Att kommentera och tippa hör till, och idag går jag igenom samtliga länder som tävlar i semifinal 1. Dit hör bland annat Sverige, men vi hittar också t.ex. rysk prillighet, en norsk ”Last Christmas”, ukrainsk etno, litauisk smakfull disco och en cypriotisk (eller också inte förresten) infantil djävulsuppvisning, och lite till. Samt den kanske största favoriten från Malta.
Ja, jag kör väl igång genast. Klickar ni på ländernas namn så kommer videoklippen med bidragen upp.
Vi drar igång med det bidrag som jag tycker är det bästa av allihop i år (hur kan det komma sig att de fick gå ut allra först?). Efter sin ”On Fire”, som inte fick tävla förra året men som hade kunnat vinna om den fått det, kommer den säregna gruppen The Roop med den nästan lika snygga uppföljaren ”Discoteque” och gör mig inte besviken. En pulserande men samtidigt lätt introvert danslåt, med en refräng i studsig baktakt och ett dissonant pinglande som kommer in här och var och gör stämningen ett snäpp mer mystisk. Det här är verkligen ljudet av disco på distans i hemmet, vilket också är vad texten handlar om. Och gruppen och i synnerhet dess sångare har onekligen en viss utstrålning och glimt i ögat.
Mitt personliga betyg: 9/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
En av två låtar i år som heter ”Amen” (den andra är Österrikes, i semi 2) och här är det inte bara amen utan en hel del halleluja – och gospelkör och allt, vilket väl kommer att kunna återges rätt bra i TV också nu när det går bra med förinspelat. Sångerskan Ana har dessutom en lätt personlig, sträv röst. Men tyvärr hjälper inte något av detta när inte själva låten alls når upp till några himmelska höjder.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Märkligt var ordet … som svensk kan man nog här lätt få det spontana intrycket att vad är nu detta för pinsamt dåligt trams och där i öst kan de ju tydligen inte alls göra musik. Nu är det inte riktigt så enkelt, för årets ryska bidrag är något slags komiknummer med ett desto viktigare budskap, nämligen att Rysslands kvinnor ska stå upp för sig själva, och det hela framförs av en sångerska som tillika utmärkt sig som HBTQ-förkämpe i sitt homofobiska hemland. Så man borde ju snarast vara glad åt att Ryssland skickar denna uppvisning, som vann deras uttagning lite oväntat och inte utan protester från högre ort (så kan det kanske gå när ryssarna för en gångs skull får rösta demokratiskt utan att resultatet är riggat …). Men faktum kvarstår att låten rent musikaliskt är, som sagt, märklig. Lite samma satiriska pratsjungna hopkok som Israels ”Push the Button” från 2007 om någon minns den. Den gick det inte så bra för, kommer Ryssland att bli lika missförstådda nu?
Mitt personliga betyg: 2/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Efter Rysslands besynnerligheter kommer nog åtskilliga i Sverige att tycka att nu kommer Tusse in med kvalitet, som kontrast. Och nog är det åtminstone en bättre låt rent strukturellt i jämförelse. Faktiskt en av de klart bättre i hela årets startfält, vill jag också medge. Tusses skotskdoftande pophymn står sig bra här, och budskapet är ju bra och det är trevligt att vi skickar en kille med flyktingbakgrund och så vidare. Dock kan jag inte låta bli att påminna mig om att just orden ”a million voices” är ganska fräckt lånade från Rysslands bidrag 2015, som också hade ett liknande världsgemenskapstema (vilket ju de flesta har glömt, så då tror de att Sverige är först med idén i fråga). Det hela är också, som vanligt för Sverige, lite för välpolerat för att nå hela vägen till vinst – och det beror i så fall inte på rasism bland Europas TV-tittare.
Mitt personliga betyg: 8/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Montaigne har en gedigen röst och använder den sannerligen i diverse ekvilibristiska utbrott i den här låten. Det är ganska imponerande, men samtidigt blir det mer tröttsamt gapigt ju längre hon håller på, och bakom röstinsatsen döljer sig inte mycket till låt. Många tror att det här kan bli det första tillfället då Australien går miste om sin finalbiljett – de har räddats av juryn tidigare och juryn kanske gillar sånginsatsen även nu, men gör de det i tillräckligt hög grad? Extra tveksamt i och med att Australien i år tävlar i form av ett ”live on tape”-inslag; Montaigne kan inte själv åka till Rotterdam under nuvarande coronaomständigheter.
Mitt personliga betyg: 2/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Något slags Disney-musikalballad, men tyvärr inte i positiv bemärkelse utan mer som en sådan brukar låta i de mindre inspirerade Disney-filmerna. Sångaren kan för all del sjunga och det märks att man försöker skapa en finkänslig stämning, men trots det är det ändå ett sömnpiller – fram till de femton sista sekunderna, då det plötsligt glimmar till och låter som Queen eller något. Bara för att sedan hastigt ta slut. Nej, det här fungerar inte.
Mitt personliga betyg: 3/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Känns lite upplivande, med rask galopperande takt och glad melodi och snabbt stråkkomp à la ”Viva la vida”, men det kan nog ha mycket att göra med att Irland kommer efter Nordmakedoniens sömngångarnummer. Själva låten är egentligen ganska intetsägande i det här fallet också, och är nog beroende av en bra scenshow för att ha en chans att klara sig vidare.
Mitt personliga betyg: 4/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Jaha, så har vi då den här. Ett internationellt låtskrivarteam som uppenbarligen varit i sitt esse när de snickrat ihop en dänga med alla ingredienser som en Modern Poplåt ska ha: förutom en catchig refräng, ett stabilt rytmspår och en hookig titel så har man kryddat med ett par barnkammarmelodier som bidrar till det infantila intrycket. De som är mer vänligt inställda till bidraget har jämfört det med Lady Gaga, och visst, jag kan kanske också höra en viss likhet. Jag får också medge att det på sitt sätt är välgjort hantverk – särskilt när ”skvallerbytta bing bång”-melodin faktiskt visar sig funka som extrastämma i den sista refrängen. Men jag är fortfarande inte förtjust i tanken på förskolebarn som går omkring och aningslöst sjunger ”I love El Di-ablo, ”I love El Di-ablo …”, och jag kan inte hjälpa att jag fortfarande mest bara stör mig på alltihop. Om det åtminstone varit någon från Cypern med i teamet …
Mitt personliga betyg: 4/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Det jag inte kan sluta tänka om årets bidrag från Norge är att ackorden är identiska med en bit av julplågan ”Last Christmas” … det går alldeles utmärkt att sjunga den låten istället över samma komp. Men stölden har likväl resulterat i en fin låt, ganska bitterljuv, med lite elektroniskt pling-plong som grädde på moset. Vad sångaren beträffar så brukar han tydligen uppträda med änglavingar även när han inte sjunger om en fallen ängel, och solglasögonen har han för att dölja sina Tourettes-tics, som han i gengäld uppmärksammar genom att ha tagit sitt artistnamn efter dem. Hur intrycket blir som helhet av allt detta får var och en avgöra själv; jag för min del gör tummen upp. (Men hur tänkte egentligen de som satte startordningen när det nu blir två stycken shower med demonliknande dansare direkt efter varandra?)
Mitt personliga betyg: 8/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Inte mycket Balkan från Kroatien i år (inte för att det nu måste vara det!) utan ett allmängiltigt samtida sound, med en refräng där den hackiga melodin och det minimalistiska dunkande kompet ger mig kraftiga associationer till Billie Eilishs ”Bad Guy”, även om sångstilen ligger långt därifrån – och så kommer det in en 80-talssyntslinga också efter ett tag. Mycket mer än så kan jag inte säga om låten, men jag tror att finalchanserna borde vara hyggliga för Kroatien, då de som sagt håller sig i tiden på ett tilltalande sätt. Ett plus för att det mest bara är kroater som åstadkommit bidraget också.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Den rutinerade indiegruppen Hooverphonic skulle ha representerat Belgien förra året och den låt de då hade tänkt sig var ganska tråkig … men den här tycker jag är betydligt mer spännande. Lågmält, lite dovt och smådramatiskt med snygga ackordvändningar, och det känns som att både gruppen och deras sound kommer från en indie- och undergroundvärld som annars inte brukar vara så väl representerad i den här tävlingen (särskilt inte i år). Någon final räknar jag inte med i år för Belgien, det är låten för udda för, men jag har dem bland mina favoriter.
Mitt personliga betyg: 9/10.
Tror jag den kommer till final? Nej.
Ett ganska funk- och soulaktigt groove kombineras med gnisslande orientaliska stråkar i den här låten … en mix som väl är ganska typisk för vad Israel brukar hitta på. Sångerskan Eden får till några riktigt höga pipande ljud på slutet och sjunger stabilt överlag, det är ingen dålig låt, men jag känner att det måste till något mer för att det verkligen ska göra intryck.
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
De senaste åren har Rumänien inte haft turen med sig utan missat finalen ett par gånger, men i år tror jag det kan gå bättre. Roxen har en lite speciell hes och spröd röst, och även om jag tyckte att den låt hon tänkt använda förra året var bättre, så kan hon säkert fånga en del tittare och se till att bli ihågkommen trots att hennes låttitel i år antyder glömska. 😊 En viss karg och övergiven stämning med klagande bakgrundsljud finns här som kan hjälpa till.
Mitt personliga betyg: 5/10.
Tror jag den kommer till final? Kanske.
Förra året var Azerbajdzjans Efendi och hennes ”Cleopatra” i mitt tycke det allra bästa bidraget av de där som inte fick tävla – låt vara att det kanske inte har stått sig riktigt under året som gått sedan dess. När nu Efendi försöker igen gör hon det hur som helst med en låt om en annan kvinnlig historisk personlighet, nämligen spionvampen Mata Hari (som var från årets värdland Nederländerna, så det passar ju bra). Låten är alldeles uppenbart en replika av ”Cleopatra”, så till den grad att det namnet rentav nämns i texten och samma slags ljudeffekter förekommer, men jag kan inte låta bli att gilla det hela rätt mycket nu också, inte minst på grund av inslagen av skalmeja (eller vad det nu är för orientaliskt medeltida). Extra skojigt är att även en referens till våra svenska Army of Lovers är instoppad i texten av någon anledning, med en halv sekunds sampling av deras ”Crucified” som man hör om man lyssnar noga.
Mitt personliga betyg: 8/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Även Ukraina kommer med samma grupp som förra året och en låt som har stora likheter med den tidigare. Fjolårets ”Solovey” var dock lite mer fängslande enligt min åsikt … den här nya är inte riktigt lika omedelbar. Dock är det fortfarande en originell etno-pop-kombination där sångerskan sjunger så där läckert gällt som t.ex. bulgariska damkörer gör (och som Polen gjorde i ESC 2019). Sådant som ingen här i Sverige begriper, men jag gillar det ändå tillräckligt mycket och tar för givet att Ukraina går till final den här gången också. Hur kommer det sig att det landet alltid är bra i den här tävlingen?
Mitt personliga betyg: 8/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Om man tar Samir & Viktors ”Shuffla” med dess saxofon-omkväde, och korsar den låten med 2018 års israeliska Eurovision-vinnare ”Toy”, då får man årets bidrag från Malta. Låter det märkligt? Ja, det är i alla fall de associationer jag främst får. Det är i alla fall en väldigt medryckande och smågalen låt, en ratad låt från Melodifestivalen som sedan har fräschats upp en hel del, och texttemat har mycket gemensamt med ”Toy”: det är metoo och feminism över det. Malta hör till favoriterna, men jag är lite tveksam till om samma koncept verkligen kan vinna en gång till efter bara några år, särskilt som det inte finns någon kacklande höna med i bilden här.
Mitt personliga betyg: 6/10.
Tror jag den kommer till final? Ja.
Det är de flestas uppfattning att semi 1 är den starkare i år och att den är ett ”getingbo” av länder som antingen brukar gå vidare av tradition eller som är för bra nu för att inte kunna göra det. Jag håller med om båda delarna – och om man ser till mina betyg har jag också här två stycken 9-poängare som bäst och även några 8:or, vilket jag redan nu kan säga att så höga siffror kommer det inte att bli i den andra semifinalen, så det verkar helt avgjort att det här är den bättre. Och att tippa den … nej, det är inte alldeles lätt. Men jag gör ett försök.
En ytterligare titt på mina omdömen med Ja/Nej/Kanske ger vid handen att det är sju länder som jag nu utan vidare har tippat som säkra finalister. Det är Litauen, Sverige, Cypern, Norge, Ukraina, Azerbajdzjan, Malta. Ja, det känns rimligt att alla dessa tar varsin biljett, jag behöver inte säga mer om det. Men sedan då? Tre stycken till är det som ska få en, sex ska bli utan. Och bland kandidaterna finns Ryssland, som alltid har ett starkt stöd från sina kompisländer (även om de nu har blivit av med bundsförvanten Belarus), och Australien som inte har varit utanför finalen tidigare. Vi har även Kroatien och Rumänien, som legat hyfsat högt i tipsen, och inte heller Israel eller Irland ska ignoreras helt och hållet, de är verkligen ”borderline”.
Å andra sidan finns det också några som jag känner mig ganska säker på att de inte går vidare i år. Det gäller Slovenien och Nordmakedonien, som helt enkelt bara är för tråkiga, och så Belgien, som jag själv gillar skarpt men som jag inser är för svårtillgänglig och alternativ för att ha någon chans … det brukar ofta finnas minst en sådan låt som jag får avvara. Jag skulle gärna se att jag har fel men tror inte det.
Det skulle vara trevligt att kunna resonera djupare kring de gränsfall jag nu har kvar, men det känns som man inte kan göra mycket mer än att gå på intuition och den uppfattning man sett att andra verkar ha. Jag lutar i alla fall åt att Australien får se sig akterseglade detta år – någon gång ska vara den första, juryn kan inte hjälpa dem hur länge som helst, och det lär nog inte bli bättre av att de är ”live on tape” heller. Kroatien och Rumänien känns troligare som finalister i så fall, och den allra sista platsen tror jag att … Ryssland tar. Irland och Israel utkämpar lite av en medelmåttornas kamp som ingen av dem vinner, och fram kliver då Ryssland som kompenserar sin i grunden usla låt med att de helt enkelt bara är så knasiga (på scen lär det bli ännu mer uppseendeväckande). Man kan diskutera om den ryska diasporan kommer att vara lika röstbenägen som tidigare år, men jag tror att de är det och att Ryssland kan få en och annan rebellisk röst från andra håll också.
Min tipsrad av finalister från semifinal 1 blir alltså Litauen, Ryssland, Sverige, Cypern, Norge, Kroatien, Rumänien, Ukraina, Azerbajdzjan, Malta. Ja, det tog inte så lång tid att ”resonera” sig fram till det ändå.
Tisdagen den 18 maj är det dags för denna semi, då får vi se om det blir alla rätt den här gången.
Jag har talat.
Mina omdömen om semifinal 2
Mina omdömen om de direktkvalificerade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar