artister som i vanliga fall är seriösa, till exempel Beatles urballade ”You Know My Name (Look Up The Number)”. Man kan väl inte kalla alla dessa låtar för dåliga för att de är roliga? Och om vi tänker oss att de hade varit med i Eurovision, hade de då varit så fruktansvärt malplacerade där att de automatiskt blivit dåliga därför att sammanhanget var fel? Är sammanhanget fel?
Ja, man kan hålla på länge och fundera på det här, men för min del tycker jag då rakt inte att skämtbidrag borde motarbetas i Eurovision. Snarare borde det tas in fler, med tanke på att underhållare som de ovan aldrig har varit i närheten av att tävla i ESC och följaktligen har sin genre ganska underrepresenterad där, inte överrepresenterad.
Här kan jag som avslutning påpeka en intressant sak angående just representation av skämtbidrag, och det är att än så länge har ett skämtbidrag faktiskt aldrig vunnit Eurovision. Om man nu inte räknar Lordi eller Teach-In som skämtbidrag, men det gör inte jag eftersom jag inte tror att deras nummer var gjorda med huvudsyftet att locka till skratt. I övrigt kan man bara konstatera att de låtar som vunnit genom alla år har inte varit renodlade skämtbidrag. Uppsluppna och muntra har en del av dem varit (förutom de nämnda var t.ex. Bucks Fizz 1981 och Riva 1989 det) men skratt har aldrig varit huvudsyfte i en ESC-vinnare. I alla fall inte som jag ser det.
Kan Kaj, eller något annat av årets ”tramsnummer”, ändra på denna långvariga vinnartrend nu i år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar